Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 2

POLIRC, all VI UVEVUJaHUGCTL al TAlla IGfatv afseende fästades uteslutande på lärjungeantalet i det hela, ej på fördelningen emellan is olika linier, klasser och afdelningar. Blefve reallinien fullständigt skild från l! latinlinien, egde man grundad anledning till den förhoppning, att nästan samma kunskapsmått, för hvars meddelande nu åtginge 9 år, skulle kunna bibringas på 6 å 7, hvarigenom realisternas skolgång skulle kunna afslutas 2 å 3 år tidigare, någonting som alla ansågo högeligen önskvärdt. För öfrigt befordrades härigenom den fasta ordningen i skolan, i det att lärjungars kastande emellan olika afdelningar och lokaler undvekes. Bland de rektorer, som ansågo undervisningen böra så ordnas, att den till och med 4:e eller 5:e klassen blefve för alla gemensam, ville några, att de klassiska språken först i nästföljande klass skulle inträda. Såsom skäl anfördes, att härigenom förekommes den nu rådande olägenhet, att vid valet af bildningslinie en nästan fullkomlig brist på erfarenhet af gossens anlag egde rum, hvaraf åter följde ett alltför starkt tilflöde å latinlinien och nog ofta inträffunde senare ombyten af linie. — Vidare den enkelhet i anordning, som härigenom vunnes och företrädesvis den afsutning i skolbildning, som sålunda i 5:e klassen (isynnerhet om derjemte någon inskränkning i läro-ämnenas antal vidtoges) kunde beredas det öfvervägande stora antalet lärjungar, som i allmänhet vid denna tidpunkt lemna läroverket. Äfven anfördes, att en sådan anordning kunde verka derhän, att åtskilligt af det, som nu måste genomgås vid akademien för undergående af de förberedande filosofiska examina, medhunnes uti skolan. och derigenom ynglingarne, etter tagen afgångsexamen, finge omedelbart öfvergå till tackstudierna och tidigare lemna universitetet. Derjemte skulle i skolans öfra afdelning undervisningen efter denna plan, mera än som nu sker, befrämja en önskvärd otveckling af individualiteten. Tiden i de återstående klasserna borde räcka till förstudiet af latinet och grekiskan, hvilket styrktes genom exempel trån Nya elementarskolan i Stockholm. Dock erkändes, att man för att tillfredsställa nuvarande anspråk, der hade att kämpa med icke obetydliga svårigheter. Det vore dertöre nödvändigt, att fordringarne i de gamla språken något nedsattes samt att ett och anrat ämne afslutades med 5:e klassen och sålunda högst betydlig tid kunde egnas de gamla språken. Ett vigtigt underlättande låge i gossens vid denna ålder vunna större förståndsutveckling. Slutligen anmärktes, att enär efter denna anordning de flesta å reallinien sannolikt, med 5:e klassen, vid den särdeles lämpliga åldern af 16 år skulle lemna skolan, särskilda skolor för denva linies vidare utsträckniog väl i allmänhet knappast skulle behöfvas. Dock torde detta böra bero på särskilda lokala förhållanden och i en eller annan större stad ett för detta ändamål egnadt läroverk upprättas. Skulle särskilda läroverk komma till stånd, borde i allmänhet undvikas ötverafdelning utan underlag af nederskola, vare sig å ena eller andra linien, hvaremot 5-klassiga läroverk för allmän medborgerlig bildniog torde vara lämpliga, äfven der den öfra afdelningen ansåges kunvna undvaras. Häremot anfördes å andra sidan, att om ock en gemensam anordning af undervisningen i de nedra 4 å 5 klasserna i flera afseenden vore önskvärd, såsom möjliggörande Jen bättre afrundniog af läroämnena, en jemnare fördelning af lärarekrafterna, ett bättre samband emellan de lägre och högre läroverken, och lättare öfvergång från de förra till de senare, så vore dock gemensamheten ingalunda en så vigtig fördel, att den borde köpas genom uppskjutande af de klassiska språkens, egentligen latinets, studium till de högre klasserna, Ett sådant uppskjatande skulle lätt leda till ett fullständigt undanskjatande af de ifrågavarande språken och skulle i alla händelser försvaga grunden för den klassiska bildningen i landet på ett högst betänkligt sätt. Denna bildning vore för na tionen såsom ett kulturfolk så väsentlig, att om densamma lede något arbräck, menliga följder deraf helt visst skulle förr eller senare visa sig, om de äfven ej genast framträdde. Det latinska språkets värde såsom formelt bildningsmedel vore allmänt erkändt; i sjelfva verkat vore detta språk just det ämug, som bäst kunde grundlägga studierna inom elementarläroverket; denna dess pedagogiska lämplighet, hvilken äfven berodde på den genom långvarig erfarenhet stadgade och obestridt goda metod, som vid dess studium följdes, finge för ingen del lemmas utan afseende eller underordnas andra intressen, enär isynnerhet vid den tidigare skolundervisningen den pedagogiska synpunkten utan tvifvel borde först och främst fastbållas. Äfven för modersmålets studium hade latinet stor betydelse. Deremet kunde de ämnen, som man ar praktiska skäl, och med afseende på deras omedelbara nytta för det allmänna lifvet, ville hafva införda i skolans lägra klas-Å ser, i dessa icke med samma fördel studeras; skulle man af dem kunna hemta något ge-l nast framträdande gagn för lifvet, förutsatte l, de mognare ålder hos lärjungen. Hvad faran ; af att på förhand bestämma ynglingars lef-,; nadsbana anginge, vore den endast skenbar, , såvida som ynglingar äfven från latinlinien ofta utginge dirckt i det praktiska lifvet och der vore fullt lika användbara, som real-1. linjens lärjongar. Den tid, de kunde hafva användt på latinet, vore visserligen icke föp. spilld; de hade at detta språts studium helt säkert dragit en betdande nytta för tanke. kraftons uppöfvande :och kännedom af mo-l. dersmålet. — Ville man derföre nödvändigt: åvägabringa en gemensamhet, borde latinet, l. (från 1:a klassen) såsom törhållandet vore il: vissa andra länder, blifva obligatoriskt för båda linierna och studeras gemensamt i de nedersta klasserna; härigenom vore en godj; grund gifven för den sedan i olika riktningar c fortgående undervisningen. l Men om detta förslag ej ansågs egnadt att under nuvarande förhållanden vinna erkän-s nande, återstode att tillse, om verkligen olä-r genheterna ar liniernas hittills varande före-lu ning vore så stora, att de icke kunde afhjelpas annorlunda, än antiogen genom en full-j1l ständig omgestaltning af läroverken, eller ge-s nom liniernas fullständiga skiljande. Härvid s borde då taras i betraktande. att undervis-la