Såsom ett vitnesbörd derom, huru man i Holland bedömer Tysklands förhållande gentemot Danmark, meddela vi följande märkliga artikel ur Arnhemsche Courant: Det finns ingenting bättre här i denna verlden, än att ha lyckan med sig. Lyckan gör en icke allenast rik och mäktig, utan äfven aktad och ärad. För att vara så lycklig, måste man, så antages det, vara utmärkt bland de utmärkta. Så lyder verldens dom och dess moral. Var lycklig och alla dina lyten blifva dygder, alla dina fel blifva goda egenskaper. Detta gäller lika väl den enskilde som folken. Spekulera på din grannes ruin; lyckas du deri, så är du en ryktbar man. Grunda din storhet på ett angränsande lands undergång, så jublar hela verlden öfver denna bragd. Och då det nu verkligen så förhåller sig, så fordrar också den lycklige den hyllning, som tillkommer honom; han gör anspråk på all den ödmjukhet och underdånighet, hvartill lyckan är orsaken. Paris är ännu icke besatt af preussarne, och ändock börja tyska tidningar tala i en ton, som de franska förut gjorde och som förtörnade dem så mycket: Vi äro den stora nationen! Vi stå i spetsen för civilisationeol Ja, visst! Hvem erkänner icke det? En nation, som producerar sådana utmärkta generaler, sådana sluga chefer för .generalstaben, sådana makalösa kanoner, sådana präktiga gevär! Ett land, hvars soldater sigta. och träffa så bra, står i spetsen för civilisationen!, Antag, att i detta krig 40,000 tyskar blifvit dödade, så ha dock, det kunna vi säga, 60,000 fransmän blifvit dödade: så