Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

hållet af den här korgen för att få reda på sockret, jag kan ej begripa hvar det finnes.n Är det inte det ni håller i handen? Jo, på min ära! — men hvem kunde också tänka, att det skulle ligga i en strut, sade han urskuldande. Hvad är det jag ser, mina unga damer! — är det på det viset ni sköta edra åligganden? utropade brukspatronen, som helt plötsligt kom fram och varseblef Kronsköld sysselsatt med att koka kaffet, men de båds unga flickorna ett stycke derifrån lutade öfver nägra hallonbuskar. Ingen blick bakom kulisserna, det undanbedja vi -oss,, svarade Lilian skrattande, men nu lär det väl blifva bäst att muta brukspatron till tystlåtenhet. Se här, var så god, och hon bjöd honom en qvist, full af de skönaste mogna hallon. Kors, löjtnanten har ju glömt den ena skålen med kaffebrödet, ropade fröken R. efter löjtnant Felix, men han hörde det ej. Då lär jag väl få bära den sjelf dit. Äär kaffet redan färdigt? frågade Lilian, när Kronsköld i detsamma lyftade kitteln af elden. Ja straxt, det mäste endast först bli klart. Hvilka sköna hallon. Fröken R. och jag hafva tillsammans plockat dem, för att skänka dem till grefven. Till mig? Ja, som belöning för allt besvär med kaffet. — Jag emottager med tacksamhet damernas gåfva — men något besvär har jag ej haft. Om så hade varit fallet, skulle något annat varit mig en tillräcklig belöning. Hvad .då? Ett enda tack af fröken. Hvar är grädden, Lilian? frågade fröken