Aftonbladet – 13 augusti 1870, sida 3

i RE VÄTA EERUNE E TVTRMESAI I pen Taube ankom till Rom i den heliga vec a I kan för att Annandag påsk gifva konunget r jnattvarden. Taube hade före konungens utres: blitvit försedd med en särskildt drägt för altartjensten i Rom, rikt dekorerad med guld oct , I perlor, som tagits från de i arsenalen förvarade dyrbara Gustaf Adolfs schabraker och sadel ) I munderingar. — Från den 25 April till der 12 Maj vistades konungen i Parma under stän;Idiga nöjen. Den 3 Maj inträffade han i VeE Dei der två af republikens ädlingar hade särskildt uppdrag att bereda houom förströ. lelser; men der angreps han af en svär frossa -jsom tvang honom att dröja tills den 15 Maj lehuru pesten utbrutit i Dalmatien. Öfvel I Verona och Padua reste han med korta uppehåll till Turin och embarkerade i Genna för ett ioträffa i Toulon. Från Venedig fick korungens stora svit återvända till Sverige. Till Paris mediöljde blott kammarherren baron Taube, unga grefve Fersen, Armfelt, faI voritpagen Peyron och chefen för utrikesärendenas byrå Franc. Ankomsten till:Paris skedde den 7 Juni 1784, der Ludvig XVI I hade låtit i Versailles sätta i ordning en våning för konuogen, men han tog sin bostad hos svenska ambassadören baron Staöl. Hela kungliga familjen, staden Paris och alla statskorporationer täflade om att göra konungens vistande i Paris angenämt. Han åtnjöt stort anseende i Frankrike. Enthusiasmen — säger Fersen — öfver Sveriges revolution år 1772 bade intryckt vissa mionesmärken i alla franeka hufvuden och hade bibehållit sig, om konupogen ej sökt utplåna dessa hågkomster genom sin ombytlighet och sina drag af högfärd och omåttliga anspråk.. Konungen var outtröttlig under sin vistelse i Paris. Offentliga byggnader och kuriositeter besågos, parlamentets domstolsförhandlivgar bivistade han två gånger och komplimenterades af dess förste president. Under en stor soupå bos hertigen af Richelien, der både statsministern Breteuil och hertigen af Choiseul. voro tillstädes, lofordade konungen parlamentets vältsligbet. Under samtalets fortgång yttrade konungen: Hvad mig beträffar är jag född och uppfostrad med vältalighet; uti ett reublikaovskt regeringssätt, som det svenska ordom var, utbildas vältaligheten o. s. v. Men han visade sig stundom ganska ohöflig. Så t. ex. på en soupå som Mes dames de France — konucgens af Frankrikes systrar — gåfvo på sitt landthus för Gustaf, ankom han sent, iklädd grå surtout med väst och byxor af lärft, samt mycket illa kammad. — En annan gång, då drottning Marie Antoinette, som var musikalisk och hade en vacker röst, låtit hos sin favorit, markisinnan Polignac, arrangera ep liten konsert af hennes utmärktaste musici, och sjelf för att hedra och bebaga den kunglige gästen, sjöng en liten visa, så gaf han, snille-konungen, deråt så ringa uppmärksambet, att han högt samtalade under det drottningen sjöng. Sedan konserten var slut y trade drottningen: Il me semble, monsieur le comte, que vous naimez pas la musique,. — Derpå gaf konungen följande opassande replik: Pardonnez moi, madame, je Paime, mais sur le tKgatre. Konungen infann sig ofta i all förtrolighet vid den franska konuogafamiljens måltider. Han bemäktigade sig då konversationen, beskref vidlyftigt 1772 års revolution, trakasserierva vid sin hofteater, aktörernas och aktricernas amouretter o. d., hvarigenom den fint bildade konuvgafamiljen blef uttröttad. Han lade så föga akt på sin värdighet att han besökte den illa beryktade mamsell Ekerman (som i Paris kallade sig madame Aplgren, och som konungen; då honvistades i Stockholm, hotat med att insätta på spinnhuset). Han undergräfde sjelf den höga opinion som hofvet haft för honom, och drottvingen visade honom sitt missnöje ganska oförbehållsamt. Då konungen fjorton år förut, : såsom kronprins besökte Paris visade han sig mycket angelägen att göra de lärdas bekantskap; men nuw försummade han dem: alldeles, emedan ban ansåg sin ryktbarhet betryggad. — Ett af föremålen för konungens besök i Paris var att sjelf få lägga sista handen vid negociationerna om S:t Barthelemys afträdande till Sverige — och det andra svenska ambassadörens, baron Staöls tillämnade giftermål med fröken Necker, hvars far var omätligt rik. Frökenl, Necker önskade detta giftermål, men hennes . föräldrar iakttogo en vis tystnad, och ko-l; nuogens tilltänkta underhandling. strandade mot familjen Neckers plötsliga afresa från: Paris pågra dagar före konungens ankomst. : Konung Ludvig skärvkte Gustaf två vackra ; zobelinstapeter och en stor Sevres-bordservis; 4 men vid hofvet skämtade man öfver, att den ena gobelinen förestälde en scen ur Don Qui( i shotte och den andra en teatralisk föreställnvg. Gustaf hade vid sin ankomst tillkännagifvit att ban icke öfver fjorton dagar ämnade l 1varstanna i Paris; men han dröjde der itvål ånader; intresset för honom aftog alltjemt,, nan josåg det sjelf, och så afreste han den , 9 Juli, sedan han med konung Ludvig hållit! ett vad att inom 20 dagar vara i Sverige. ls f f I f t Dersföre reste han jemte unga grefve Fersen kurirchäs från Paris, åkte natt och daj senom Flandern, Westfalen och Tyskland til Iraveminde, gick-ombord på Amadis, son åg och väntade, och satte kurs på Stocknolmsskären. De landstego den 9 Augusti vid Sandemar och ankommo till Stockholm, ikande i en gammal kalesch, som var läst . vå Sandemar. Ankomsten var så oväntad, stt ioga festligheter kunnat arrangeras, hvaröfver konungen visade sig missnöjd. Folket idagalade icke heller någon glädje öfver kounogens återkomst, och öfverståthållaren bade lj; någon svårighet att kunna förmå Stockholms vorgerskap att sammanskjata medel för att öreviga minnet af konungens italienska resa. f Förevigandet bestod i den stenbro öfver Rid, larholmskanalen, hvilken 1869 fick vika förs sammanbindniogsbanan. ; L f Å 1 Den äldre kyrkans ställning till vetenskap och konst. Af dr F. A. Hogeliken. Ötversättning af C. L. H. Forslind. (Upsala 1870.) Amnet är intressant — synd blott att man cke kan säga detsamma om behandlingen. En författare, som betraktar vetenskapen och konsten såsom tvenne leksystrar, hvilka n allgode skaparen ochverldsbevararen