Aftonbladet – 24 augusti 1870, sida 3

tyget och gjorde sig klar att jaga det. Detta var just hvad Grille önskade. Än dragande sig tillbaka, än gående framåt och med sina refflade 12-pundigar besvarande den franska pansareskaderns starka eld, lockade Grille fienden fram till Wittows posthus, der våra kanonbåtar Drachen, Blitz och Salamander lågo, och hvilka, så snart de hörde kanondundret från sjön, gingo ut och fram till Grille, och i förening med denna deltogo de genast i striden. Chefen för flottiljen, kap tenen grefve Waldersee, lät från sitt flaggskepp Grille signalera: Hvarje fartygschef må enligt eget omdöme angripa fienden och djerft satte sig flottiljen i gång mot den vida öfverlägsna fienden. öfver två timmar varade striden och blef först mot aftonen afbruten af våra kanonbåtar, emedan de, såsom varande träfartyg utan pansar, ej kunde gripa till offensiven mot de svåra fiendtliga pansarfartygen. Fransmännen togo visserligen god skottriktning, men sköto alltid för högt, eller hunno kulorna ej fram, men det var heller ej godt att i sjö träffa våra med grå färg strukna båtar. Från våra fartyg kunde flera träffar observeras, isynnerhet torde ett af Salamander lossadt granatskott, hvars sönderspringande på ett af de fiendtliga fartygens däck man tydligen kunde se, ha anställt skada bland servis-manskapet. Våra fartyg hade lyckan med sig och fingo hvarken döda eller sårade bland besättningarne. Hade några af de franska 28 centimetres granaterna träffat våra båtar, skulle skadan blifvit betydlig. Kanonbåtarne, som varit med i träffningen, förstärkte i Stralrund sin ammuvition och begåfvo sig genast åter ut på sin station.