Aftonbladet – 8 september 1870, sida 2

100,000 menniskor bebodda Strasbourg tundergå. Församlingen antog en protest af följande lydelse, Hvilken borde framlemnas till Jules Favre rtied begäran ätt denne skälle tiil lagstiftaiide kåretös känbedöm Britga pros testen, hvilken är af följande lydelse: De i Paris sig uppebållande elsassarne protestera mot de grymheter, för hvilka Strasbourg är ett ärorikt offer. Att låta glödande kulor och Petroleämboiniber regtia öfver en stad med när .00,000 invälare ät sätta foskild fgöndom i brand, äl: förstvra katedralerna, vibilöteken och misöer: na, att neka qvinnor och barn att lemna en belägrad plats, att tvinga personer till arbete i de mot deras landsmän Sppnade löpgrafvarne; detta är förbatliga våldsbragder mot krigslagarne, som man måste utpeka för den civiliserade verldens harii. De prötectera likaledög ct militärmalktens vägran att beväpna nationalgardena 1 klsass på de trakter, dit ännu icke den fiendtliga invasionen hunnit. De begära, att lagstiftande kåren icke inskränker sig till att förklara, det Strasbourg gjort sig väl förtjent af fäderneslandet, utan att den energiskt må uttala sig om nödvändigheten af att sända tnderstöd till Elsass för att förebygga den fullkomliga förstöringen och uppgifvandet af en befäst plats, som bildar den förnämsta vägen till Frankrike. Öm bombardementet af Strasbourg yttrar Le Temps: De tröstlösa nyheter från Strasbourg, den grymma behandling, som denna bildade och gästvänliga stad undergå, hafva i Paris uppväckt en rörelse, hvartill Europa skall änsluta sig, öch som skall vända sig mot Preussen. Denna afsigtliga och systömatiska förstöring; detta ensamt mot invånarne förda krig, dessa hus dch mönumöänter, som blifvit antända, detta bibliotek, ett af det ri kaste och kanske det bäst anordnade i verlden; hvilket är versättligen förlotådt och ända till sista volymen förstördt; detta är drag, som det nittonde seklet borde smickra sig att icke se i Europa, och som äro egnade att i den allra högsta grad väcka häpnad och bedröfvelse. Det kan föröfrigt icke undgå någon, att preussarne, då de bombardera staden i stället för att öppna bresch I föstningsverken, fot invåfiarne göra just detsamma, som de förbjuda invånarne att göra mot dem; de skjuta de bönder, som vilja försvara sig. De erkänna som krigförande endast de reguliert organiserade stridskrafterna, och hvad de så strängt hålla på, våldföra de sjelfva, och detta i högsta grad, getoii den Behändliog dö låta staden Stras: bourg undergå. Detta handlingssätt, om hvars moraliska inverkan Preussen icke kan göra sig några illusioner, eger nödvändigt någon förklaringsgrund, och denna kan endast vara behofvet af att snart och till hvad pris som helst lyckas Men det är tydligt, att Preussen, för att kunnä handla så, bort afstå från hvarje tanke på annektering. Man behandlar icke på detta sätt befolkbiägar, sol män Har den minsta hemliga tanke att försona sig med. Strasbourgs belägring hat tpprest en ny skiljemur mellan Ilsass och Tyskland.s Den berömde historieskrifvaren och fribetsvännen Michelet har tili cheferna för Paris försvar aflåtit följande skrifvelse: . . l Pariss namn, Till chelerne för försvaret! I edra proklamationer läser man ädla och varma, manliga ord. Nå väl, om I ären män, så förskonen oss ifrån att se en omensklig sak! En hemsk och olycksbådande sak i denna stora, heliga stund: Det barbariska skådespelet af så mångå krigsrättssdödsdomar. Hvilket förespel till försvaret af Paris! Dessa pinsamma intryck af dödsstraff, som öra hjertat beklämdt, äro de väl egnade att bfva dem till uppoffringar, till hängifvenhet? Tiden hastar. — Jag undertecknar easam Men om jag hade ännu en dag på mig, skulle tio, tjugnp tusen Rersonbr underteckhä detta bret. — Jag är född i Paris. Jag Hai alltid lefvat der. Jag är dess själ. Jag säger hvad vi alla tänka. Jag talarien massa menniskors namn, hvilka äro af olika åsigser, men af hvilka med säkerhet ingen enda gillar dössa förblindade försök, som vi i femtid år sett så många gånger upprepas alltid sig lika. Huru allvarlig uppmärksamhet man än egnar åt denna rättegång, så är den dock för hastig, och mer än en sak förblir dunkel. Om i lugnare dagar någon ny upplysning skulle erhållas, skulle man icke då bittert beklaga att ran brådstörtat afrättningen? Vi begära äf er enträget uppskof med afrättniogarne. All skipning åf mensklig rättvisa måste för närvarande uppskjutas, bida och bära aktning för Gud, som skall döma öfver nationen. Paris den 30 Augusti 1870. Js Michelet. Om kejsar Napoleons helsotillstånd meddelar den ansedda engelska medicinska tidskriften British Medical Journal, att doktor Prescott Hewitt vid S:t Georg-hospitalet på kejsarens begäran besökt honom i högqvarteret och blifvit konsulterad rörande hans mycket försvagade helsa. Följderna af den plågsamma och utmattande blåssjukdorr och svulst i prostata, hvaraf kejsaren en följd af år plågats, ha i förening med de lidanden till kropp och själ, han varit underkastad under detta fälttåg, haft så stort inflytande på hans tillstånd, skrifver nämnda tidning, att en katastrof i hvad ögonblick som helst kan väntas, Slottet Wilhelmshölie, som konung Wiltielm anvisat åt sin kejserlige fånge till vistelseort, är ett litet lustslott en mil ifrån Kassel, hvilket af kurfursten begagnats till sommarbostad. Förat hette slottet Weissenstein, och på konungariket Westphalens tid blef det omdöpt,till Napoleonshöhe. Slottet är isynnerhet berömdt för sin af naturskönheter och konstanläggningar utmärkta park. Wilhelmshöhe står nu 1 förbindelse med Kassel genom jernvägen. men desssutom sträcker sis