Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

löjtnant Lindenhjelm, som jag för några månader sedan skildes vid i Paris var också med. Han hade visserligen tänkt att stanna längre nte, men hans onkel, hvars hela förmögenhet han skall ärfva, är mycket sjuk, och derföre föredrog han att resa hem för att vara sin onkel så mycket närmare. Löjtnant Lindenhjelm blir således mycket rik, frågade friherrinnan intresserad. Ja ofantligt, svarade löjnant v. Stern mycket allvarvarsamt. Det har också kommit en mycket märkvärdig person, som säkert kommer att göra särdeles uppseende här, skall friherrinnan få se.x Hvem då, bästa löjtnant v. Stern? och friherrinnan satte hastigt solfjädern i gång. Den ryktbare grefve Alex. Kronsköld, han, söm genom sin tapperhet och sitt mod i Italienska och Mexikanska krigen vunnit så mycken ära och så många utmärkelser. Vet friherrinnan huru många gånger han har blifvit sårad? Fyra gånger i Italienska och två gånger i Mexikanska kriget och sista gången så illa, att han under ett helt års tid fick hålla sig-vid sängen. Arme unge man! suckade friherrinnan. Han fick också en fransk, en italiensk och en spansk orden, utom tapperhetsmedalj i guld, som haw sedermera fått, fortsatte löjtnanten, Nej; min bästa löjtnant v. Stern, nu öfverdritver ni bestämdt! Nej, jag försäkrar er min nådigaste friherrinna, icke det ringaste, bedyrade löjtnanten med den oskyldigaste min i verlden, Medan nu löjtnant v. Stern fortsätter sina beskrifningar. för friherrinnan, vilja vi kasta en blick på de båda unga flickorna, som stå ett stycke derifrån, Vi liksom alla andra måste ovilkorligen först vända våra ögon till den smärta, fina gestalten i den luftiga hvita