Aftonbladet – 13 september 1870, sida 2

charmant väl från sjön; den ligger midt ie stor trädgård, der det fiones plats för myc ket blommor; jag får dock medgifva, att de hittills ej varit väl skött; men jag har allti tänkt, att jag ej skulle bry mig om att gör den i ordning förrän jag gifte mig, han ho stade, och nu tänker jag att i höst för skrifva en tysk trädgårdsmästare, som ska göra allt i ordning för mig; jag tänker ocks att bygga mig ett orangeri, för att allti kunna !å blommande växter in till min vå ning i staden, en trappa upp vid Carl XII: torg, ty om vintern är det väl bra mycke avgenämare att bo i staden än på landet? Han tystnade. Eller tycker inte fröke Lilian detsamma?, Lilian spratt till, hennes tankar voro lång derifrån; hon hade ej hört hvad han sagt. — Jon, svarade hon utan att tänka derpå. Ja, det kunde jag väl tro, och isynnerhe när det är ens egen våning, han tystnad och kastade en uttrycksfull blick på Lilian Denna gick med ögonen fästade på mar ken; hon märkte ingenting. Jag har en icke obetydlig förmögenhet 311,000 rdr, och jag...n Men, mitt herrskap! hvad ni se högtid liga ut! ropas friberrinnan, som nu tillik: med en del.af.det öfriga sällskapet, vid el krökning af trädgårdsgången; plötsligt sto framför dem, ni se ju ut, som om ni af. handlade en djupsinnig fråga om mennisko. slägtets väl Elier om individernas, inföll löjtnant v Stern. Kammarjankaren såg mycket generad ut han kom sig ej för att svara. Bäste kammarjunkare Lejonborg,, sad fröken R., som hastigt bade närmat sig, n måste ursäkta mig, att jag är nog oartig at säga er farväl; men klockan är nu snart er