Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 2

Rektorsmötet den 18 Augusti 1870. Till behandling företogs 6:te frågan, så lydande: Vore det önskligt, att läroverket så anordnades, att undervisningen i de nedre klasserna blefve i möjligaste måtto för alla gemensam, men deremat i de öfre — motsvarande de fordna gymnasierna — fullständjgt särskildeg ända derhån, att dessa klasser frånskildes de öfriga och upptoges i fristående, sjelfständiga läroverk, afsedda särskildt för den klassiska och särskildt för den reala bildningen? Under det att alla eller de flesta erkände, att olägenheter vidlådde det nuvarande sy-! stemet, efter hvilket linierna vore till en del förenade, skilde sig dock åsigierna beträffande arten öch omfånget af förändringar, som voro önskvärda. Några menade, att ingendera af de båda lioierna kunde komma till sio fulla rätt, utan att en fullständig skilsmessa emellan dem egde rum, åtminstone så, att undervisningen inom samma läroverk blefve särski!d för den ena, likasom för den andra linienp. Kunde en sådan skilsmessa genomföras trån och med den 2:dra klassen, vore mera omfattande förändringar icke af nöden. Andra åter förmenade, att med afseende såväl på det gemensainag I de båda Jiniernas uppgift, som ock på den stora massan af dem, som i de nedre klasserna lemna läroverket, undervisningen borde vara gemensam till 5:te eller 6:te klassen. Klassiska språken borde då framflyttas och linierna skiljas i och med dessas inträdande, Häremot annärktes af andra, att i sådant fall grunden för klassiska linien blefye för svag; skulle semensamhet ega rum i de högre klasserna, kunde detta endast ske på det sätt, att latinet gjordes till grundläggande språk för båda linierna. Ansåge man detta ej böra ifrågasättas eller kunna ske, vore bättre att bibehålla liniernas nuvarande förening, dock med smärre förändringar. En skilsmessa skulle namligen, epligt någras åsigt, medföra allt för stora ekonomiska uppoffringar. QOafsedt detta ansågo somliga, att den nu gällande lagstiftningen, under hvilken läroverken obestridligen gått framåt, icke behöfde förändras, utan blott några jamkningari undervisningsplanen vidtagas, utan rubbning al det bela. De jemkningar, hvilka af en och annan föreslogos, voro hufvudsakligen, att franska! soråket borde på reallinion inträda i stället