Aftonbladet – 15 augusti 1870, sida 3

I Å q ) IHlertid att ministören skaffat sig några garantier (!) I för medlens användning, så att vi åtminstone ej vara at mycket HyxUg natur, ty det behols icke mera än att under de senaste dagarne inga nya underrättelser om preussiska segrar ingått och att ett telegram låtit G, H. o. S. T. få veta, att regeringen icke kunnat helt och hållet godkänna maximen att i vår follständiga värnlöshet ligger vår styrka, utan beslntit lyfta lilla kreditivet, för att afhjelpa I några af de värsta bristerna i vårt försvarsI väsen, förr än vår ärade samtida harmfullt Jutbryter: Det är oss, under sådana förhållanden alldeles obegripligt, huru den närvarande aktade rådkammaren kunnat gå in på en sådan åtgärd, har den också blifvit än så ifrigt påkallad från Frankrikes sida med de alltför väl kända hotade förespeglingarne, att Tysklands seger skulle lemna en del af vårt land i Rysslands våld. Vi hoppas emelblifva komprometterade för den närmaste tiden (?). Och derefter kunna förhållandena hafva gestaltat sig så att faran undvikes. Det är ingen angenäm sak att vara olycksprofet, och en ensam röst förmår i alla fall så litet mot en förvillad och förvillande press jemte hopar af skrikhalsar, som ej känna hvars ärenden de gå. Det kunde derför kanske vara rättast att tystna och två sina händer. Men för den varma fosterlandskänslan är det en dålig tröst att ej hafva haft någon del i ofärden. Vår bön är och blifver: landet Vi böra på samma gång nämna, att H. T. ifrigt tager i försvar det s. k. nordtyska frivilliga sjöförsvaret i afseende på hvilket Aftonbladet och Stockholms-Posten varit oheskedliga nog att yttra en förmodan att det kunde innebära ett maskeradt kapareväsen. Detta är, menar H. T., så mycket mera ohemult, som från preussiska sidan inga priser finnas att taga, då konungen af Preussen vid krigets början förklarat, att franska handelsskepp icke skola uppbringas. I förbigående be vi om ursäkt, att vi icke tillbörligt kunna uppskatta detta ädelmod, som alltförmycket erinrar om räfven och rönnbären; men då Frankrike icke nappat på en så grof krok som att låta förmå sig till en reciprocitet i detta fall, hvilken i sjelfva verket icke skulle inovebära den ringaste ömsesidighet, utan endast vara till fördel för Tyskland, så återstår det att se, om icke Preussen med anledning häraf upphäfver eller modifierar den nämnda förklaringen, sedan man väl fått en hop kofferdifartyg införlifvade i marinen och så mycket väpnade att de kunna göra jagt på andra kofferdifartyg. I alla händelser skola ja dessa till ravg heder och värdighet af örlogsmän upphöjda kofferdiskeppare, hvilka H. T. förskönande kallar ett slags folkbeväpning till sjöso med löften om stora penvingsummor förmås att gå ut och våga en eller annan kupp; månne det då finnes någon säkerhet för att dessa extra örlogsmän, som i förekommande fall skola handla på egen hand, ha så noga reda på krigsbruk och den internationella rätten och att de icke skola taga sig allt för stora friheter äfven i förhållande till neutrala fartyg? Gud bevare fädernesGöteborgstidningen Förposten yttrar följade med afseende på stämningen i Göteorg: Vida lifligare än man kunnat vänta och till omisskänneliga bevis på att Handelstidningens ledande uppsatser i krigsfrågan ej haft åsyftad verkan, utan på sin höjd Jledt till ett vemodigt löje bland det värda bladets läsaåre, har den del af svenska allmänheten, som i Göteborg bygger och bor, yppat sitt deltagande för det kära Frankrike, med anledtöing af dess nyligen lidna nederlag i det pågående kriget. En verklig förstämning är rådande i sinnena och så stor är sympatien för franska nationen, att åtskilliga ögon ordentligen tårats vid tanken på att preussarna icke genast vid krigets början fingo den varma mat, som i Skandinaviens alla väderstreck är dem så innerligt väl unnad. Jönköpings Tidning uppträder med lif och värma emot de artiklar, i hvilka Göteborgs Handelsoch sjöfartstidning fortsätter sitt otacksamma värk att försöka öfvertyga sina läsare om önskvärdheten af. Preussens seger. Om de uppsatser, i hvilka G. H. o. S. T. i tisdags gaf luft åt sin förtjusning öfver de af preussiska vapnen vunna framgångarne yttrar Jönköpings Tidning följande: Efter ett långt förherrligande af den preussiska militärorganisationen, hvarigenom i armån ingjutes en moralisk kraft och en intelligens af högre ordning, upplyses man om att den preussiske soldaten är den sjelfständige, af sin pligt och sitt menniskovärde medvetne medborgaren, som fattar vapnet och går dit fäderneslandet kallar honom, och den vägen bär näppeligen hvarken till Kina eller Mexikov. : Visserligen icke! Men denne sjelfständige, af sin pligt och sitt menniskovärde medvetne medborgare, befinnes i stället någon gång smyga fram å en väg, som bär till en svag grannes fredliga em, der han gör inbrott och utför sitt nattliga dåd med denna moraliska kraft och intelligens,, som icke besväras af en mensklig känslas hjertklappning eller en stor tankes vingslag. Den fravske soldaten deremot -hu! Det är en solklatesk, i ordets hela mening, som ingår i betydande grad uti Frankrikes armber, och som är för Tysklands armåer alldeles främmandex. Den (franska armån) utgör en ständig krigshotelse mot den öfriga verlden. Ja visst! Det var denne demoraliserade soldatesk, hvilken hotar hela franska mnationen med degeneration, som lät bruka sig till medel att störa det heliga Rysslands kontemplativa lugn och platomska begärelse etter ett idylliskt lif vid Bos porens tiusande stränder; det var den, som icke j. unnade Österrike att med sin patriarkaliska styrelsa fortfarande lyckliggöra några af Italiens skönaste provinser, och som förvandlade Italien från ett geografiskt begrepp till en lifskraftig nationalitet; det är dev, som alltid spritter till vid hvarje nytt jämmerskri ur Polens sargade bröst och glöder af längtan att få befria de obändiga polackarne från deras välförtjenta öde. Ja, vise predikare! du har rätt: denna förderfvade soldatesk utgör en ständig krigshotelse mot dessa fridsamma makter, som ju icke begära mer än att få i ro smälta hvad de slukat, för att så mycket förr bli färdiga att sluka på nytt. Bort med denna förderfvade soldatesk! Må den utrotas till sista man af hr v. Bismarcks moraliska och intelligenta medborgare! Under sådana förhållanden — och H. T. trotsar hvem det vara må att bestrida dess faktiska uppgifter — kan H. T. för sin del icke annat än med bäfvan motse ett frausyskt militärvälde., omgifvet af. pretorianska garden för den franska Cesarismen,, H. T. älskar och beundrar Frankrikes folk (detta samma folk som håller på att i grund degenereras!); men det är ändock H. T:s djupa och allvarliga öfvertygelse, att Frankrikes seger vore en fruktansvärd olycka för Europas civilisation och folkfrihet. Tysklands kufvande åter . . . Git akt på denna tanklösa — vi vilja icke tro att det är något ännu värre; vi vilja tro att H T. lär nagg avagcvnt att taga malnat fär Innn— danna