Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

drägten, Lilian Sederbjerta. Det lockiga ljusa håret omgaf ett ansigte af en ovanlig skönhet. De stora djupblå ögonen hade et underbart ljuft uttryck, som ännu mer förskönades af det drag af barnslig oskuld, som låg kring den väl formade mudånen. Hor hade en medfödd lugn och ädel värdighet i hela sitt sätt och uppträdande. Men det som utgjorde hennes största behag var hennes fullkomliga omedvetenhet om alla dessa tre företräden och om all den beundran on väckte. Lilian var aderton år gammal. Fader och moderlös redan vid späda år, hade hon blifvit uppfostrad hos en tant, men vid dennas för ett år sedan timade död kom hon i sin farbrors, baron Sederhjertas hus. Hennes kusin, fröken Clothilde, var en beskedlig flicka om tjugu år, — fast modren gerna gjorde henne ett par år yngre — liten och blek. Det svarta håret var uppsatt efter den nyaste, modejournalen,; och vid hvartdera örat ringlade sig tvenne stela lockar nedöfver halsen. Om man närmare betraktade henne, skulle man ej precist kalla henne ful. ty dragen voro egentligen fina, men de små uttryckslösa ögonen, den låga, skarpt tillbakalutade pannan och ett visst drag öfver den ständigt halföppna munnen, gåfvo henne ett omisskänneligt uttryck af enfald. Fröken Lilian, sade löjtnant v. Stern, som nu kom fram till de båda flickorna, får jag lof att presentera för er löjtnant Lindenhjelm.n Får jag den äran att anhålla om första valsen? Nej, jag tackar, jag är redan uppbjuden. Första frangaisen då? Ja, jag tackar. Felix lät nu presentera sig för Clothilde och erhöll af henne första valsen,