Aftonbladet – 13 augusti 1870, sida 3

ULVIVU EILVULIR RAVE 1. 4 VIDVED MIDLUTISKAG Skrifter, utgifna af R. M. Klinckowström. Femte delen. IV. Grefve Fersen, hvars anteckningar grunda sig på sonens utförliga bret under resan, yttrar att det sätt, hvarpå konungen debnterade i Rom icke bade mycken framgång. Kejsarens enkelhet gjorde stor kontrast mot konungens talrika svit, hans diamanter, röda klackar, granna kläder och dylik tåfänglighet. Under det att svenskarna hemma trycktes af en svår missväxt och kovungen reste inkognito, hade han i Rom 16 uppväktande kavaljerer i sitt förmak för att anmäla och införa dem som besökte honom. På franska sändebudet kardinalen de Bernis slösade konungen artigheter för att kunna erhålla den så eftersträfvade inbjudningen till hoivet i Paris, Efter en månads vistelse i Rom begat sig konungen till Neapel. Han ankom dit tidigt på morgonen och intog middag samma dag ensam hos konungen och drottningen. Dagen derpö presenterade Gustaf sin svit för de neaopolitanska majestäterna, och såväl han som hela sviten uppträdde i svenska nationaldrägten, hvilken berömdes af hofmännen, men förlöjligades af mängden. Den ena lysande festen aflöste den andra, och fördunklade nöjena i Rom som han lemnat med så stor saknad, och dit han föresatt sig att spart återvända, nen hvarmed han uppsköt för nöjena i Nespel, der han stannade i nära fem veckor; men då återvände han till Rom. Under vistelsen i Neapei inträffade en händelse, som bevitnade ex ny sida i Gustafs karakter. Amerikanska republiken hade instiftat en militärisk orden, kallad Cincinnatous-orden, att utzelas till alla de högre militärer som ned heder tjenat republiken. Kovungen af Frankrike tiliät de franska officerare, som tjenat repubiiken och som blefvo dekorerade af densamma, att bära nämnde orden. Den tillsändes äfven unge Fersen i Neapel. Men Gustaf förbjöd honom att bära den: det var mot svenska kronans värdighet stridande att någon af dess undersåter bure en orden stiftad af en republik, ty endast krönta hufvaden kunde utdela ordnar. — Grefve H. Fersen efinrade att det för honom skulle vara förödmjukande, om han ensamt icke t RR ge AR