Aftonbladet – 5 september 1870, sida 2

I föts efter vagnen eller bredvid den-jhöt mma, hållande tömmarne på hästen eller sk: nan som trafvar tungt åstad på stenbron.tys et är bönderna som fly för invasionen, i jPe t de lemna hus och åkrar och detta innan de me ördat. Stundom finnas jemte boliaget ock;ske . några husdjur på vagnarne, och ett par tic mande oxar äro fastbandna efter dem. na olket betraktar under tysinad dessa fordon Ki h går sorgset vidare, förbannande den fienke , som ruinerar så många fattiga landtmän. ne lan kan föreställa sig, hvilken förvirring errskar vid barriererna. Flyttoingsvagnar ko römma ut ur staden för att hemta de rikes sti öbler och trängas med de fordon, som föra lig e fattigas bohag inistaden. Dertill komma hå .ändiga boskapstransporter och skaror af fot--on ängare, soldater, nyfikne och arbetare från se istningsverken, så att de smala broar, hvilka lu igeniörkåren anlagt för samfärdseln, ständigt!N ro öfverfyllda och spärrade. I Boulogne-sko-st en och Vincennes-skogen äro parker inrättade m ör slagtboskapen, och en otalig mängd får äro m amlade mellan fästningsverken. Jernvägs-ri tationerna erbjuda ett lika brokigt skåde-le pel. Väntsalarne äro öfverfyllda af resande, h vilka föra med sig allt hvad de kunnat hop-u amla i en hast. Några af dessa äro fegajel slingar, som lemna sitt hem, men derasjT amn borde ihågkommas för att öfverlemnasn vt vanäran, och för att man skall kunna fö reta hvilka som först och främst skola bära rigets bördor. Lyckligtvis äro dessa endastk å, mycket få. Nästan alla de män, manjh räffar på stationerna, stanna qvar i Parisd ch hafva endast kommit för att taga af-!h sked af sina hustrur och barn som de skicka a bort från faran. Det är omöjligt att neka,l att detta afsked är tungt och smärtsamt. a Mer än en fäller tårar, då han ser dem han2 älskar draga bort; men hans hat växer med s smärtan och han lofvar att hämnas på preus-1 sarne. E I G I i I Å f E s 1 1 1 i l I Tyskland börjar en fruktan gripa omkriog sig, att de stora makternas bemedlingsförsök skola rycka ifrån det det rof det re-i dan tror sig ha i sina händer: Elsass och Lothringen. För att förekomma detta börjar man organisera en opinionsstorm hemma i landet, tydligen för att hr Bismarck, om de neutrala makterna tränga honom för hårdt på lifvet, skall kuona hänvisa till denna som ett bevis på omöjligheten för honom att ge efter i denna punkt. Ett möte hölls för detta ändamål i Berlin den 30 Augusti. Mötet var sammankalladt af öfverborg-i mästaren Seydel samt deputeradena Unrah och Löwe-Calbe. Seydel öppnade detsamma Il: och tillkännagaf efter en kort inledning hvad som bade föranledt inbjudningen till denna j: sammankomst; man ville föranstalta, att från sjelfva folket ett vitnesbörd skulle utgå, att det ingalunda skulle fördraga neutrala mak-l ters inblandning i striden med Frankrike. Derföre föreslogs en uppmaning till det tyska folket att förklara sig beredt till allt för att afvärja all inblandning, samt en adress till konungen med förklaring, att efter de tunga offer, som folket gjort och ännu måste göra, kunde det blott tillfredsställas af en varaktig fred, stödjande sig på rikets enhet och säkra gränser. Lasker utvecklade derefter i ett längre anförande innehållet at adressen och uppmaningen, dervid isynnerhet framhållande, att det här gällde två saker, afvärjandet af främmande inblandning samt konstituerandet; af tyska riket. Härefter följde en längre debatt, hvari många talare deltogo, men som blott angick förändringar i ordalydelsen; ty om hufvudsaken rådde den största enighet. Adressen lydde sålunda: Allerdurchlauchtigste, stormäktigste, allernådigste konung och herre! Då kriget var oundgängligt, samlade nationen sig endrägtigt omkring E. M. och E. M:ts bundsförvandter. Ilon lofvade att härda trofast ut i striden för det tyska fäderneslandets säkerhet, enighet och storhet. Gud har välsignat de vapen, som med oöfverträfflig tapperhet blifvit förda för den rättvisa saken. Med strömmar af det ädlaste blod ha segrarne vunnits, och ändock ha de fört oss oväntadt hastigt nära det föresatta målet. Ännu förestå stora ansträngningar; det tyska folket är beredt till hvarje offer för de högsta nationella uppgifter. Men midt i vår allvarliga och vpplyfta sinnesstämning oroas vi af de ständigt återkommande berättelserna, att främmande inblandning, hvilken dock icke varit i stånd att afvärja krigets fasor, nu skulle bemöda sig att sjelfrådigt begränsa lönen för våra strider. Minnet, huru det gick efter våra fäders berömliga resning, lefver ännu friskt i vår hågkomst och manar Tyskland att endast fästa afseende på hvad dess välfärd kräfver. Derföre närma vi oss åter E. M. med löfte att trofast hålla ut, till dess det lyckas E. M:ts visbet att med uteslutande af all rämmande inblandning skapa omständigheter, som bättre än hittills gå i borgen för fredligt förhållande från grannfolkets sida, och som grundlägga hela det tyska rikets enhet och frihet, så att det är betryggadt mot hvarje angrepp. Uppmaningen till det tyska folket är af följande innehåll: Medan den beväpnade delen af folket på främmande jord afvärjer det mot oss riktade anfallet och beseglar sin segerbana sitt med hjerteblod, rustar de främmande makternas diplomati sig att, när den afgörande tidpunkten kommer, föreskrifva 088 fredsvilkoren. Redan en gång förut, efter de ärorika striderna åren 1813, 1814 och 1815, bar det tyska folket genom främmande missgunst blifvit I beröfvadt tulla lönen för sina segrar och uppfyllandet af sina varmaste önskningar. Den öfvervunne fienden skonades och gynnades öfver sin l egen förväntan, de tyska gränserna utsattes för faror och förnyade anfallsbegär; i stället för det tyska rikets enhet föreskref man oss det gamla förbundets svaghet. Europa har fätt böta för diplomatiee synder genom ett halft århundrades beväpnade fred. Nu, då samma fara hotar, bör det tyska folket icke tiga. Verlden bör erfara, latt herrskaren och folket äro fast beslutne att nu T erhålla hvad som blef oss förmenadt år 1815: ett fritt, förenadt rike och säkra gränser. I ofvanIstående adress till H. M. konungen ha vinedlagt J våra åsigteri okonstlade uttryck. Måtte underskrifter från hela Tyskland göra det klart, att vi tergifvit hela folkets mening. Berlin den 30 Aug. j I Uppmaningen är undertecknad af MommIsen, Löwe, Delbräck, Lasker, Unruh, Seydel, I Virchow samt några och tjugu andra, dels I deputerade, dels tjenstemänoch tidningsredaktörer. Såsom ett vitnesbörd derom, huru man i Holland bedömer Tysklands förhållande gentemot Danmark, meddela vi följande märkliga artikel ur Arnhemsche Courant: Det finns ingenting bättre här i denna verlden, än att ha lyckan med sig. Lyckan (gör en icke allenast rik och mäktig, utan äfven aktad och ärad. För att vara så I lveklig. måste man. så antages det. vara ut