Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

oulevard Saint Germain två misstänkta jt ersoner, hos hvilka man fann dolkar aflt mma beskaffenhet som de, hvilka ofvanimnda upproriska hop innehade. Vi tillägga efter Berlingske Tidendes korspondent i Paris följande: Befolkningens uppförande under upploppet ar särdeles utmärkt; orostiftarne voro nästan prängda och förjagade af civila personer, man polisstyrkan och militären ankommo. Jet var med största nöd polisen kunde rädda e arresterade insurgenterna från folkets ra-. eri; de blefvo alla mer eller mindre miss-. andlade, några af dem slippa ej undan med fvet. Krigsrätt är tillsatt, och de, som ha urit vapen, skola icke undgå det strängaste traff; flere tros skola bli dömda till döden ch skjutna redan i morgon (den 16 dennes). et anses vara utom allt tvifvel, att preusiska agenter haft sin hand med i spelet; de ia delat ut penningar och vapen åt pöbeln, ch regeringen skall redan inneha bevis derpå. Journal officiel skrifver i sin sista öfverigt: Allmänna opinionen i Europa låter rara soldaters hjeltemod vederfaras rättvisa ch likaledes den energi, hvarmed hela naionen, som reser sig som en enda man, söer återupprätta en oförutsedd olycka. Våra notståndare hafva gjort räkning på partitridigheter, hvilka skulle hafva varit föräderi mot den nationella saken. Kamrarnes ;ch landets patriotism hafva gäckat denna veräkning. I lagstiftande församlingen hafva vögern och venstern täflat i ifver att till let yttersta sporra Frankrikes kraft och uppffring. Den nya ministeren har funnit den verksammaste och lojalaste medverkan hos andets representanter. Sessionen den 10 Augusti skall blifva en märkvärdig dag i våra parlamentariska annaler. Kammarens hållning har varit en uppmuntran och belöning för våra trupper. Våra soldater känna, att de hafva hela nationen bakom sig och att den stund nalkas, då fienden skall förlrifvas från våra landamären! I diplomatiskt hänseende vitnar situationen i sin helhet om de kraftiga ansträngningar, som pjorts för att sätta våra förbindelser med makterna på god fot, hvad beträffar den förhandenvarande krisen. — Vid stridens början arbetade grefve Bismarck på följande kombinatisner: 1) att väcka Poglands afvoghet mot oss under förevändning af de belgiska angelägenheterna; 2) att få en tllians afsluten mellan England och Ryssland; 3) att göra oss oeniga med Spanien med. anledning af hohenzollerska affären; 4) att skilja Italien från oss med anledning af romerska frågan, Denna plan har fullkomligt misslyckats. England har, lugnadt af våra öppna och tydliga förklaringar, undertecknat en traktat med oss, hvilken är lika nyttig för oss som för Belgien sjelft, och som betryggar våra nordliga gränser. Ryssland har icke blott ej undertecknat någon traktat med Preussen, såsom Bismarck hoppades, utan allmänna opinionen i hela czarens rike har visat en mer och mer ogynnsam hållning mot den öfverdrifna mutvidgningen af preussiska monarkien. — Långt ifrån att vara fiendtligt mot oss har Spanien blott gifvit oss bevis på det hjertligaste tillmötesgående. Detsamma är fallet med Italien. Efter aftal med kabinettet i Florens hafva vi åter ställt oss på Septemberkonventionens basis, och den uppnådda lösningen har gått för sig till gemensam belåtenhet utan att framkalla den ringaste svårighet. Sålunda har grefye Bismarck hvarken i London, S:t Petersburg, Madrid eller Florens haft lycka med sig, hvad beträffar det program, han föresatt sig. Danmarks sympatier för oss fortfara att vara lika lifliga som före kriget; vår flotta ligger atanför. Kiel, och stora händelser förestå från detta håll. Österrikes och Italiens rustningar fortsättas. Orm fredliga underhandlingar kan ej ett ögonblick -blifva tal. Först idet ögonblick, då kriget riktigt börjat, och då nationalkänslan yttrar sig med en beundransvärd energi, kan tanken på att låta modet falla icke uppstå hos någon fransman. Våra förbindelser med utlandet äro hvad-de böra vara, och den nya utrikesministern skall finna vägen väl banad för att kunna fortsätta det verk, hans föregångare påbörjat. I LIndbpendance berättas, att prins Naoleon skickat sina barn från Paris till rangins och att kejsarinnan låtit fråga belfixa. regeringen, om hon, i händelse af beof, finge fritt passera genom Belgien, hvilken förfrågan besvarats jakande. Baronessan J. de. Rotschildhar nyligen erbjudit franska krigsministern att -på sin egendom i Boulogne sur Seine på egen bekostnad inrätta en lokal till en permanent ambulans af 20 sängar samt att sjelf underhålla de sårade, såm derstädes kunna förläggas. Paristidningarne hafva nästan allesammans en särskild rubrik omr den patriotiska hänförelsen i Frankrike, och de anföra otaliga exempel på den varma fosterlandskärlek, som i denna pröfningens tid ådagalägges af män af alla samhällsklasser och af de mest skiljaktiga politiska åsigter. Vid inkallandet af nationalgardet har sålunda Carnot, minister under republiken 1848; en 70--års gammal man, strax anmält sig tillika med sin son, en civilingeniör. -Jag kan svårligen göra mycken nytta, skrifver han till mairen i 8:de arrondissementet, omen. ett godt exempel är alltid gagneligt. Hufvudredaktören af Constitutionnel, Robert Mitchel, som gått med som frivillig, har blifvit utnämnd till bataljonschef för mobilgardet i Bayonne, men har afslagit utnämningen och föredragit att tjena som simpel soldat i gardeszuaverna. Bland zuaverna har äfven Paul de;Cassagnac, Pays bekanta utgifvare, låtit enrollera sig. Ibland de frivilliga, som anmält sig vid 1:sta chasgoenrraecamantaot till häct nämnag Ilonrs do