Aftonbladet – 10 september 1870, sida 2

De första utförligare underrättelserna om le märkliga händelser som tilldrogo sig i Paris förliden lördag och söndag erhålla vi ned de i går afton anlända Paristidningarne. )e skildra ej mindre den märkvärdiga kamnarsessionen den 3:e, då Jules Favre första ången föreslog kejsarens afsättning och rochus utnämning till regent än sessionen atten till söndagen, scenerna utanför Palais Bourbon på söndags förmiddagen och slutigen lagstiftande kårens session på söndags niddagen, som afslöts genom folkmassans nträngande. Om händelserna i stadshuset enare på aftonen ega vi deremot ännu ej ågon berättelse. Lördagens kammargession. Plenum börjas kl. 3. Sedan protokollet r föregående möte blifvit uppläst, uppstiger. Krigsministern grefve de Palitao: Mina herrar leputerade! Jag bar haft den äran att försäkra er, att jag under alla omständigheter skulle säga der sanningen, hur obehaglig hon än måtte vara. Allvarsamma händelser ha timat. Vi känna dem ft underrättelser som visserligen äro ej officiella, men af hvilka några efter min öfvertygelse böra vara sanna. Jag skall meddela er dem Den första och vigtigaste framgår af dokumener som berätta, att marskalk Bazaine, efter ett mycket energiskt utfall, haft att bestå en åtta å nio timmars strid, och att han efter denna strid i hvilken konungen af Preussen sjelf erkänner att fransmännen utvecklat ett stort mod, blifvit tvunsen att draga sig tillbaka under Metz, hvilket hindrat en förening som gaf oss de största förvoppningar för fälttågets fortgång. Detta är den första tidningen. Hon är ej god. Men fastän markalken blifvit nödsakad att draga sig tillbaka under Metz, är det dock derför ej sagdt att han ej skall kunna försöka ett nytt utfall. Men den tillämvade rörelsen har misslyckats. Å andra sidan ba vi erhållit underrättelse om le strider eller, rättare sagdt, den batalj som egt cum mellan Mezieres och Sedan. Denna batalj har åtföljts både af framgångar och motgångar. Vi ha först slagit en del af den preussiska sarmån, som blifvit kastad i Meuse; men ha sedermera, utan tvifvel öfverväldigade af antalet, måst draga 088 tillbaka dels under Mözieres, dels under Sådan, dels till och med, ehuru i ringa antal, på belgiskt område. Häraf följer, att den nuvarande ställningen ej tillåter oss att ännu på någon tid hoppas på en förening mellan marskalk Mac Mahons och marskalk Bazaines armåer. Det finns måhända ännu andra nyheter och af ett ännu allvarsammare slag, såsom att marskalk Mac Mahon är sårad och ännu andra omständigheter, men jag förklarar, att vi ännu ej erhållit något officielt meddelande af detta slag. Regerinsen kan således ej gifva er dem. Om de ej vore sanna skulle man beskylla regeringen att onödigt appskrämma nationen. Ställningen är allvarsam. Man får ej dölja det för sig. Öckså äro vi fast beslutna att vädja till alla nationens lefvande krafter. (Bifall.) Det är ej först i dag vi vädja dertill. Före de händelser som nu tilldragit sig och på hvilkas möjlighet vårt förutseende tvekade att tro, måste vär första omsorg vara att organisera de lefvande krafter vi redan hafva till vårt förfogande, det vill säga det mobila nationalgardet och de f.d. militärer som, tyvärr, ej finnas, isynnerligt stortantal. Det redan organiserade mobilgardet utgör för närvarande omkring 200,000 man. En del deraf skall kallas till Paris för att bilda en armå, hvilken, jemte andra der samlade krafter, skall betrygga hufvudstadens säkerhet. Vi kalla således alla nationens lefvande krafter att försvara Frankrikes område. Vi skola dervid utveckla all möjlig energi och ej upphöra dermed förrän vi jagat ut preussarne. (Mycket