Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

Lagstiftande kårens sessioner blifva allt betydelsefullare, på samma gång de bli lugnare och allvarligare. Den passionerade häftighet, som utmärkte tisdagens debatt, har lemnat rum för en moderation och glömska af gamla söndringar, hvari alla partier mötas. Man ser venstern applådera sin gamle motståndare Forcade de la Roquette, och när Gambetta framljungar sina kraftiga och glödande ord om enighet och uppoffring för fäderneslandet, fipna de eko i hela församlinen, Det har isynnerhet varit två syften, varpå venstern, som under dessa debatter tagit initiativet, riktat sina bemödanden. Det ena har varit nationens beväpning och den andra skapandet af en försvarskomite, hvarigenom församlingen i behofvets stund kunde taga ledningen af nationalförsvaret i sina egna händer. Det förra syftet är till stor del redan vunnet gerom nationalgardets återupprättande och enroilerandet af alla vapenföra män inom en viss ålder. Det senare är deremot ännu ej uppnådt. Församlingen tvekar af naturliga skäl att tillgripa en sådan åtgärd, som ioncbär en faktisk afsättning, men frågan har sedan hon först väcktes gått så längt framåt, att man tydligen ser, att det blott behöfves en obetydlig tillökning af vigten för att förändra vågskålens ställning i denna fråga. Ursprungligen väckt af Jules Favre, blef förslaget i första dagens session med betydlig majoritet förkastadt. Upptaget igen och hänvisadt till initiativkomiten, blef det af denna atstyrkt, men endast med 8 röster mot 7. Då komitebetänkandet förekom i lördagens session, gjorde ministrarne dess antagande till en kabinettsfråga. Denna förklaring framkallar en stark rörelse i salen och Gambetta utropar: Det är nödvändigt att vi en gång få veta, om det här gäller fäderneslandets eller en dynastis räddning., Dessa ord väcka en storm af bifall från hela venstra sidan af kammaren och åhörareläktaren, hvilket föranlåter presidenten att hota att låta utrymma den senare, om opinionsyttringarne derifrån förnyas. Sessionen uppskjutes på en stund och ministrarne rådpläga. Efter dess åter-. upptagande förklarar krigsministern, att han. endast satt sig emot frågans remitterande till: byråerna, men att han ej velat qväfva henne. Ministoren begär icke bättre än att bli upplyst af kammaren, men hoh önskar ega dess förtroende. Och det är under denna förotsättning hon samtycker till diskussion öfver frågan. Kammaren besluter nu att förvandla sig till hemlig komite öfver frågan och åhörarne tillsägas att taga afträde. Om den debatt, som nu följde, känner man ingenting; man vet blott att förslaget blef ännu en gång af majoriteten förkastadt. Vi redogöra härnedan i korthet för de märkliga debatterna under onsdagen och torsagen. id öppnandet af lagstiftande kårens sammanträde den 10 dennes föreslog deputeraden Thionnet de la Turmeliere under allmänt bifall att sända församlingens tacksägelse till armån. I fäderneslandets namn, yttrade han, böra vi tacka de tappra soldater, som stå vid gränsen. Odödlig heder tillkommer dem, som i detta ögonblick kämpa för det gemensamma bästa. Må de mottaga uttrycket af vårt förtroende och vår beundran. Det beslöts, att artikeln 1 i lagen om de utomordentliga militära åtgärderna skulle erhålla följande form: Lagstiftande kåren har enhälligt voterat våra armåer sin tacksamhet; den förklarar, att de hafva gjort sig väl förtjenta af fäderneslandet. Då utskottets ordförande f. d. inrikesministern Forcade de la R.quette, uppläste denna artikel, reste sig hela församlingen och antog den med acklamation. Lagförslagets öfriga sju artiklar (om inkallande af det ogifta manskapet i 25 till 30 års åldern, om bevillniog af 25 millioner francs till understöd af mobilgardisternas familjer, om frivilligas inträde i armen 0. 8. v.) biföllos likaledes enstämmigt och med acklamation. Forcade de la Roquette motiverade dessa mått och steg i ett längre tal, hvilket oupphörligt afbröts af bifall. Slutligen yttrade han: En hjeltemodig armå strider vid våra gränser. För att kunna fylla luckorna och motstå stridens ansträngningar måste vi vädja till de uttjenta soldaternas patriotism. Vi försäkra sälunda vår armå om en talrik och krigsvan reserv, som inom