Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

an, som löper genom alla gator och som I kerligen hört uttalas lika väl som jag; det ordet — afsättning., Och det sällsamma, roliga inträffade: det förfärliga ordet fick ttalas! Det är sannt, att de stormar talamn länge förstod att besvärja på en gång li ambröto vid slutet af hans föredrag då han terkom till sitt yrkande och begärde att fråan skulle diskuteras i byråerna. Favresg) förslag som gick ut på tillsättandet i fen försvarskomitö förkastades genom öppen otering. Men minoriteten uppgick till ett omtital af röster, och vensterns fasta och l: woderata hållning i motsats till högerns häenhet och ovanliga tystnad gaf en aning om en roll som denna redan imponerande mioritet i en nära förestående framtid är kalad att spela. Detta är föröfrigt en deputeads tanke, som vid utgåendet icke kunde fhålla sig från att säga: Inom åtta dagar kola till och med arkadierna votera med ventern. Jag skulle äfven tala om krigsministerns nförande, Men de upplysningar han medlelade om vår beväpning, våra förråder och örsvarsmedel voro sådana som jag af patrioism vill bedja eder förbigå med tystnad. srefven af Palikao är föröfrigt på väg att senom öppenheten i sin hållning och sina neddelanden vinna ett slags popularitet inom sammaren. Man säger här temligen allmänt, utt för honom Frankrikes räddning är hufvudsaken och att inga andra konsiderationer ör honom stå i jemnhöjd med denna pligt, vilken han betraktar såsom den enda som van åtagit sig. Detta öfverensstämmer för ;frigt med det löfte han gifvit kammaren att så fyra dagar afsända alla trupperna i ars. Knappt hade den smärtsamma känsla, som ntog befolkningen i Paris vid underrättelsen stt preussarne ryckt in i Lothringens gamla mfvudstad Nancy, börjat lägga sig, förr än rykten söndagen den 17 plötsligt spredo sig, att ettfiendtligt anfall skett i sjelfva Paris och midt på dagen mot en af kasernerna. Det var upploppet i förstaden La Vilette, hvilket gaf änledain till en interpellation i lagstiftande kåren och hvars ändamål och ursprung ännu äro en gåta. Redan någon tid förut hade polisen fått flera meddelanden, -att i. sjelfva. den franska hufvudstaden -insurgentband bildades, hvilkas afsigt skulle vara att söka bemäktiga sig de vigtigaste militära positionerna i Paris. Några dagar före händelsen i La Vilette hade polisen också verkligen i ett afsides beläget hus nära befästningarne funnit flera röda fanor, skärp och band, till en del af siden och elegant utstyrda med guldfrånsar samt några papper, som antydde, att man här håde att göra med ett formligt organiseradt sällskap. Bland papperen funnos nemligen flera listor, som voro ämnade till inskrifning af sammansvurne samt ett visitkort med namnet på en person, som står i tjenst hos en af de suveräner; med hvilka Frankrike nu för krig; denne furste uppgifves af flera franska tidningar vara hertigen af Mecklenburg. Ungefär samtidigt härmed hade polisen i en annan del af Paris bemäktigat sig ett hemligt förråd af vapen, bland dem revolvrar åf samma kaliber som kavalleripistoler och af alldeles utmärkt arbete, samt långa dolkar med blad af 3 centim. bredd och 30 centim. längd. Man hade således otvetydiga bevis på att någonting var i görningen. På söndagen kl. omkring 4 oe. m., då Boulevard de la Vilette var uppSr af promenerande, hördes plötsligt flera skott på Rue de Tanger. Genastströmmade allmänheten i stora massor åt det håll, hvarifrån ljodet kom; ännu flere skott hördes, man såg ett handgemäng på ett ställe vid boulevardefi, och midt i det orediga larmet af ef mängd röster hördes ropegå: STill vapen! Lefve republiken! Lefve Preussen! Det var mot en af brandkårens kaserner som öfverrumplingen försöktes, I det ögonblick, då anfallet skedde, funnos afmanskapet, som vanligen: består af 140 man, endast 14 tillstädes; de öfriga voro borta dels i tjensteärenden och dels på permission. Löjtnanten och korpralen stodo utanför kasernen i närheten af posten, då plötsligt en hop af ungefär 50 personer kom stormande emot dem med ropet: Utlemnen edra gevär! Vi vilja marschera mot lagstiftande kåren! Nästan i samma ögonblick afskötos af hopen en mängd skott. Posten föll till marken, träffad af ett dolkstyng i venstra sidan, och korpralen fick två revolverskott och sårades äfven af en dolk, hvaremot officeren slapp undan oskadad. Angriparne bemäktigade sig några utanför kasernen stående gevär. Manskapet inne ikasernen kom nu ut-och flere-polisbetjenter och invånarne i qvarteret skyndade till undsättning... De upproriska satte sig till motvärn, och flere af polisbetjenterna föllo för deras skott. Striden varade likväl blott några minuter, hvarefter -angriparne togo till flykten åt alla håll, förföljda icke blott af polisen, vaktmanskapet och befolkningen, utan äfven af nationalgardister, som strömmade till, sedan man slagit appell. Det lyckades att årrestera 42 af orostiftarne, hvilka derefter fördes till-fängelset under bevakning af polis och natlonalgardister, som hade mycken möda att beskydda dem mot befolkningens raseri. Chefen för bandet var en ung, ganska välklädd man. En annan af de gripne upproriske hade ett engelskt pass på sig, men han kunde icke tala ett enda ord engelska, och det säges, att han uttryckt sig mycket illa på franska samt med märkbar tysk accent. En tredje var försedd med ett badenskt pass, och hos flere af fångarne fann man tyska guldmynt. Befolkningen var så mycket mera uppretad, som icke blott 3 fullvuxna personer hade blifvit dödade i detta brottsliga attentat, utan äfven ett litet barn om 5 års ålder, hvilket vid sin mors sida lekte på trottoiren utanför kasernen, hade fått sätta lifvet till, träffadt i underlifvet af en kula, som dödade det på stället. Ungefär samtidigt med upploppet i La Vilette arresterade polisen efter häftigt motstånd på tr TAL