Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

ort från depoterna kan öfvergå iliniebatalnerna och straxt deltaga i striden. Bakom em kommer att organiseras en armå af ålersklasserna 1869 och 1870 och mobilgardet all sålunda få tid att fullända sin militära bildning. Utskottet har echälligt bifallit. essa pianer. Alla partimeningar hafva sam-: jansmält i den enda patriotiska tanken, hvars itemål är att betrygga landets försvar och åra vapens slutliga seger. (Länge ihållandej ifall.) Frankrike skall vara cnigt gentemot tlandet, emedan det skall vara starkt. (Ja! .!) Iogen meningsskiljaktighet får splittra enna kraft, som är så nödvändig för fädereslandet. Har är det tänkbart, att fäderas hjertan icke skalle närma sig hvarandra det ögonblick, då deras söner draga i den fgörande striden under Frankrikes baner? Bifall.) Denna enhet i känslan, denna soliaritet i patriotismen, hvilken undertrycker varje partistrid, skall gent emot fienden hafva amma betydelse som en vunnen seger. Låom 0ss vara de första att gifva detta stora xempel, mina herrar! Frankrike väntar nighet af oss, och arimår fordrar den afoss äsom det bästa och säkraste medlet att berygga resultatet af dess hjeltemodiga anträngningar! Då Forcade hade slutat sitt al, genljöd salen af länge ibållande; bandlappningar och ropen: Lefve armen! lefve rankrik. p Picard tackade å den moderata vensterns ägnar Forcade för det han så vackert tolat hela församlingens känslor. Han tillade: Jag talar såsom medlem af utskottet; ingen an betvifla, att vi alla äro eniga, när det äller fäderneslandets försvar. (Bifall.) Då orcade meddelade, att tacksägelsen till arnn skulle upptagas i sjelfva lagen, reste sig ela kammaren ånyo; deputeraden Piccioni itropade: Nu äro vi en kammare, som i anning förtjenar att kallas fransk! (Mycket bra! mycket bra!) Sedan debatten om de provisoriska miliära åtgärderna var slutad, tog grefven af Palikao ordet för att meddela församlingen sammansättningen af den nya ministören. Mina herrar! började grefven. I kejsarinnans namn . . . (Några röster: Högre! tala högre!) Mina herrar, jag måste bedja om tillåtelse att icke tala högre. Det sker af mycket god grund. För 25 år sedan fick jag en kula genom bröstet och den sitter der ännu. (Sympatetiska yttranden.) I kejsarinnans namn fär jag meddela er medlemmarne af det nya kabinettet.o Vid namnens uppläsande mottogs marinministerns, amiral Rigault de Genouillys, med upprepade bravorop. Efter en kort paus återupptogs diskussionen angående Jules Favres förslag om nationalgardets ofördröjliga beväpning. Det var af denna anledning Gambetta tog ordet för att framställa denna förhållningsregels ofördröjliga utförande såsom alldeles nödvändig för det allmännas väl. Han yttrade: Då jag säger, att detta är en välfärdsangelägenhet, begagnar jag ordet med väl berådt mod. Kan man undra öfver, att jag talar om statens väl gent emot en befolkning, hvilken skälfver at rörelse och harm, hvilken vill göra Frankrikes jord till graf för dess fiender? Ja, beväpnandet af hvarje röstberättigad medborgare i hela Frankrike, det är en allmän välfärdsangelägenhet. Framför oss står hela tyska nationen i vapen; sedan 1859 har den förberedt sig dertill. I hafven mött dem med en arme, hvars hjeltemod iogen är villigare än jag att erkänna. Men gent emot en nation i vapen måste vi sälla en annan nation i vapen! (Litligt bifall från venstern.) Frankrike har rest sig; viljen I gifva det vapen? (Nytt bifall,) I frågen om Frankrike ännu är det gamla Frankrike trån 1792? Det svarar med att begära vapep. Vapen! ropar Paris, ropar hela Frankrike! -— Ehuru hela venstern och många medlemmar af venstra centern slöto sig till Gambetta och Favre, hvilken yrkade sakens behandling redan under samma sammanträde, blef den dock vid omröstningen med 170 röster mot 79 uppskjuten till den följande dagen. I torsdagens session väckte Keratry motion om nedsättande af en parlamentarisk undersökningskommission, som skulle instämma marskalk Leboeuf, f. krigsministern, för sina skrankor. Genom framställande af detta förslag, yttrade han, anser jag mig uppfylla en ovilkorlig pligt mot dem af vara bataljoner som dukat under på valplatsen. Tillancourt: Vänta dock till kriget är förbi. Chevandier de Valdröme: Marskalk Leboeut är i fält; man måste låta honom stanna der. Henijens: Jag fordrar uppskjutande af hvarje förslag till hvars afgörande erfordras att krigsministern är här närvarande. Vår första pligt är att köra ut preussarna. Köratry Min patriotism står lika högt som er. Vi måste nödvändigt nedsätta en kommission, som skall kalla marskalk Leboeuf inför sig och tillika kunna instämma alla funktionärer vid intendenturen och den öfriga krigsadministrationen (sorl). Horace de Choiseul (af venstern): Det är möjligt, att hr Köratry blifvit at en patriotisk känsla föranledd att framställa sitt förslag, men jag tror mig ge uttryck åt kammarens åsigt, när jag uttalar den öfvertygelse, att man bör uppskjuta allt som liknar anklagelser och beskyllningar (Ja, ja, mycket brad Jag ber derför hr Keratry itertaga sitt förslag. När ögonblicket är kommet att skaffa vår arme upprättelse och straffa dem som bragt henne i fara, kan förslaget ju återupptagas. och kammaren skall då göra sin pligt. Guyot Montpayrousx: Ar marskalk Leboeuf änuva i detta ögonblick generalstabschef eller icke? Hans närvaro vid hären i denna egenskap skulle vara en skandal och en fara för landet. General Lebreton: Jag måste uppmana kamnaren att bestämdt förkasta det gjorda förslaget och jag hoppas, att lagstiftande kåren j skall förnya de skandalösa exempel som otifvit gifna af folkrepresentationer, hvilka ipphäft sig till domare öfver krigsoperatioer och för sina skrankor instämt generaler, RR