Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 2

Article Image
5 Dy UVCU SaICUtcS all cCj VULULIL HYUIR Ia5vet. Yrkandena om ändring och klagomålen fver det bestående, hvilka understundom beodde på obekantskap med verkliga förhålandet, vore ej tillräckliga bevis för, att verkigen oroväckande brister funnes. Väl bevöfde ett och annat förändras, men hellre än tt vidtaga förändringar i en riktning, som unde leda till större faror, än det vore möjigt att ens förutse, borde den nuvarande genensamheten för båda linierna i vissa ämnen ortfara, dock med förkortande af real-liniens xurs; olägenheterna häraf vore mindre än aran af det förra. Ettåtskiljande af linierna, så att i hvarje läroverk särskild undervisning meddelades för den ena och den andra, vore af ekonomiska skäl svårt att genomföra, och upprättande af klassiska läroverk på somliga ställen samt reala på andra måste anses högst betänkligt, emedan derigenom de olika orterna nästan med nödvändighet hänvisades uteslutande till en art af bildning. Dessutom menade somliga, att sammanförandet af linierna icke saknade vissa fördelar; såsom en sådan nämndes den täflan, som häraf föranleddes mellan lärjungarne på de olika Imierna. Härefter föredrogs 7:e frågan: Hvilka erfarenheter äro vid tillämpandet af skolstadgans föreskrifter angående profåret vunna? Bör, på grund af dessa, något åtgöras för att få detsamma mera fruktbringande och ändamålsmotsvarigt? lera af rektorerna, hvilka vid sina läroverk haft profkandidater sig till handledning anförtrodda, redogjorde för den erfarenhet, de dervid vunnit. Beträffande de olägenheter och fördelar, hvilka äro förenade med den nuvarande anordningen af profåret, var man temligen ense. Såsom olägenheter anfördes, att, då kandidaternas handledning är öfverlemnad åt rektor, men dennes tid redan förut är mycket upptagen, detta nya åliggande blir för honom synnerligen betungande och, i den mån kandidaternas antal är stort, hardt nära omöjligt att uppfylla. Rektor kan ej heller vara närvarande vid alla proflektioner, som af kandidaterna hållas, då han sjelf ofta samtidigt meddelar undervisning. Det ansågs således både med afseende härpå och i betraktande af det ansvar, som ligger på rektor, dnskligt att bestämd föreskrift gåfves, det hufvudlärarne hvar i sitt ämne vore skyldiga att för prof-kandidaternas handledning ansvara. För att bereda dem en mot det härigenom dem orsakade besvär svarande lättnad, borde någon nedsättning i deras undervisniogsskyldighet medgifvas. Såsom en olägenhet angafs af en och annan, att undervisningen inom skolan blefve störd genom kandidaternas proflektioner, hvilka klass etter klass fortgå i alla ämnen. Denna åsigt delades dock ej af alla, hvarjemte af några anmärktes, att man dels ej borde låta kandidaterna auskultera och hålla proflektion i sådan klass och ämne, der en ung vikarie eller extra lärare bestrede undervisningen, dels kunde i viss mån åt kandidatens fria val öfverlemnas, i hvilka klasser och ämnen proflektioner af honom skulle hållas. Såsom brister i den nuvarande anvordningen af profåret nämndes, dels svårigheten att vinna någon ötvertygelse om kandidatens förmåga att uppehålla disciplinen inom klassen, då rektor och hufvudlärare äro vid protlektionerna närvarande, hvarvid uppmärksamhet äfven fästades vid det delikata i profkandidatens ställning och obeheget för iektor att uppträda såsom rättande och mästrande, dels att kandidaterna ej erhålla någon teoretisktpedagogisk undervisning. Såsom medel att afhjelpa dessa brister angafs öfverlemnandet åt kandidaten af vissa lektioner alldeles på egen hand, åläggande för kandidaten att efter profåret ännu ett år tjenstgöra såsom extra lärare, innan ban erhåller fullmakt att hänvisa profkandidaterna företrädesvis till skolorna 1 universitetsstäderna, der redan nu af akademici-kandidaternas handledning i teoretiskt afseende varit öfvertagen, i sammanhang hvarmed gafs af domprosten Linder en redogörelse för det sätt, hvarpå han vid denna handledning förfarit. Beträffande fördelarne af profåret medgafs enhälligt, att detsamma, såsom åtminstone en början till lärarebildning, vore af nytta, om man också icke kunde anse det göra tillfyllest eller ens 1 någon mån upphäfva behofvet af ett pedagogiskt seminarium. Den verkliga vinsten för kandidaterna af profåret ansågs hufvudsakligen vara den öfversigt af undervispingen, som de derunder vunne, hvartill komme den negativa fördel, att sådana kandidater, som äro för lärarekallet alldeles olämpliga, kunna tillbakavisas. : Man finge emellertid ej förbise, att institutionen vore n och utan tvifvel alltmer skulle utveckla sig till det bättre — ett antagande, för hvilket talade den hittills vunna erfarenheten. På förslag af statsrådet och chefer för eklesiastik-departementet beslöts, , mötet skulle utsträckas till ännu en dag för att medhinna besvarandet af de återstående frågorna, (P.-T.) PIREN STROF OT STUTTEROE

20 augusti 1870, sida 2

Thumbnail