Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

tånd beträffar, bättre än en provisorisk blott gemi wom den omständigheten att hon är organiserad. !sger eh om motståndet icke kan förlängas, är det hon is, lena som bör mottaga lag af segraren. Men helb ire allt annat än detta alternativ. a Jag har ännu icke fått något svar på min ådFr hållan att få tjena i armåna under kejsaren. JagU: väntar det med en otålighet som ni lätt kan för-!un stå. Jag har nyligen läst om att borgärne i Wisly sembourg skjutit på fienden under striden. De e appre männen! Om alla gjorde detsamma, om man g yckades sätta Paris i försvarstillstånd, om slitli-ne sen vår armå fann en chef som kunde leda Hen-no nes rörelser, skulle tyskarnes krafter brytas ilijer-)m jet af Frankrike. De skulle der finna sitt Boro-l!af ding. Ingenting är förloradt, och jag drömmer ionu om en stor nationel rörelse, genom hvilken d Frankrike skall kasta fienden tillbaka från sitt omCe råde. sk Timmar och minuter äro dyrbara;. m Jag beklagar eder uppriktigt, tyj emte mina bedc kymmer erfar ni äfven en faders ångest. ot Eder tiligifne s fö Franiois dOrltans. at Till Independance Belge skrives från Paris: 5! Kejsarinnan har låtit uppgöra en förteckning I på krohjavelerna. H. M:t Eugenie förutser ! alla möjligheter och vill icke, att man skall!r kunna anklaga henne liksom drottningen af fr Spanien för att icke hafva lemnat dessa kro!! nans skatter absolut orörda. d Om stämningen och föreställningarne i Pa-b rig skrifver Times ordinarie korrespondent h: derstädes under den 11 dennes: te Den öfvertygelsen gör sig gällande hos många; fr äfven bland der som känna kejsaren mycket väl, la att han icke skulie öfverlefva nederlaget. Jag ta-s lade nyligen vid en af Napoleons personliga vän-. ner, som kännt honom under halfva bans lefnad, ; hvilken aldrig mottagit någonting af honom och som jag tror är uppriktigt tästad vid honom, li-e! kasom fallet är med många bland dem som känntn honom närmare och hatt tillfälle att lära sig vär-lt dera hans goda bjerta och älskvärda Cegnskaper. 8 Den ifrågavarande gentlemannen ansåg det öfverensstämma helt och hållet med kejsarens karakter, att offra sitt lif i det ögonblick nederlaget F skulle befinnas ohjelpligt. Huru ofta har deticke blifvit sagdt, att Napoleon I borde ha fallit vidjn Waterloo. Det synes nästan utan allt tvifvel attlq underrättelsen om en stor förlorad batalj sktlle blifva signalen för deputeradekammaren att förklara tronen ledig, möjligtvis genom ett enhälligt votum; ty det råder en bedröflig opålitlighet bland många, som ansägos för ifriga anhängare. Iogen tviflar på att vi gå med stora steg mot republiken, och hvad skall sedan följa? är den fråga som framkastas, ty den föregående erfarenbeten af republiken i Frankrike har icke ingifvit massan at nationen hvarken kärlek för denna styrelseform eller tro på dess varaktighet. Orleanska familjen är det vanliga svaret. Tonen såväl i tidningarne som i samtalen man och man emellan i Paris är i närvarande ögonblick icke uppmuntrande för den kejserliga dynastien. Man hör mycket litet af ropet Vive VE mpereur Is men deremot ofta Vive la France! Det får icke längre finnas något annat rop,, yttrar en tidning för i dag. Bland alla dessa tecken och omina till en stundande olycka, synes kejsarinnan utveckla sitt vanliga mod och energi. Bildandet af det nya kabinettet var ingen lätt sak, ehuru det icke syntes vara någon brist på mer eller nindre antagliga kandidater. På tisdags afton samlades hemliga rådet i Tuilerierna, i närvaro af grefven af Palikao, presidenterna för de båda kamrarne och andra höga dignitärer. Kejsarinnan förde ordet och öfverläggningarne sägas ha fortfarit till kl 5 på morgonen. Till och med efter detta långvariga arbete var ministeren änpu icke färdig, men efter en kort hvila sammanträdde rådet ånyo, och nödfallsministören hann kompletteras i tid för att kunna meddelas kammaren. t I ledande artiklar angripa isynnerhet Opili nion national och Temps kejsaren för hans Jedning af krigsväsendet och uppfordra honom att återvända till Paris. Tidningen le Soir frågar: Varus, hvar har du gjort af mina legioner? Samma organ meddelar en korrespondens från Forbach, i hvilken det heter: Vi hade kanske knappast 20,000 man i elden, medan preussarne kunde angripa oss med 100,000 man. Våra trupper framfördes, regemente efter regemente, icke såsom soldater, hvilka gå i elden, utan såsom djur, hvilka föras till slagtarbänken, Vi hafva låtit narra oss som barn af preussarne, och vår generalstab lät föra sig bakon ljuset af preussiska spioners utsagor om preussarnes förmenta planer. I hela armån höres endast ett enda skri af ovilja, endast ett endarop: Jåtom oss få en öfverbefälhafvare, till hvilken vi hysa förtroende. De begångna felen äro så oerhörda, att den yngste korporal bättre skuile kunnat föra trupperna i elden. Jag vill endast nämna ett exempel. Hela sträckan längs preussiska gränsen är bevuxen med täta skogar, i hvilka fienden kan gömma sig. Preussarne hemlighöllo sålunda sina rörelser för oss, medan vi alltid famlade blindvis. Marskalk Mac Mahon bad pr telegraf kejsaren om tillåtelse att få bränna ned dessa skogssträckor, men kejsaren afslog det af humanitetsskäl. Sålunda blefvo våra trupper öfverrumplade vid Wissembourg och nedskjutna i tusental vid Forbach. I skogarne vid Spicheren kunde preussarne dölja sina rörelser för oss. Det var likaledes frän skogarne som kl. 7 på aftonen nya preussiska batterier framkommo, hvilka decimerade våra af 11 timmars strid utmattade trupper. Hela vår styrka har varit spridd i enskilda divisioner längs gränsen. Preussarne hafva gått tillväga mycket enklare. De hafva bildat tvenne stora härar och hota med den ena Metz, med den andra Strasbourg. Med sin oerhörda öfvermakt hafva de krossat våra divisioner trots soldaternas heroiska tapperhet. År 1792, då Frankrike blef angripet, upp-f döko generaler i hundratal för att rädda det. Vi sakna en man med eiler utan epåletterr som kan lära våra bataljoner att gå framåt. och icke tillbaka.n d k b f 2 1 —— Ö PÅ be a AV RN a RA mA AR An rm UU -t Ah mm nm HRM I Fr ARI TV VO Den ryska tidningen Golos innehåller följande artikel: För att stämma den allmänna meningen i Europa gysnsamt för Preussen har kabinettet i Berlin spelat en komedi,f hvartill de i Times meddelade underrättel-h jserna om det förmenta fördragsförslaget ut-!n j gjorde prologen. Från fransk sida har detlö i upplysts, att detta famösa förslag skrefs aflv Benedetti efter Bismarcks diktamen. Men,ls säga Preussens vänner, det är ja alldeles otroI ligt, att en stormakts ambassadör kunde göra jn sig till sekreterare åt en annan stormaktsfi SER FREE NEN SA TIS AE SVS RAA KN