Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

förklarad vara utom all fara, var jag endas jen skugga af mig sjelf. Och fastän jag nu tvenne års tid begagnat en mängd brunnva och bad och gjort allt hvad som göras kar för min helsa, blir jag dock troligen aldrig fullt hvad jag fordom varit.o Härvid flög ett drag af melankoli öfver hans sköna, al varliga drag. Men nu skall jag slå mig nec på landet och se hvad det kan göra, sade an muntrare. Åh, det går väl an för dig, som kan göra hvad du vili och har pengar som gräs, som Schumrich säger i Slägtingarne! utropade löjtvant Felix med en komisk geste, ja, lycklig den, som utom alla andra oräkneliga fördelar) äfven har den att få gifta sig med den man blir kär i, ifall man, vilket Gudnås oftast händer, skulle råka att blifva deti en fattig flicka, — men se just derför blir den der aldrig kärs, sade han vänd till brukspatronen. Tänk på en sådan stackare som jag, som först måste taxera de unga damerna, innan man vågar närma sig dem. Och så måste man kanske försaka blå ögön, skära rosor, en Cendrillons fot och — tjugu tusen, för röd näsa, sura ögon, rödt hår och — tvåhundratusen ..., och med en komisk åtbörd af förtviflan satte löjtnant Felix båda bänderna för ansigtet och rusade upp. De båda herrarne utbrusto i ett hjertligt skratt. Kära Felix, sade brukspatronen ärnu Strattsnde, det är väl bäst att jag tager dig med mig nu genast för att söka ut åt dig en passande ung dam. Klockan slår nu half ett, just den tid då alla samlas i parsen för att promenera, mönstra hvarandra ch göra anmärketngar. Om herrarne ingenting 1afva deremot, så kunna vi ja nu gå tillsammans dit bort, der jag vill försöka att kaffa oss en passande plats, hvarifrån vi