Aftonbladet – 26 augusti 1870, sida 2

imdelse med DBazaines arme, förmodligen Of-!7 er Mezicres. Å andra sidau skulle prins f redrik Carl vid Metz endast qvarlemna ett ar armekårer och med hela den öfriga masan af preussiska hufvudarmen marschera mot 5 Paris. Man torde böra mottaga dessa un-8 errättelser med ett visst misstroende, ty det gger just nu i de krigförande generalernas atresse att hålla sina planer hemliga och att tsprida just motsatsen af hvad de ämna öra. En styrka af ett par preussiska armöårer, qvarlemnad vid Metz, skulle lätt kunna lideles förkrossas af Bazaine, som sedermera ritt kunde operera i fiendens rygg. o Efter det man icke på länge haft underättelser om preussiska kronprinsens armå, ynas de nu ingångna telegrammerna göra lr let antagligt, att hans avantgarde befinner t ig uti norra delen af departementet Hante lt Marne, medan smärre flygande kårer eller re-, .ognosceringspatruller varit synliga ända fram ; s 1 1 1 ( 1 MA: je. It kJ mot trakten af Chålons. Skulle preussiska konungens och prins Frelrik Carls högqvarter verkligen, såsom det senom en telegrafunderrättelse antydes, vara lagdt till Bar le Duc och sålunda hufvudstyrkan af de preussiska trupper, som den i6 och 18 deltogo i striderna vid Metz, nu lerifrån ha brutit upp isydvestlig riktning, så synes det icke osannolikt att en förening, mellan Mac Mahons och Bazaines armöer snart skulle kunna åvägabringas. ; : q Efter de många blunders, som blifvit besångna på franska sidan, och bland hvilka jandstipningskårens förflyttning från Oherbourg torde vara den till sina följder vådli. gaste och mest ödesdigra, är det tillfredsställande att erfara ett drag af klokhet, hvarigenom man undvikit att låta ötverlista sig af preussarne. Franska regeringen har nemligen vägrat att låta de preussiska sårade transporteras öfver Belgien; meningen med detta förslag från den preussiska sidan var naturligtvis att slippa belamra de östliga jernvägarne med sjuktransporter, utan ha dem lediga för hemtande af förstärkningar. I närvarande kritiska ögonblick, då faran alltmera närmar sig Frankrikes hufvudstad, riktas uppmärksamheten naturligen på den man, som fått sig den ansvarsfulla posten anförtrodd att leda försvaret af denna landets hjertpunkt, general Trochu. Han hade, som man erinrar sig, vid tillträdandet af sin befattning utfärdat en proklamation till Paris befolkning, som gjorde ett mycket godt intryck genom den fasthet, förenad med äl enhet, som deri uttalade sig. Ett ställe deruti hade dock väckt anstöt; och flera tidningar, deribland särskilt Le Temps, uttryckte sitt ogillande deraf. Generalen har nu emellertid i ett bret till nämnde tidning ej blott på ett tillfredsställande sätt förklarat det missförstådda stället i hans proklamation, utan äfven i samband dermed framlagt ett slags politiskt program, som gjort ett stort intryck. Brefvet är sålunda af stort intresse, och vi meddela det derföre härnedan: På samma gång ni med en välvilja, för hvilken jag är eder tacksam, bedömt den skrifvelse, hvarmed. jag samma natt, då jag kom hem från armån, ställde mig i beröring med befolkningen i Paris, tyckes ni önska förklaringar öfver följande ställe i min proklamation: Jag vädjar till alla män af alla partier; sjelf tilhör jag, det vet man i armån, icke något annat parti än landets. Jag vädjar till deras bängifvenhet; jag ber dem att genom den moraliska makten lågga band på de hetsiga, som ej kunna lägga band på sig sjelfva, och att med sina egna händer skipa rättvisa öfver dem, som ej tillhöra något parti och i de allmänna olyckorna endast se ett tillfälle att tillfredsställa afskyvärda lystnader. Under hela mitt lif har jag varit en den fria diskussionens man, och till de förklaringar, ni önskar, vill jag tillägga hela min trosbekännelse. Villfarelsen hos alla regeringar, jag känt, har bestått deri, att de betraktat styrkan såsom maktens ultimo ratio. Alla ha dei mer eller mindre grad ställt den sanna styrkan i andra rummet, den enda styrka, som är verksam i alla tider, den enda, som är afgörande, när det gäller att lösa de svåra problem, som uppröra civilisationen: den moraliska styrkan, Alla ha de i olika grad varit personliga, icke inseende, att den opersonliga makten — hvilken endast betraktar sig såsom ett nationens ombud, hvilken endast tänker och handlar i nationens intresse, aldrig i sitt eget, hvilken underkastar sig alla kontroller, som det behagar nationen att förelägga den, och anser dem för sitt skydd, hvilken är trofast, uppriktig, nitisk för det allmänna bästa och anhängare af offentlig heder — ensam besitter denna moraliska styrka, för hvars makt jag här redogjort. Det är i denna anda jag talat till befolkningen i Paris; det är i denna anda jag lofvat och som jag efter måttet af mina krafter och min ställning har bekämpat de villfarelser, som försänkt landet iden Sorg, hvari det nu befinner sig. Jag har begärt bistånd af alla män af alla partier, erbjudande dem mitt utan ersättning, utan förbehåll och, såsom jag sade: af allt mitt hjerta — mera kunde jag ej säga. , Och se här, huru jag tänkt mig detta helt och hållet moraliska bistånd. Tanken på att upprätthålla ordningen förmedelst bajonettens och sabelns styrKa i Paris, som är hemfallet åt den -mest berättigade oro och åt agitationer, hvilka äro en följd deraf, uppfyller mig med fasa och afsky. Tanken att upprätthålla ordningen förmedelst en patriotism, som får fritt uttala sig, förmedelst hederskänslan och känslan för fåderneslandets uppenbara faror, uppfyller mig med hopp och lugn. Men problemet är svårt; Hu, hvilken odeur!; utropade friherrinnan.