Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

Denne hade nemligen på ett lika hemlig. hetsfullt sätt försvunnit. Löjtnant v. Stern sökte lugna henne. Han har troligtvis gått för att söka red: på fröken Olothildes förlorade lorgnett, trö stade han. : Efter måoga hviskningar och öfverläggnin gar sade löjtnant v. Stern upp undren. E del voro skäligen medelmåttiga, men i d öfriga var ironien ej sparad. Men antingen förstod kammarjunkaren icke eller också låtsade han ej förstå de se pare. Den, som undrat om det var en nätt va skall sitta, sade han. Clothilde erkände med högt rodnande kin der och nsdslagna ögon detta under son sitt. Nu är det kammarjunkarens tor att bär: upp undren, sade v. Stern. enne såg mycket olycklig ut. När Lilian och fröken R. gått, hade löjt. nant Felix skyndat efter dem och erbjudi sin hjelp vid kaffekokningen. Den antogs. Jag skall tända upp elden, sade han til betjeningen. I kupnen få gå och se omkring en stund, jag skall. nog hjelpa da merna, både med kaffekokningen och serve ringen. Man sökte nu ut en passande bergsskrefvs till kokplats, och sedän löjtnant Felix hemtat något af den medförda veden, började han försöka att göra upp eld. Nej detta lyckas bestämdt inte; det slockoar ju i hvar minut, sade fröken R. Tålamod så går det, tröstade löjtnanten. i det han blåste på elden. Men det slocknade oupphörligt.