Aftonbladet – 8 september 1870, sida 2

Först måsten I intaga litet förfriskvingar, mitt herrskap, sade friherrinnan, under det champagne, seltervatten och tårtor framburos af betjeningen, som nu skötte all vidare servering. Efter en kort stund samlades åter den glada angdomen på den förra platsen och en liflig riogkastning började. Den, som kan taga min krans, vinner priset, utropade fröken R., i det hon kastade sin krans i höjden. Se här, min nådiga, ropade löjtnant Felix triumferande, i det han böll sin käpp med den uppfångade kransen i luften, hvad är priset ? En lågerkrans, naturligtvis, som — Jag på knä erhåller? Som knytes kring er panna. Med de orden: Var värdig! Alldeles. Då måste jag väl genast skära lagern dertill sjelf, sade han i det han svingade sig upp i en ek och började kasta ned qvistar. Om jag vore i frökens ställe skulle jag också skaffa mig en riddare att bekransan, sade löjtnant v. Stern till Clothilde. Denna slog ned ögonen och rodnade; hon såg olycklig ut. Kasta upp din krans, Olothilde! sade lilla fröken Nordenspetz, jag skall göra det sedan. Olothildes krans uppfångades af baron P. Nu är det din tur, Lilian! sade fröken Nordenspetz, i det löjtnant v. Stern kom tillbaka med hennes ring. Lilian kastade opp sin krans; en liflig täflan uppstod; Kronsköld blef segervinnaren. De här löfven äro ju alldeles för smån, sade fröken R., i det hon började sätta tillsammans eklöfven, skan ej löjtnänten skaffa nägtagbättro?8 ss