Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

STOCKHOLM den 3 Sept Sedan vi genom de i går och i dag på förmiddagen ingåvgna telegrafunderrättelserna erfarit, att de af Mac Mahon och Bagaine gjorda försöken att slå sig igenom och vinna förening med hvarandra, misslyckats, voro vi visserligen beredda på ytterligare nedslående anderrättelser, men blefvo det oaktadt på ett i yttersta grad smärtsamt sätt öfverraskade genom det i dag vid middagstiden ingångna telegram, som meddelar, att kejsar Napoleon och hela den vid Sedan varande franska armöen gitvet sig till fånga åt konung Wilhelm af Preussen. Det är nästan omöjligt att änau ur den militäriska synpunkten kommentera denna ödesdigra tilldragelse. Det är ingen lätt sak att begripa, huru denna armå, som visserligen kan ha blifvit reducerad betydligt under de sista blodiga striderna, men som dock bör kunna antagas ännu ha utgjort emellan 70och 100,000 man, kunnat komma derhän att sträcka gevär, i ställst för att försöka att från Sådan och Mezibres slå sig fram till Paris. Förmodligen har-den omständigheten, att Mac Mahon biifvit sårad och icke längre kunnat föra befälet, verkat nedslående på de andra högre befälhafvarne och på kejsaren; måhända har armen också! vid Sedan saknat nödiga förråder af lifsme-! del och ammunition, Det heter visserligen, att kejsaren, då han icke haft kommando, endast gifvit sig sjelf åt preussiska kungen och att det är general Wimpfen, som kapitulerat med armen; men man torde dock kunna taga för afgjordt, att denna kapitulation icke skett utan kejsarens bifall eller att densamma blifvit af honom anordnad. Napoleon III har härmed slutat sin bana helt snöpligt. Det på ett lättsinnigt och oskickligt sätt började och till följd deraf sedermera från fransk sida, trots den mest keundransvärda tapperhet, illa förda kriget, har, såsom man redan länge kunnat förutse, ledt till hans fall. Att han icke valt att falla för en fiendtlig kula i spetsen för franska trupper, framför att lemna sig i fiendernas händer, innebär ett ytterligare vitnesbörd om den slapphet i hvilken han på den sista tiden försjunkit. Det hörde också måhända med till den nemesis, som förr eller senare skulle växa upp dels utur den grundval af dåliga medel och dåliga personer, hvarpå han från början fotade sin makt, dels också ur de politiska felsteg, som han sedermera, oaktadt sin icke ringa öfverlägsenhet i politiska planer och beräkningar. begått. et är omöjligt att förutse, hvilka de närmaste följderna i Frankrike skola bli af denns stora händelse. Skall Bazaine vid underrättelsen härom också kapitulera, eller skal hans arme anstränga sina yttersta kraftei och offra allt för fäderneslandets räddning! Skall grofven af Palikao i samråd med kejsarinnan öppna Paris portar för preussarne eller skall Trochu såsom diktator öfvertags hela ledningen och med anlitande af alla de resurser landet ännu eger kämpa för Frankrikes oberoende och existens, sedan det icke mera kan vara något tal om kejsardömet och dynastien? De närmaste dagarne komma att lemna svar på dessa frågor.