Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

Det blir en framtid, och en ej aflägsen, förbehållet att utan passion, men utan något slags hänsyn framlägga orsakerna till den oerhörda katastrof, hvarom telegrafen i dag bragt oss underrättelse. Hon skall förklara, huru det varit möjligt att verldens stridbaraste och tappraste nation, hos hvilken de krigiska institutionerna fått en så betydande öfvervigt öfver de borgerliga intressena och på hvilka i låoga år brorslotten af landets must slösats, kunnat bli till den grad böjd under olyckan, som fallet är nu med Frankrikes folk. Tills detta sker äro vi dock ej lemnade utan ledning för en sådan förklaring, och följande utdrag ur ett bref till Times, skritvet af en fransman, som alls icke tillhör det mera utpräglade demokratiska partiet, skall befionas i detta fall lemna mycket värdefulla upplysningar. Timeskorrespondenten skrifver den 27 Augusti: Frankrike och kejsaredömet sväfva i detta ögonblick i stor fara; åtskilliga högt uppsatta personer skulle måhända säga kejsaredömet och Frankrike. Det var en tid då det var lätt att skilja mellan dessa båda, men denna tid är förfluten. Det finnes åtskilliga ibland oss, som skulle trösta sig öfver nederlaget om det tillintetgjorde Cmsarismen; och det ges åter andra, hvilka visat sig färdiga att hålla Frankrike bundet till händer och fötter under den stora fara, hvari det sväfvar, hellre än att gifva det en frihet, som det kunde begagna, icke blott till sitt försvar, utan för att göra sig qvitt Kejsaredömet. Striden mellan dessa båda partier utgör vår hulfvudfara der vi stå inför den främmande fienden. Trots den proklamerade fördragsamheten och. endrägten, ehuru kabinettet dagligen proklamerar sig sjeltt såsom en nätionalförsvärets minister och icke en politisk minister, och eburu kammaren afhåller sig från öppen opposition, så har striden om väldet mellan imperialister och libeHe intet ögonblick sedan krigets början uppört. Dess inflytande torde komma att visa sig afgörande, ty hvem kan säga hvad en nation i vapen, tum för tum försvarande sitt område, icke skulle ha kunnat uträtta? I alla händelser skulle nya uppbåd vunnit tid att ordna sig och rycka i fält. Den omständigheten att inkräktaren utan att möta ens en skymt af mostånd ryckt in i städer sådana som Nancy, Chålons och Rheims, kan endast förklaras genom en annan omständighet, nemligen den; att invånarne varit fullständigt obeväpnade. Det är godt och väl att ogilla märens i Nancy. och prefektens i Meurtheavsiatndt 2 Bär amet ARM, Ae benet äte NE