Aftonbladet – 7 september 1870, sida 2

let naturligtvis icke fråga, det sktlle ju fulltändigt strida mot alla preussiska begrepp, å som vi erforo 1866. Vår läromästare vänder sig från Frankrike ill Ryssland,, som han visserligen till en böran gör min af att vilja helt och hållet kata ut ur Europa, men som han senare, då an betänkt sig bättre, lockar med alla slags restande förespeglingar: Det har ännu icke Mc för dig — säger han — att förvärfva urkiet, hvars eftersträfvande Katrina II gaf lig i arf. Förbundet mellan England och rankrike, i föreniog med Österrikes förräderi, ivang dig (1854) att uppgifva din stolta plan. Men hämndens tid skall också komma för lig! Österrike är en stat utan lifskraft. Såsom tysk stat har det för evigt gått under och som slavisk stat kan det icke heller bestå. Hvad är alltså naturligare än att de tyska länderna vända tillbaka till sin stam och de andra delarne hemfalla till Ryssland ? Sålunda deladt mellan Preussen och Ryssland, är Österrike expedieradt, och det är icke värdt att mera tala derom. Förf, vänder sig sedermera med värma till Rumänien: Du unga land, du vagga för en ny slägt af hohenzollare, du har möjligtvis en stor framtid! Det är klart att en stor slavisk stat skall bilda sig; ty de slaviska folken sträfva att sluta sig samman. Det är sannolikt, att Ryssland kommer att bilda denna stat, derigenom att det dragar alla de särskilda delarne till sig; men Rumänien! på din tron sitter en hohepzollare, en ättling af en slägt af jern och stål, och,der det finnes en hohenzollare, der finnes också nationalkänsla, der finnes sträfvande efter förökad makt och utvidgning. Rumänien, om du ock tillsvidare blott är ett barn af den bismarckska politiken, en stark påle nedslagen i ruttet kött, så kan du dock bli stort och mäktigt; men håll först enighet i det inre, framför allt enighet. Carlo, unge furste, hvad skulle du tycka om Ungerns, Siebenbärgens och Polens kronor? Dessvärre har förf. här den oturen att lofva sin Carlo hvad han förut lofvat Ryssland; men äfven häri synes han blott troget följa sin herres och mästares, Bismarcks exempel. Efter denna vandring genom Europa (vi ha. förbigått Spanien, Italien och Skandinavien ) vänder förf. sig till sitt eget fädernesland, såsom hvars förkroppsligade genius han förherrligar Bismarck, på samma gång han knapphändigt expedierar det öfriga Tyskland. Der din sardiga vagga stod har du byggt dig ett palats, som den nu lefvande verlden betraktar med beundran. Men Preussen skall icke gå upp i Tyskland! Ty Tyskland lades i grafven, då den siste Hohenstaufens hufvud föll. Nej! Preussen skall icke gå upp i Tyskland; Tyskland är dödt! Preussen heter den tyska nationens nya rike, kring hvilket alla de, som tala tyskt tungomål, samla sig! Svart-röd-gyllne fana, du har blifvit struken för evigt. Du betäckte dig med smuts det olyckliga året 1848; men en besudlad fana kan den tyska nationen icke låta bära framför sig. Svart-hvit är pu vår fana och rödt har kommit dertili, såsom ett evigt tecken: derpå, att det svarthvita med sitt hjerteblod förvärfvade ledningen af den tyska nationen! Man bör sorgfälligt öfverväga dessa yttranden. Det är icke en enstaka preussarc som -talar så, det är det hela, äkta, oförfalskade preussaredömet. Sådana äro de allesammans från den öfverste till den lägsta antingen de kalla sig konservatire, liberale eller radikala. En krigareorden har hög uppe i norden grundlagt detta Preussen ge nom röfverier, strider och eröfriogar och de är samma anda, som ännu i dag lifvar hel: Preussaredömet. Der finnas inga rättighete för folken, inga i sig sjelfva vigtiga och gäl lande kulturändamål, iogen frihet, ingen sjelf bestämmelse. Den starka näfven är det end: som gäller och utvidgning och föröka makt är det enda målet. Månne Europ: ännu länge skall tåla detta återuppståndn: stycke medeltid? Allt sedan 1866 (hvarför icke sedan 1863?) ha vi blifvit trängda till baka till medeltiden; den fräckt framkastad och icke ögonblickligt bestraffade satsen makt gär framför rätt, har röfvat från os århundradens kulturfrukter och redannu är vi vitnen till, att det betraktas såsom något som förstås af sig sjelft, att den starkar röfvar allt, som han kan få fatt på, uta någon invändning. Napoleon I var ettfeno. men, Preussaredömet är ett system. Emo den förre, fenomenet, förenade sig hela Eu: ropa och bannlyste fredsstöraren till en klipp: i hafvet. Månne Eäropa utan motstånc skulle böja sig för det andra, systemet, som äs långt mera farligt ? N