Aftonbladet – 24 augusti 1870, sida 2

HX DULUTCLS ALlVarbaUvi he TIVIUSLVIU. I aris säges furst Metternich isynnerhet vara ara verksam i denna fråga och ha täta jeddelanden med utrikesministeren. Annu fhöres dock icke att de neutrala makterna nsett tidpunkten lämplig att verkligen framomma med nägot bemedlingsförslag. Af agens telegrammer inhemtar man att Times all hatva uppgifvit att kejsarinnan Eugenie ändt sig till drottning Victoria med en formg begäran om bemedling, men att detta blifit bestämdt förnekadt af Consttiutionnel. Redan några dagar tidigare och innan änu de stora striderna den 16 och 18 dennes å vestra sidan om Metz voro kända i Lonon, sysselsatte sig Times med betraktelser fver de fredsvilkor, som skulle kunna ifragaättas. Tidningen utgick dervid naturligtvis, enlighet med sina starkt utpräglade preusiska sympatier, från det antagande att tykarne skulle fortfarande och intill fredssluet behålla öfverhanden — på slagfälten. Naoleonska dynastiens afeättoing antager Times åsom det första och oeftergifliga anspråket, ästande dervid uppmärksamheten på, att den yska politiken gått ut på att skilja mellan rankrike och de tillfälliga orsaker, som bragt le båda folken i harnesk emot hvarandra, ågot som äfven i konung Wilhelms proklanation betonades. Vidare sökte Times visa let opolitiska deri om tyskarne skulle genom tt anfall på det för hvarje fransman dyrara Paris tillfoga franska folket en föroämpning och derigenom reta fransmännen ill ett yttersta förtvifladt motstånd, och förunleda en förlängning af kriget; som alldeles icke kan vara för Tyskland sjelft önskvärd. Den segrande armens styrka, anmärkte detta afseende Times, härrör deraf att den representerar en hel nation i fält; men om verkan att ett sådant uppbåd är oemotståndlig, är också påkänningen på folkets resurser ytterst stark. Hela Nordtysklands ndustriella energi är i detta ögonblick förjamad. Dess manufakturer ligga nere. Föga sller intet produceras, och folket lefver på esparivgarne från förra tider. Times förmodade att ingen patriotisk minister kan vilja förlänga detta tillstånd för den tvifvelaktiga fördelen att besätta Paris. Deremot ansåg tidningen ett skadestånd i penningar rimligt och sade sig ha. hört omtalas en milliard francs, elier uugefär det belopp, som franska bankens metallförråd för närvarande utgör. Från ett försök att tilltvioga sig afträdandet af Elsass afstyrkte Times deremot på det allvarligaste, under erinran: om befolkningens falikomligt franska sinnelag, hvarpå det nu förda kriget lemnat de bästa bevis. Times ansåg införlifvandet af Elsass utgöra en kränkning af en bland grundprinciperna för nationalsuveräniteten, sådan den i våra dagar allmänt uppfattas, och fullkomligt oförenligt med ett-varektigt upprätthållande af freden. Henri Martin skrifver i Sigcle: Saiot Quentin den 16 Aug. Mina kära vänner! Vi besvuro Frankrike att resa sig som en man; det har rest sig, det står redo. Jag har nyligen sett. ett skådespel, som. tröstar min själ: och. styrker mitt hopp. Jag har gjort en hastig färd gehom min födelseprovins, mitt Picardie, detta arbetarnes och soldaternas land, som försåg revolutionens armöer med så många hjeltemodiga krigare. Sönerna ha ej vanslägtats från sina fäder; all ungdom Jemnar plogen, verkstaden, kontoret; allt organiseras utan buller och bån och utan tomt skrän. Jag såg nyligen på Saint Quentins exercisfält en bataljon af nära 2000 man, kompanier på 200-och 300 man; ännu utan sina uniformsbluser (de skola få dem i denna vecka) och utan gåvär (dem skola de få i eftermiddag). Alla dessalunga mobilgardister lemnade sina byar för tre dagar sedan. Ehura improviserade soldater, sont kommenderas af improviserade officerare, ha de redan en mera militärisk hållning, än man vanligen finner hos sex månaders konskriberade. De ådagalägga i sin exercis en. gladlynthet, en munterhet och till och med en precision i rörelser, som väcka förundran. 1792 ärs frivillige kunde ej gerna föra sig bättre; känslan af fäderneslandet i fara har nedträngt till botten af dessa förträffliga och värdiga befolkningars själ. Ingen i hvad klass det vara må tänker på att undandraga sig den gemensamma pligten. Alla lefnadsställningar ha störtat öfver ända, alla lefnadsbanor äro afbrutna; ingen beklagar sig, alla gå ut. Mången, som gifte sig i går, lemnar sitt lyckliga och fredliga lif och sin unga hustru för att gå mot fienden. Sedan dessa ryckt ut, skola familjerna, som.stanna var, hjelpa hvarandra sinsemellan, de förmögne ochde fåttige, i sin gemensamma smärta. Paris skall ej sakna försvarare. Hela norra Frankrike skall komma till oss. Redan finnas tio eller elfva tusen mobilgardister i departementet Aisne. Rörelsen är likadan i granndepartementena. I Oise såg jag hela vägen utåt öfverallt skaror af unge män med krigisk hållning tåga förbi. Våra gamla militärer inställa sig skocktals. Ehuru konskriptionslagen tager så stora massor, fions det utöfver hvad den tager ytterligare ett stort antal helt och hållet frivilligt inskrifne. Pompierskompanhierna, viga och starka karlar, Öngliga till hvad som helst, ett ypperligt och pålitligt element, tåga från alla håll till Paris, endast lemnande qvar så många, som äro oundgängliga för kommunens behof. Man sade mig, att underrättelserna från Bretagne äro icke mindre tillfredsställande ochatt patriotismen der icke är mindre beslutsam. Nej! om vi måste drabbas af nya olyckor, om vi änny icke uttömt alla de olyckliga följderna af vidunderliga misstag, som fört oss dit, der vi nu äro, så skall Frankrike ändock icke duka under. En nation förgås ej, så framt hon ej sviker sig sjelf, och Frankrike sviker sig icke! Det kan genomgå de grymmaste pröfningar, den härdaste botgöring; men det skall åter resa sig ur alla afgrundens djäp., Den till guvernör i Paris och befälhafvare för de der och i stadens omgifningar utnämnde general Trochus proklamation till befolkningen var i sin helhet af. följande Iydelse: Invånare i Paris! Vid den fara, hvari landet befinner eg har ix blifvit utnämnd till guvernör öfver Paris och öf