Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

grannskapet intill min egendom? frågade brukspatroner. Det är jag sjelf, herr brukspatron, som gemom en slägting låtit köpa Lindesholm. Jag har visserligen ej ännu sett egendomen, men min onkel grefve P., som åtagit sig besväret att för mig utse en större egendom med behagligt läge i en naturskön trakt, försäkrar, att den eger dessa egenskaper och dertill oräkveligt många andra, som han utförligt beskrifvit för mig; men en bland de allra angenämaste finner jag nu vara den, att jag tår äran blifva eder granne, herr brukspatron,; sade grefven med en artig bugning. Det är mig verkligen en mycket glad öfverraskning att i er få helsa min nya graune, herr grefve, sade brukspatronen i det han vänligt räckte grefven sin hand. Egendomen är alldeles superb, derom kan pi vara öfvertygad, den är ju att tillträda genast?. Ja, och jag ämnar att efter ett par dagars vistande här begifvs mig dit för att sätta mig in i landtbruket. Det blir ej så lätt i början för en gammal krigsbuss. Kanske frefyen aldrig varit på landet förr, ja då blir det väl något kinkigt i början, menade brukspatronen. Åh nej, så illa. är det väl inte alldeles ändock, sade grefven småleende. Jag är oppfostrad på landet hos min ookel, men sedan jag gick ut som frivillig i italienska kriget, har jag fört ett kringirrande lif. Jag gick. sedan med åtskilliga andra frivilliga öfver till Mexiko, men blef der genast i början af kriget illa sårad och fördes öfver till Europa igeo. Vid min ankomst till Frankrike icsjuknade jag i en häftig och längvarig feber och sväfvade flera månader emellan lit och död, — jag bade nemligen änträdt aterresan till Europa för tidigt efter mitt tillfrisknande, — när jag ändtligen blef