Aftonbladet – 8 september 1870, sida 2

STOCKHOLM den 8 Sept, Kasta vi nu ögat på någon tysk tidning, så inna vi den naturligtvis fyld af segerjubel. Från alla tyska städer ingå berättelser om storartade improviserade festligheter, hvarmed man firat kapitulationen vid Sådan. För att ge en liten föreställning, Om den ton, som nu anslås inom den tyska pressen, vilja vi citera några fader ur den med stor stor stil tryckta jubelartikel, som läses i Kriegsreitung, hvilken såsom specialtidning, redigerad ur rent militärisk synpunkt, borde kunna anta: gas hålla sig mest nykter och fri från politisk svulst. Gud har gifvit honom i våra händer!: ropar det berlinska militärbladet. Vi ha honom, hufvuodanstiftaren af kriget, honom, som sedan fyra år tänkt på mordmaskiner och andra förstörelsemedel emot oss, honom, genom hvilkens skuld så oändligt ve kommit : öfver Tyskland, honom, genom hvars bofaktighet våra ädlaste, kraftigaste, mest bildade männer blifvit slagtade. Döda eller förskräckligt stympade och lidande siukbäddens grymmaste marter, för att snart gå mot en qvalfull död, ligga de der, genomborrade af de afskyvärda mitrailleusernas kulor eller 2f de skott, som mensklighetens afskun, zaaver, turcos och annat sammanraftsadt pack, ur säker ställning skjutit på dem. Vi gråta öfver dem, våra vänner och slägtingar, det tyska folkets blomma — och han, upphofsmannen till dessa för oss persättliga förluster, han är oskadd i våra händer! Han, denne mörkrets furste, denne afgrundens Abaddon, denne Uppenbarelsebokens Apolyon! Nu vill detta utskum af allt öndt spela den ridderlige herrskaren; han tror sig kunna imitera der ösedligaste af alla franska konungar, Frans I vid Pavia. Denne ropade till de tyskar, som ville taga honom till fånga: Jag är kejsarens fånge, lemnen honom mitt svärd!, — — Med Napoleon III:s tillfångatagande är epoken för Tysklands förnedring afslutad. Derför är oss en borgen den hämnande örn, som nu breder sina vingar öfver Tyskland! Sedan århundraden, ia egentligen alltsedan wppkomsten 8l den nu gällande europeiska folkrätten, har aldrig ett stort lands monark fallit i sin fiendes händer! Den sjelfherrskare, under hvars egid folkrätten på det skamlösaste sätt blifvit i otaliga hänseenden bruten, skall nu bli bestämd till att tjena såsom försoningsoffer för missdåden, derigenum, att han med sin egen person framställer ett nytt fall för folkrätten. Vi ha honom; franska folkets representant ligger för tyskarnes kenungsålige härförares fötter! Tysklaud vet hvad denna underrättelse innebär: Det är engelen Michaels triumf öfver Satan. ) Det är naturligt, att man från den tyska sidan nu anser kriget vara så godt som fullfulländadt och att det nu blott gäller ett slags militärisk promenad till Paris, på sin höjd några bombskott, för att jaga skräck i de vekliga parisarne och få dem att falla till föga. Man torde dervid likväl göra sig skyldig till någon missräkning. Den nuvarande franska regeringens utrikesminister har till Frankrikes representanter i utlandet aflåtit en depesch, hvari han förklarar att ffanska armen och Paris skola kämpa till det yttersta, och att regeringen icke skall inlåta sig på något fredsfördrag, hvarigenom skulle afstås en fotsbredd land eller en enda fästningssten, emedan en ärelös fred endast snart skulle framkalla ett nytt krig. Denna förklaring af dem, som stå i spetsen för den nya franska republiken, skall utan tvifvel mäktigt slå an på nationalkänslan och ena alla krafter till de för fäderneslandets räddning. Bekräftar det sig, att arefven al Palikao mottagit befälet öfver äarmeen i Lyon, så är det ett särdeles godt tecken på, att man nu låter alla politiska meningsskiljaktigheter träda i bakgrunden och endast tänker på det för ögonblicket vigtigaste, försvaret; genom sin energi skall Palikao utan tvifvel kunna verka mycket för organisationer af hämnde arme, och underrättelsen Om det patriotiska steg han tagit skall utan tvifvel öfver hela landet och ioom alla klasser göra ett godt och lifvande intryck. Då ett Brisseltelegram talar om missnöje med republiken inom mobilgardet, så hör detta utan tvifvel till dessa flere, på sista tiden från Brässel afsända tendensoch sensationstelegrammer, hvilkas källa -är oss obekant, men som redan flere gånger visat sig vara oefterrättliga eller med flit sökt upphöja smärre enstaka tilldragelser till betydelsen af stora och vigtiga fakta, I sammansättningen af den nya republikanska styrelsen ligger en borgen för att den icke blott skall handla med kraft, utan äfven förstå att taga i anspråk alla moraliska hjelpmedel, som kunna tjeng till att höja nationalandan och alstra ett med entusiasm fördt folkkrig till värn för hus och hem. Om Trochu, som är regeringens president och på samma gång högste ledaren af hufvudstadens försvar, ha vi förut yttrat oss, med anledning af hans utnämning till guvernör i Paris. Berömd genom sin kritik öfver Niels armöförslåg och sina grundliga militäriska ingigter, har han isynnerhet förvärfvat förtroende genom den sjelfständighet, hvarmed han mot kejsaren och hans närmaste omgifning förfäktade sina åsigter, hvilkas riktighet krigstilldragelserna nu till fullo ådagalagt. litäriska utbildning i Algier, der han länge tjenstgjorde såsom adjutant hos marskalk Bugeaud, som satte ett utomordentligt värde på hans mod, hans goda hufvud samt redliga och ridderliga karakter. På Krim tjenstgjorde han såsom adjutant hos marskalk S:t Arnaud och blef under fälttåget utnämnd till brigadgeneral. Såsom divisionsgeneral deltog han 1859 med stor utmärkelse i den italienAN AN yttersta anstränghingar Född 1815, har han erhållit sin mi