Aftonbladet – 24 augusti 1870, sida 3

garne. Hade några af de franska 28 centimetres granaterna träffat våra båtar, skulle skadan blifvit betydlig. Kanonbåtarne, som varit med i träffningen, förstärkte i Stralrund sin ammunition och begåfvo sig genast åter ut på sin station. Herr redaktör ! Ing. kan icke annat än till fullo gilla, att de svenske män, som under denna fasans tid genom omständigheterna kommit i tillfälle att -Ipå ort och ställe samla erfarenheter och bedöma den franco-germaniska stridsfrågan, låta den svenska allmänheten bli bekant med dessa erfarenheter och sålunda hjelpa till att belysa saken. Således kunna vi icke annat än gillar vek till läsnisg förorda Bref från I Tyskland från en revande svensk i lördaIgens Aftonblad. Tn3. sjelf, som nyss hem) kommit från en längre resa i Tyskland: och Frankrike och som med största nppmärksamhet följt händelserna8 tång ända till. den för Ide franska vapnen ärofulla, men olyckliga bataljen vid Wörth, då han måste återvända I hem, anser det vara sin skyldighet.att inför Jallmänhetev framlägga sina erfarenheter frän Tyskland-.och Frankrike. Ehuru ins., förmodigen derför, att hanredan flere gånger förut berest .dessa länder, icke står eller stod-på samma politiska ståndpunkt i förhållande till. skandinåvismen och germanismen,:som. den ärade förf.. till lördagsbladets bref innehade vid sin utresa, så erkänner ins. dock, att äfven han hyser samma välvilliga tänkesätt om, aktning för och fullkomligt erkännande af tyskarnes goda egenskaper: och :att han i hvilket: fall -som helst-är en afgjord fredsvän, anser kriget i allmänhet -och det nuvarande specielt, sasom ett kolossalt brott mot menskligheten och det 19:de årbundradets. civilisation. Is. ställer sig således hvarken på tysk eller fransk ståndpunkt och för att vara så mycket mera opartisk, vill han alldeles icke uttala sina egna omdömen, utan helt enkelt berätta hvad han hört och sett. Må läsaren sjelf sedan döma. Det torde icke behöfva här upprepas, hvad som hos-ossredan hundrade -gånger blifvit! sagdt, nemligen att tyskarne hafva de: mest :! bestämda pretentioner, att anses icke alle-! nast såsom all bildnings, alla kunskapers, allt vetandets urkälla, utan äfven att man skall erkänna att verldens civiliserande är Tysklands mission och ätt den bildade verlden egentligen varit, är och: kområer att bli germatisk — ins; vill: ej upprepa berättelser härom, blott erkänna riktigheten och:san1 ningen af dessa skildringar. Hvad fransmännen angår så är det ingen! hemlighet, att de kanske mer än nödigt äro ; genomträngda af en hög tanke om sig sjelfva och sin mission. Men denna tanke är alldeles icke, såsom i Tyskland, en egenkär, egennyttig fanatism, utan följden. af ett verkligt : glödande intresse för mensklighetens framåti skridande och önskan att tjena det och gåj. i spetsen för detsamma. — Hvad nu. fransmännens åsigter och uttalanden om: kriget, ! om Preussen och om tyskarne i allmänhet ! beträffar, så får jag säga att jag haft sär-! deles rikt tillfälle att sammanträffa och ssmL j j tala med fransmän ur de flesta samhällsklas! ser. Män, tillhörande de fredliga yfkena, voro till allra största delen, för att ej säga mer, emot kriget och för en fredlig uppgörelse. Venstern i lägstiftande kåren var emot kriget och önskade fredlig bemedling. Afven de få, som önskade kriget, önskade det, emedan de ansågo det oundvikligt, men .de flesta af dessa chauvinw ville att krigsförklaringen skulle göras af Preussen. Om Preussens Militär, dess duglighet, materiel och. taktik uttalades-nästan öfverallt aktning -och-erkännande. Endast i mitrailleusernab ansågo sig fransmännen bestämdt öfverlägsna, ehuru de nog medgåfvo, att Preussen ej skulle vara utan nägot liknande förstörelseverktyg.. I allmänhet berömdes preussarne för deras tystlåtenhet.med sina krigiska inrättningar. Fransmännen ha, som bekant, en viss benägenhet att raljera och gladt moquera sig öfver tyskars och engelsmäns förmodade fel. Vanligen ligger dock det glada skämtet till grund för denna svaghet och aldrig hörde jag några grofva skällsord. och än mindre förbannelser öfver tyskarne. Hurö anndörlunda var icke förhållandet i Tyskland? Många affärsmän uttalade sig emot kriget; det är sant, men i allmänhet förefanns sedan långliga tider en verkligen fanatisk fiendtlighet-mot fransmän. I början af samtal medbildade tyskar erkändes väl att fransmännei varit en utmärkt nation, men förnekades att de nu i allmänhet ha några förtjenster. Så småningom blef samtalet varmare och alltmer framgick, huru allt det goda som finnes i Frankrike är af germaniskt ursprung, enligt tyskarnes uppfattning. Dessa åsigter framställdes då med begagoande af epiteterna; försoffad, förlefvad, blaserad, lättsinpig; tonen höjdes: liderlig, fräck — slutligen l ett och annat skymford, t..ex.: Gesindel o. sv. Naturligtvis hördes af dessa utrop mindre, ju försigtigare den bildade tysken hb ansåg sig böra vara. Ville främlingen vetal tyskarnes hjertetankar, så behöfde han biotth t. ex. i cafeer, restanrationer o. s. v. oför-? märkt läsande en tidning åhöra tyskarnesf oförblommerade, politiska samtal sinsemellan. Man fick då immerfort höra de gröfsta skälls-e ord. Bästa tillfället att få höra tyskarneso inre tankar om fransmännen var dock vid och under snälltågens afgång från Paris åt!ce nor2en eller östern,-ty då återvända alltid!h en mängd tyska familjer från verldsstadenyv och insändaren, som ofta bevitovat deras raseri mot fransmännen vid sådana tillfällen, S kan ej förklara det annorlunda än så, att tyskarne under sitt vistande i Poeris emot sin önskan och vilja måst erkänna så många gods, stora och förträffliga saker, hvartill delg ej ega något motsvarande, att de sålundad samlat en mängd hat, afundsjuka o. s. v.iD som genast bryter löst i waggonen. För en kort tid sedan, före antydningarne till ruva-.p rande krig, lemnade jag t. ex. Paris med ett! d snälltåg åt nordost. Kupen, hvari jag tagit plats, fylldes svart med fyrå tyska herrar g och ett dito fruntimmer. Under instufningen h var man tyst. Damen började deck ssartjh hånskratta öfver die nashlässige Eranzosen, )1 bade släppt h ned en korg, mr Am AR AL Na Ht mA oc NR Ott me SR FR — SA mV Ar 9