AL I VGRVV JANBIV Ut,j UVALLDL PAU, UVUIVISIB VIKS UV, Ef kade, De mindre bröderna, som sågo detta, blefvo a I förskräckta, och då han ej blef synlig mera, hemaSprungo och omtalade den sorgliga händelsen för 1Iden ej långt derifrån varande fadren, som ögond blickligen skyndade till olycksstället och störtade e sig genast i vattnet, dervid det väl lyckades ho1nom att uppfiska den drunknade gossen, men, sj oaktadt alla försök att återkalla honom till lifvet, r var och förblef han död. Tidningsötversigt. n) Stockholmsposten yttrar med anledning nlaf regeringens åtgärd att lyfta lilla krediD Itivet: Ett par samtida inom pressen hafva förklarat alla åtgärder i denna riktning onö2! diga och till och med stridande emot neu. tralitetsförklaringen, Man har menat, att Iman icke borde göra sig misstänkt inför de mäktige, genom att se till hvad som i farans .Istund kunde vara att tillgripa för landets a försvar. Vi igenkänna den politiken, som n inbillar sig, att uppvisandet af ett fattiga I domsbevis är nog för att få vara i fred. I Men vi kunna icke dela en sådan mot all , erfarenhet stridande uppfattning. Det hjelper visst att bönfalla om förskoning, då man ) blir anfallen. Och man får sannolikt Myct ket goda bundsförvardter, om man icke har 2 j någonting, som duger till medverkan i försvaret, utan sjelf? är reducerad till att supplicera om protektion. Våra vedersakare anföra derjemte, att det kostar så mycket och att man bör fästa afseende vid de arma skattdragande,. Ja! visst kostar det att vara medlem af en sjelfständig nation. Men såvida man icke alltför mycket underskattar denna fördel eller kommit så långt i kosmopolitism, att man blifvit liknöjd för sin egen nationalitet, måste man vidkännas utgifter, och skatta sig lycklig, om dessa blifva jemförelsevis obetydliga. I N. Dagligt Allehanda, som förut uttalat Isig mot lilla kreditivets lyftande, måste, då .Inämnde åtgärd blifvit vidtagen, för konseI qvensens skull yttra sig ogillande derom, lehuru det sker temligen lamt. Qvintessencen i bladets yttrande innebålles i följande strof, riktad mot det bekanta meddelandet i ofI ficiella bladet: Men det säges dessutom, att det afser att förstärka rikets försvarsanstalter för att möta ettangrepp, som kan hota vår sjelfständighet. 1 sanning, vi måste uttrycka vår stora förvåning öfver Iden naivitet, som framlyser i dessa ord. Hvad skall med denna summa kunna uträttas för att I sätta oss i försvarstillstånd? Om regeringen verkligen, såsom man skulle kunna tro af dessa ord, fruktar att vi kunna blifva hotade med ett anfall, så vore det helt andra åtgärder, som skulle vidtagas. Då vore det naturligtvis hennes skyldighet att genast sammankalla riksdagen och af den begära medel dertill. Vi tro dock icke att det är så farligt, och antaga gerna att dessa ord tillkommit genom tankefrånvaro vid meddelandets nedskrifvande. Vi undra högligen, om någon vid läsningen häraf kan vara tvehogsen derom, på hvilkendera sidan naiviteten fiones. Det är visserligen sannt, att den summa, hvaraf lilla kreditivet består, icke är synnerligen stor och att mycket stora saker dermed icke kunna åväI gabringas; men det är ganska visst, att pågot är bättre än intet och att med 1!2 million dock åtskilligt bör kunna göras, för att lunder förhandenvarande förhållanden afhjelpa I några af de fitagligaste bristerna i försvarsverket. Då N. D. Allehanda -synes förutsätta, att ingenting bör göras förr än regeIriogen har full avledoiot att antaga, det vi . hotas med ett anfall, och att regeringen då bör sammankalla riksdagen, för att begära .I medel till försvaret, så är ett dylikt resonnemang något mera än naivt. Ått ou lyfta I de. medel, som särskildt äro afsatta just för att under allvarliga tidsomständigheter anI vändas till rikets försvar eller andra högst I vigtiga eller angelägna ändamål kan icke hos någon främmade makt väcka anstöt, då I det näppeligen fiones någon europeisk stat som icke finner sig föranlåten att i någon mån rusta, för att icke vara alldeles oiörI beredd på de eventualiteter, som den närvarande konflikten kan medföra, De diplomaltiska förhandlingarne under en svår och bryd-Isam period äro af en sådan natur, att de näppeligen kunna öppet diskuteras och 1869 är konstitutionsutskott förotsatte, att de under dylika förhållanden icke kunna underkastas den offentliga pröfningen och de långa betänkligheterna af en lagstiftande eller blott iJaf en talrik rådgifvande kår.. Öppna förklaringar från regeringens sida, att den ansåge sig hotad af den ena eller andra makten skulle under vissa förhållanden brådstörtadt kunna leda till verkliga fiendtligheter. Och skulle regeringen, trots alla de varningar som de Isenaste årens historia gifver, lägga händerna I helt och hållet i skötet och icke egna en I tanke åt försvaret, utan först då det visade I sig klart och uppenbart, att vi komme att I bli öfverfallna, sammankalla urtima riksdag Joch begära medel, för att vidtaga försvarsJ åtgärder, skulle det ju lätt kunna hända, att dessa åtgärder komme nästan väl sent och att regeringen finge möta representationen med det hognande budskapet, att våra vigItigaste örlogshamnar befunne sig i främman)de händer och fiendtliga trupper befunne sig inom våra lardamären. I Göteborgsposten yttrar om samma sak: IVi mottogo underrättelsen om detta beslut I med glädje. Det innebär, såsom hvar man I torde finna, icke någon offensiv åtgärd, utan lär förestafvadt endast och allenast af den lomtanke för rikets säkerhet, som det är hvarje regerings pligt att iakttaga. Genom I detta steg har den af landets stora flertal närda förhoppning, att Sverige af den pågåJ ende striden inom Europa må förbli oberördt, icke förminskats, utan tvärtom blifvit förIstärkt. Ty säkert är att det land, som geInom uppoffringar för sitt försvar visar en J allvarlig föresats att värna sin handlingsfriI het, icke så snart mot sin vilja drages in i händelsernas hvirfvel, som det, hvilket iförllitande till att dess styrka ligger i dess svaghet på andra makters nåd bygger hoppet om sjelfständig tillvaro och rätt att sjelft bestämma sitt öde. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning utsör i denaa stund en högst evendomlig fö