Aftonbladet – 10 september 1870, sida 2

ninistern fritt Jå svara er. 1 Krigsministern. Det är sannolikt att den man, vars namn nyss blifvit uttaladt, i detta ögonblick j längre finnes till. (Sensation.) Ni har vädjat ill ett namn utan att uttryckligen nämna det. jag har alltför stort förtroende till den af er åsyfades heder och redlighet för att tro att ban mot in ed någonsin skulle mottaga den ställning ni ill gifva honom. Jules Favre. Det är Frankrike som skulle gifva wonom denna ställning. Han skulle ej behöfva ryta någon ed. (Sorl) . Sedan derefter åtskilliga nya förslag blifrit väckta och kammaren beslutit sammanräda dagen derpå kl, 3, åtskildes hon kl. Ivarten öfver fyra. Paris på lördags aftonen. Lördagsaftonen rådde en obeskriflig uppståndelse i Paris. En skara af flera tusende oersoner begaf sig till general Trochus bostad i Louvren och tillkännagaf med rop, att: le ville höra nyheter. Efter några ögonblick ; syntes generalen. ; Mina berrar, jag har inga andra nyheter j: att meddela eder än dem I redan känaen. (i Afsättning! Det som I begären af mig har jag icke någon makt att utföra: Det är kammaren som det nu tillhör att afgöra öfver landets öden. Jag har sendast att försvara Paris, och det har jag beslutit att göra, om det än skulle kosta mitt lif. Lefve Trochu! Till kammaren! Flera skaror anlände och erhöllo at generalen ungefär samma svar. Omkring ki. 10 voro mer än 10,000 personer samlade omkring lagstiftande kårens palats. Gambetta tilltalade hopen och uppmanade den till lugn, till ett värdigt uppförande. Man ropar: lefve Gambetta! Nej, mina herrar, lefve Frankrike! Lefve republiken! Letve Frankrike, säger jag eder. Ojnständigheterna äro trängande. Kammaren bör få fritt öltverlägga. Dragen eder tillbaka, jag besvär eder derom. Vi skola hafva ett utomordentligt sammanvträde. Hopen skildes åt och snart återstod endast ett par hundra personer. Under tiden drog en annan skara uppför boulevarderna. Nära Gymnase avgreps den af en talrik polisstyrka. Flera personer sårades och efter förnyade anfall skingrades folkmassan. Vid midnatt lästes för en tätt packad hop af flera hundra personer utanför mairiet vid gatan Drout ministrarnes proklamation. Vid orden 40,000 soldater hafva blifvit gjorda till fångar trängde ett anskri af smärta fram ur allas bröst. General Wimpffen har undertecknat en kapitulation. Den fege uslingen! tjuter hopen. Kejsaren har blifvit tagen till fån ga. Nu bryter en sällsam rörelse ut. Bestörtningen etterträddes af glädjeyttringar och handklappningar. Resten at proklamationen hörde man knappast. Men det vädjande till fosterlandskärleken, hvarmed den slutar, blef icke utan gensvar. Ja, ja! Hämnd! Lefve Frankrike! Till vapen! Långsamt skildes folkhoparne. KJ. 1 var allt åter lugnt och stilla i den stora stadenKammarsegsionen natten till söndagen. Tidningen Liberte innehåller följande redogörelse för detta plenum: Mot midnatt belägrar en folkhop lagstiftande kåren; de deputerade anlända i stora skaror; ett rykte sprider gig utanför, att kammaren koostituerat sig till hemlig komite; detta är ej sannt! öfverläggningar hållas väl i de särskilda byråerna, men de ha endast en privat och konfidentiel karakter. — Emile Girardin vandrar at och an i La salie de paix; han omgives af en mängd personer. Kl, half 1 ankommer general Palikao, som skyndsamt fått bud efter sig, just då han skulle gå till sängs. . KL, en qvart efter, inträder presidenten Schneider i salen; man anmärker, att han icke bär sitt hederslegionsband. General Palikao är bland de första, som komma in; han åtföljes at hela högern, som varit samlad för att rådslå om de åtgärder man borde vidtaga. Vensterns bänkar fyllas hastigt; Thiers befinner sig på sin plats. Till höger fästas alla blickar på Granier de Casssgoac; man märker först nu Jubinals frånvaro. Endast två fruntimmer sitta på läktaren. . Presidenten Schneider reser sig blek och synbart upprörd och Yppläser under djup tystnad följande med blyerz på en papperslapp skrifna ord, hvilka han har svårt att läsa: Mina herrar deputerade! En allvarsam, en smärtsam underrättelse har jag i afton erhållit. Jag sammankallade strax kammaren, såsom min pligt mot densamme och mot nätionen fordrade. — För öfrigt har denna tanke uppstått hos en stor del af våra kolleger. detta högtidliga ögonblick har jag ingen annan ansvarighet, än att uppfylla min pligt att kalla eder tillsammans. Jag lemnar ordet åt hr krigsministern, på det han må fullständiga den förklaring, som han gjorde i morgonens sammanträde. Dessa ord efterföljdes af en djup tystnad, under hvilken grefve Palikao besteg tribunen, der han yttrade: Mina herrar deputerade! Jag har den smärtfulla pligten att tillkännagifva för er hvad mina yttranden på morgonen kunde låta er ana. Dessa officiösa underrättelser ha nu blifvit officiella! Efter tre dagars oupphörliga, bjeltemodiga strider har vår armå blifvit kastad tillbaka till Sedan och kringränd af en så öfverlägsen styrka, att hon nödgats kapitulera. Kejsaren har blifvit tillfångatagen. Det är oss omöjligt — jag menar oss mipistrar — att fatta ett afgörande beslut, emedan vi icke haft tid att öfverlägga med hvarandra. Jag föreslår derför att kammaren uppskjuter öfverläggningen till i morgon. Presidenten. Jag föreslår kammaren att sammanträda i morgon middag. Gambetta: Tillåt mig... Presidenten: I den olyckliga undantagsställning, hvari vi befinna oss, ha vi allvarliga pligter att uppfylla, och vi böra uppfylla dem fullt ut. Detj tyckes mig för öfrigt, att några ögonblicks efter-. sinnande är nödvändigt. Jag begär icke, att kam-: maren skall votera öfver någon proposition... i — Jo, jo; nej, nej! Jules Favre. Jag begär ordet. Presidenten: Herr Jules Favre har ordet. j Jules Favre: Om kammaren är af den menin-j zen, att sessionen under den olyckliga ställning, 1 hvari landet befinner sig, bör uppskjutas till il4 morgon, så har jag ingenting deremot; Men som! f 1 vi under denna vacance i makten böra gifva uppslag till öfverläggniogar rörande de åtgärder, som kunna vara egnade att betrygga fäderneslandets räddning, begära vi kammarens tillåtelse att till henes utskott få inlemna följande motion, till hvil