Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

Gif bit tändstickorna skall jag tända? sade Kronsköld, som nu kom fram. Kan grefven? frågade Lilian. Huru skulle det annars gått med mig i italienska kriget, svarade han leende. En klar eld flammade snart upp. Se, hur präktigt det nu brinner! utroade Lilian, i det hon lemnade honom kaffekitteln. Fröken Lilian, min eld, en gång tänd, slocknar ej så lätt.o Hvad är detta! utropade löjtnant Felix, i det han ur en korg framtog en liten bleckdosa, på min ära har inte fröken Lilian glömt att lägga kaffe på kitteln! fvilken chikanös misstanka! har kan löjtnanten våga framkomma med en dylik? frågade Lilian, i det hon rätade upp sig med ett låtsadt uttryck af sårad värdighet. Jag ber om förlåtelse, min nådigaste! — men hvad är då detta för kaffe? Tror löjtnanten då att den der lilla kitteln korhmer att räcka till alla? Om vi ej hade inera kaffe med, hur skulle det då gå med löjtnanten ? : Åh, Herre Gud; då hade jag väl fått dricka på sumpen!, Kanske löjtnanten är ledsen för att så ej kommer att ske? ! Tvärtom, jag är alldeles förtjust; hade jag måst dricka på sumpen, så hade jag naturligtvis måst koka det sjelf; nu slipper jag besväret. 3 Är löjtnanten alldeles säker på det? Fullkomligt, öfverkocken brakar sällan lemna från sig en vigtig sak åt en kökspojke. Nå, hur går det, min herre? Vi skulle ju duka kaffebordet? sade fröken R. . På ögonblicket skall allt vara i ordning, min fröken. Jag har endast undersökt inne