Aftonbladet – 9 september 1870, sida 2

jade jag åter, under det jag vände om oci följde bonom. Charmant, vacker! och samtalet fortsattes uvgefär på detta sätt. Plötsligen stanpade han utanför Ögrens blomsterhandel. Di skall inte slippa mig så lätt,, tänkte jag. Ah, skall kammarjunkaren köpa blommor? utropade jag. Ja, jog tror att man kan få buketter der svarade han vårdslöst och tog handen til hatten. Åh, jag förstår, det skall vara till middagen. Han betraktade mig förvånad. Huru? sade han, skulle det redan vara bekant? Skulle det inte vara bekant, utropade jag; man har inte talat om någonting annat i hela X. denna morgon, än om den fina, ytterst eleganta middag, som kammarjunkarer ämnar gifva i dag i blå salen på värdshuset. Åh, verkligen, sade han förtjust. Så löjtnanten säger att hela X. redan talar derom. Du kan väl förstå att en mängd uttryck om hans smak, hans esprit darrangement m. m. nu följde. Har ej löjtnanten lust att följa med in och välja ut blommorna? frågade han. Gerna, om jag kan vara kamma: junksren till någon tjenst, svarade jag, naturligtvis helt hkgiltigt. Vi gingo in i orangeriet och valde ut rosor, fuchsier, heliotroper m. m. Huru många buketter skall det vara? frågade trädgårdsmästaren. Nio,, svarade han, se jag skall sägan, tillade han, vändande sig till mig, att jag vill hafva en bukett till hvarje dams kuvert. Det blir en stor middag, anmärkte jag. Åh, inte så särdeles stör, endast en tolf a fjorton personer.n