Aftonbladet – 10 augusti 1870, sida 2

Article Image
STOCEHOLMH den I0 Aug, Dagens telegrammer bekräfta vår i går uttalade åsigt, att franska hufvudstyrkan skulle intaga en stark defensivposition i Mosellinien. Marskalk Bazaine, som hittills med tredje armåkåren synes hållit terrängen mellan Thionville och Sierck på franska uppställningens venstra flygel, öfvertager ledningen af operationerna vid Metz, lemnande åt PAdmirault att med 4:de armekåren taga emot den stöt, som från Trier möjligen kan riktas mot venstra flygeln. General Frossard, som med andra armekåren hade gjort rekognosceringsangreppet emot Saarbriäcken, drager sig nu tillbaka mot Metz, med sin styrka förmodligen betäckande sträckningen från Metz bortemot Nancy eller kanske snarare mot den vid Seille belägna, af temligen svåra träsk omgifna fästningen Marsal. Den af gardesdivisionerna bestående armekåren behåller förmodligen sin reservställning vid Nancy, för att i händelse af en stor batalj vid Metz eller Vogeserna vara färdig att komma til bistånd. Närmast efter Frossards kommer Faillys armekår, som förmodligen från Marsal utbreder sig utmed den nordligaste sträckningen af Vogeserna mellan fästningarne Phalzbourg och Bitche och som genom Savernepasset står i förbindelse med Mac Mahon, hvilken koncentrerar första armekåren emellan Saverne och Strassbourg, förmoåligen med detacherade afdelningar på Vogesersluttningen ända upp till Bitche. Hvar Canrobert befinner sig med 6:te armekåren är svårt att sluta sig till af tidningarnes föregående strödda uppgifter och meddelanden; att han brutit upp från Chalons och befinner sig vid krigsskådeplatsen kan man taga för afgjordt. Den upprepade försäkran, som Belgien, enligt ingångna telegrafunderrättelser, nu erhållit, att de neutrala stormakterna skola, om det behötves, med makt skydda det och att de krigförande skola respektera dess neutralitet, synes böra vara ganska betryggande. Vi skulle emeilertid mycket misstaga oss, om Belgien litade så fullt och fast härpå, att det genast hemförlofvade allt det manskap som blifvit uppbådadt, afbröte alla rustniogar och upplöste det stora lägret vid Antwerpen. Belgiska regeringen synes nemligen omfatta den satsen: hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gad ech — kanske England. 1 Holland bedrifvasicke blott rustningar till lands; äfven flottan göres redo, och skall befälet öfver den eskader som utrustas, öfvertagas af ståthållaren i Luxemburg, prins Henrik, då storamiralen . prinsFredrik, drottningens .af Sverige-Norge fader, är för gammal att föra ett aktivt befäl. Det är våra lasare bekant, att flere franska tidningar sökte, ännu i sista ögonblicket, förebygga krigets utbrott. . Bland dem-befann sig äfven Sieccle; Denna tidning söker nu i en artikel af Leon Plåe, om den franska hänförelsen, ådagalägga hvarföre franska tolket nu, då kriget är ett faktum, omfattar det med sådan entusiasm. Den tolkar på följande sätt den rådande folkstämningern: Frankrike är och känner sig alltjemnt vara re-! volutionens kämpe. Det har just vid gryningen af l revolutionen sett Preussen falla in på Frankrikes jord och söka dränka i blod de nyss gjorda eröfripgarne af år 1789. Detta minne qvarstår djupt, lifvande. Det har trotsat tiden, och då Frankrike sedermera sett preussarne anfalla våra trogna bundsförvandter .danskarne och krossa deras enhet; då det sett en preussisk statsmakt herrska i -I Europas råd och spinna intriger för att förändra dess utseende, har det för detta Frankrike, som känner sin historia, omöjligt att vänta något godt af den preussiska politikens framsteg. Segren vid Sadova, tillintetgörelsen af Hannover, undertrycT kandet af vår bundsförvandt Sachsen, omstörtandet af tyska förbundet ha hos detsamma bekräftat dessa föreställningar. Förgäfves hafva mycket aktningsvärda politici linvändt att man måste taga sig tillvara; att PreusIsen genom glansen af sina segrar tjusat hela TyskI land, och att, i händelse af ett krig, hela Tyskland skulle stå på dess sida. Öfverretade sinnen fördraga ingen motsägelse. Personer, med hvilka vi talade om den fara situationen innebure, svarade oss att hela Tyskland icke kän vara så oförnuftigt att för alltid gifva sig en berre och beberrskare; att bland de germaniska folken finnas flera olika stammar, att dessa stammar icke voro I sins emellan ense, och att förr eller senare den ena skulle bekämpa den andra. Man har äfven för den franska hänförelsen framI hållit ställningen i Europa. Man har erinrat att vi endast egde fiender, italienarne, spaniorerna, , l engelsmännen, belgierna, hela den fordna heliga . j alliansen. Såvidt vi kunnat utröna, ba dylika resonnementer vunnit föga gehör hos landet. Hvarföre, in; vändes det å krigsanhängarnes sida, hvarföre skulle italienarne vara fiendtligt stämda mot oss? Vi ha återskänvkt dem friheten och vi skola åter skänka dem Rom! Hvarföre skulle spaniorerna vara våra fiender? Vi ha icke blandat oss i någon af deIras inre angelägenheter. De ha fått afsätta Isabella och upphöja Prim och Serrano bäst de behagat. Och engelsmännen; hvad ha vi giort dem för när? Vi ha kämpat tillsammans på Krim; vi ha blandat våra kapitaler med deras. Hvad belgierna angår, så ha vi respekterat deras neutralitet och vi ha befriat dem från farhågorna för Luxemburg, som tryckte ganska tungt på dem-och e I på Holland. Detta är hvad vi fått höra midtibland den folkhänförelse, som vi bevitnat. Månne nu dessa uppriktigt menade skäl hvila på bättre grunder än deras, som i gin eftertänksamma patriotism befarat att vi skulle komma att stå isolerade? Detta är hvad vi här icke vilja undarsöka, inskränkande 038 blott att antyda deras tillvaro Den entusiasm, till hvilken vi äro vitnen, kan och bör således icke ansbs sakna sin ganska djupt liggande grund. Frankrike — så säger man både i städer ech byar — möter 1870 sin fiende från lanno 92, de fordna koalitionernas anförare. Det . lär detta som förklarar den allmänna sinnesstämningen, oberoende af meningsskiftningarne. Filosofien skall sedermera utan tvifvel taga ut sin rätt. Men i denna stund är det det revolutionära Frankrike som står ansigte mot ansigte med sin äldsta fiende. Det tror icke att hr von Bismarck vill ATEISTER AASE EETA SENATE AAA AEER

10 augusti 1870, sida 2

Thumbnail