Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

rosenröda sidenklädningen med långa släpet? Hon kråmar sig som en påfågel, och det är hon ta mig fan lik med sina stora paddfötter, iklädda gala maroquinstöfletter,, utbrast löjtnant Felix, sedan de alla tre slagit sig ned på en trädgårdssoffa. Åh, det är en notabilitet! Fru von A., född engelska, förklarade brukspatronen. Jaså hon är fru, då egde hon väl en liten nätt förmögenhet, efter hennes man kunde förmå sig till att taga en sådan basilisk till hustru. Ja, det säges närmare en millionp. Det kunde jag min själ tro. Men hvem är Atta? Hvilken superb figur! Ah, det är ett charmant fruntimmer, en ung fra K. Fru K. blef i detsamma herrarne varse och besvarade med ett intagande leende brukspatronens artiga helsning. Se här, Felix, någonting för dig, sade brukspatronen, det är öfverstinnan Nordenspets med döttrar, de äro nyligen hemkomna från Paris, der de unga damerna fulländat sin uppfostran. Åbja, den lilla går väl an, mönstrade löjtnanten genom lorgoetten, men den långa med uppnäsan, nej, jag tackar. Se på henne, som nu kommer, det är fröken R., hvars mor, dog i vintras. Den rike gubben R., hennes fear, kommer välintel heller att lefva så länge, ty han är mycket sjuklig. Det är bennes sällskapsdam som går : till venster om henne. Till höger... Hvad tosan! är inte det N. vid Lifgardet ill häst, utbrast löjtnant Felix. Jo, just han, han har nuitvenne veckors id försökt att taga fästningen med stors:,l nen, efter hvad man säger, utan all framsång. Hon lärer redan hafva utdelat sex Orgar här. .