Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

kunna oförmärkt göra våra observationer oc der jag äfven lätteligen kan gifva dig, mir kära Felix, den utlofvade beskrifningen pi badgästerna, under det dessa personer defi lera förbi oss. Månget öga fästades med nyfiken undrar på våra tre vänner, då de inträdde i parken Den lille, fete, jovialiske brukspatronen gick i midten och helsade der och hvar en bekant Till höger om konom gick den långe, ståtlige gretve Kronsköld, som genom sin ovanliga skönhet, förhöjd genom en viss präge af melankoli som nu låg öfver hans sköna drag, genast ådrog sig allas uppmärksamhet Till venster om brakspatronen gick hans flere år yngre kusin, den glade löjtnant Felix Lindenbjelm. Hans smärta, fina figur, vackra drag och lifliga ögon skulle gjort ett behagligt intryck, om ej den affekteradt vårdslösa bållnivgen, nonchalanta gången och den i ena ögat instuckna glasbiten gifvit honom ett något förargligt uttryck. Han kunde dock, när han så ville, vara lika behaglig och intaoande till sin inre som yttre menniska; men af en slags pojkaktig nyck roade det honom emellanåt att spela dandy. Löjtnant vid ett af husarregementena sökte han tillsammans med några kamrater permission, för att tillringa några månader utomlands. Som de inga vildbjernorna funno detta vistande särleles behagligt, sökte och erhöllo de, på ankaffade läkarebevis, förlängd permission, och rår glade Felix hade troligtvis ännu icke beunnit. sig i Sverige om ej hans ihopsmältande vassa satt ett oörverstigligt hinder för det orgfria toristlifvets fortsättande. Men i Ifva verket var han dock den bästa och rargligaste menniska i verlden, god och änfast, enkel och uppriktig. Hvem tusan är den der -markattan i den