bra! Mycket bra!) Jules Favre. Krigsministerns förklaring är af den art, att den hos alla kammarens ledamöter endast bör framkalla en tanke: beslutet att som en man försvara fäderneslandet in i döden. (Bravo! Bravo!) I denna punkt äro vi enhälliga. Alla äro vi också ense om att vidtaga de kraftigaste åtgärder för att vinna det mål, hvaråt vi med lif och själ egna oss. Ha vi hittills tillräckligt gjort allt hvad händelserna pålade oss som en helig pligt? Det fins i detta hänseende meningsskiljsktigheter som jag ej vill återkalla i minnet. Ställningen är en af yttersta fara, och vi skulle handla brottsligt om vi blott nöjde oss med att säga hela nationen sanningen och ej äfven för henne framlade orsakerna till våra olyckor och deras följder. (Rörelse i salen.) Lugnen eder. Jag kommer ej bit för att göra några anklagelser, men jag vill att det svaga undseendets tid skall vara förbi och att vi allesammans lugnt, men klart se den förkrossande sanningen i ögat. Och denna sanning, hon är denna: Den franska armåen har varit bjeltemodig vid alla de tillfällen bon mött fienden. I kännen deunder af tapperhet marskalk Bazaine utfört vid sina försök att genombryta den krets af fyrdubbla krafter som omgaf honom. Utan att beräkna antalet har han, trots alla hinder, förstått att Frankrike behöfde hans värja och han bar försökt att öppna ig väg. (Lifliga bifallsrop.) Å andra sidan har ;n annan ej mindre tapper general marscherat för tt bjelpa honom i detta företag. Han har missyckats. Det är ej tapperheten som fattats hoom; det är friheten i befälet. Det är ej tvifvelAktigt för någon att man af honom begärt truper för att beskydda--kejsaren. (Sorl) Han har rägrat det, och då har ministerrådet tagit dem af le trupper som voro ämnade till Paris försvar. Det är detta man vet, och ett sådant sakernas tilltånd får ej fortfara. Man måste veta hvar regeingen är. Kommunicerar kejsaren med sina mivistrar? Ger han dem förhållningsorder ?; Kriasministern. Nej. Jules Favre. Om det så är, har regeringen de acto upphört att finnas till. (Mycket bra! från venstern, protester från högern) och så framt I ej iren gripna af en otrolig förbindelse, af en envishet som ej längre vore patriotisk, är det hos er sjelfva, är det hos landet I måsten söka medel ill räddning. Utan att spilla några vidare ord, sedan ministerns svar konstaterat det förhållandet tt någon styrelse ej längre fiunes... (Utrop på majoritetens bänkar, bifall från venstern.) Presidenten Schneider. Jag skulle vid hvilket illfälle som helst protestera mot dylika ord; men närvarande ögonblick isynnerhet måste jag pro.estera mot allt som kunde vara ett försvagande ör landet. (Ja! Ja! Mycket bra!) Jules Favre. Ett försvagande! Hvad jag söker ir den moraliska styrkan och hon finnes hos det uveräna, frigjorda landet, som numera endast bör ita på sig sjelf, på sina representanter, och ej på :em som förderfvat, det. (Nytt sorl.) Nå väl, i lenna yttersta fara har jag endast två ord att illägga: Frankrike och Paris, på en gång hotade ch förenade i ett gemensamt motstånd genom en ära och oupplöslig solidaritet, äro fast beslutna tt ej nedlägga vapen förr än fienden blifvit fördrifen. Landet vet att det är inom sig sjelf det har tt söka sin räddning. (Ja! Ja! från venstern.) Nödändigt är att alla partier, för att undvika förviring, träda tillbaka för ett militäriskt namn som ager nationens försvar i sina händer. Detta namn r kändt, är kärt för landet, det bör sättas istälet för alla andra. (Utrop på åtskilliga bänkar.) nför det mäste alla styrelsefantomer försvinna. Jetta är botemedlet. Jag säger det i landets åsyn. å Jandet höra mig. (Mycket bra! från venstern. Horl