Aftonbladet – 1 september 1870, sida 3

t j h nackad och ända till förtviflan kämpande truppmassa, som åtminstone var två armåkårer stark, således vida öfverlägsen de anfallande. Franska artilleriet var uppstäld på höjdsträckan från Vionville till Rezonville och öppnade en eld, sådan som endast blifvit möjlig gevom den nyare tidens uppJfinningar i fråga om eldvapnens fullkomnande Kulsprutor, kartescher, chassepotgevär utförde sitt förstörelsearbete på ett sådant sätt, att det icke lävgre kan kallas strid eller korst, utan mördande, slagtande och Fransmännen förde ständigt friska per i elden. Brandenburgarne stupade, men de veko icke. Namnen Flavigny och Vionvitle skola länge framkalla bittra tårar. Det 24:e regementet miste 47 officerare och 1 1400 man, det 64:e 41 officerare och omkring 1000 man. Af 12:e regementet återstå endast 6 kompanier och 8 officerare. Både vid 64:e och 24:e regementet var en premierlöjtnant slatligen bataljonsbefälhafvare. 1:a joch 2:a gardesregementena miste hälften at officerare och manskap. Fransmännen hafva ständigt innehaft sådana ställningar, att vår numeriska öfverlägsenhet endast varit oss till ringa nytta., Från Rheims skrifver-Amedee Aohard den 23 Augusti-till Le. Moniteur universel: Ni kan ej göra er någon föreställning om 1) huru. Rheims såg utvi-går afton och i natt. En utomordentligt. stor mängd trupper pas.) serade gehöm staden. Tusenden marscherade I härifrån för att lemna rum för andra tusen) den, hvilka, efter liten hvila i sin ordning t I marscherade. Stenbron återljudade hela tiden ) I under: hästarses hofvar; -artilleriets buller kom 3) fönsterrutorna att skallra. Hotellet, der jag fått ett ram, liknade Noaks ark. Det syntes nästan omöjligt att få någonting att äta; handratals gäster väntade vid table dhöten. Bagareoch hökarebodar blefvo stormade; efIter en timmes förlopp vero de tömda, I dag på morgonen var allt åter stilla; en stor del .Jaf armen här redan i natt afmärscherat, Jag kunde nog säga hvart, men det vill jag icke, och hvem kan för öfrigt ansvara för att icke Jen kontraorder återkallar trupperna på halfva vägen. Lägret, som jag i går säg fullt af ett larmande lif, står nu öde. Men jernvägsstationen är ännu full af waggoner, som medföra; otaliga bataljoner och en oerhörd mängd ar materiel. De tunga mörsarne och belägringsartilleriet, som man i går såg i bärheten af stationen, äro nu försvunna. Nya händelser förberedas, och det är att förmoda, att de icke länge skola låta Vänta på sig. Hvad chefer och sofdster åvgår äro vi lugna; vi: böra äfven hysa förtröstan att lyckan icke skall öfvergifva Frankrike. Kejsäret kunde under gårdagen icke mottaga någon eller åtrhinstone så godt som ingen: Y k Jag träffade i går de båda till gardeszuaver förvandlade journalisterna Robert Mitchell och Paul de Cassagnac. De två frivillige hade tillsammans med tre kamrater, två zuaver och en gardist, marscherat omkring 32 svensk mil med fall packning. Det var en vacker lärospån. De hade tillbragt natten i en.rödbetsåker, insvepta i sina kappor, med geväret mellan benen, sofvande med det ena ögat och. vakande med det andra. Situationen blef ähvu mindre behåglig genom en ganska stark nattkyla och genom närheten af ulaner, hvilka man såg genomströfva den närliggande trakten. Samma afton, som jag. lemnade, Chålons, arresterade man två preussiska spioner, hvilka just voro sysselsatta med sitt snygga handtverk. Den RE ene var klädd som fransk infanteriofficör,! den andre bar. de affikarska jägarnes ipiform. Indiskreta frågor från deras sida väckte misstankar, ; ja Det -har.i dag regnat; helasdagen. Armån ärpå marsch; jag skall följa den — men på hvad sätt? Man kan inte få hvarken hästar eller vagoar i Rheims; jag skall emellertid försöka att få något fortskaffoingsmekdel. Armen begaf sig härifrån, föll af tillit och förtröstan; bland soldaterna råder en särdeles god anda. Ett enormt ammunitionsförråd. medhafyes. Aldrig. förr har sett en så betydlig artilleriperk saml FP ett ställe... I detta afseende, liksom i älla anra, har mån ingenting försummat, för att armen skall kuona vid.sina fanor binda segern. De upplysningar, som komma till oss från. det ena. stället efter det andra i de ockuperade provinserna bli allt sorgligare. De trakter, som tyskarne. organisera och annektera, äro fullständigt prisgifna till plundring. Officerarne äro oförskämda mot befolkningen,. som skall föda dem, och soldaterna äro brutala. Den tyske soldaten, som I ofta får nöja sig med en brödbulle, för ingenting med sig. När han kommer är hani högsta grad utsvulten, och han tager derför också allt, hvad ban kan få, ända från spanmål till potates. Han för med sig endast en sammanrullad kappa, hvilken han bär öfver axeln; i två läderfickor, hvilka hänga vid böfterna, bär han sina patroner; på skuldran har han ett tändnålsgevär. Hans officerare låta honom marschera fort och tyst. Armen avancerar i stora massor på en gång, När rasttiden kommer, stannar denna flod af menniskor vid första signalen. . Soldaterna få lägga sig på stället der de stå. Finnes någon halm i närheten, kommer denna väl till p2ss; finnes endast boss, tages den också till godo. Ni kan sjelf föreställa er huru så utrustade soldater sno omkring. På stridsplatsen sätta officerarne, af hvilka nästan I allazäro adelsmän, en ära uti att var främst; de stupa också i hundratal. Ni vet, huru omsorgsfallt utarbetade de tyska kartorna äro. Hvarje officer medför -en sådan, och med ledving af den marscherar ban fram genom Frankrike; lika säker, som -en fransman i sin trädgård. Dessa, kartor angilva alla skogar, ja, till och med de minsta, samt de I vägar, som genomkorsa dem. Regementena kasta sig ljudlöst som en flock ulfvariskuggan af träden och först när de lemnat platIsen, märker man att de varit der. I förra veckan ankommotill Paris två I kaider för att erbjuda Krigsmirniståren 20,000 kabyliska ryttare, utrustade på deras egen I bekostnad. Konung Wilhelm har vid en fest i högI qvarteret i Bar le Duc An anledning af koI nungens af Baiern paninsdag) dekorerat ge; neralerna Moltke och Podbielskisamt krigsministarh DANN HA Tärnlarent