Aftonbladet – 10 augusti 1870, sida 2

ort förut på en repetition hade öfverraskat wonom med att spela samma ouverture utan voter, vid tomma pulpeter, hvilket, just emelan det skedde i England, tycktes ha gjort wnom ett stort nöje. Visserl.gen voro dessa nusici nästan bara tyska, tillade han. Om sitt mottagande i England talade han gerna, med tillfredsställelse och hjertlig erkänsla, nen plägade tillägga med komiska bedröfvelse: tyvärr är folket der liksom något ymusikaliskt, och obegripligt är dett ålamod, let allvar, hvarmed de mäkta åhöra tre till fem timmars långa konserter i hvilka göres god musik. Om jag minnes rätt, så inträffade vid sammma tid valet till en direktör för sångakademien i den aflidne Zelters ställe. Äfven Mendelssohn hade anmält sig; de andra kanåidaterna voro den nu äfven hädangångne Rungenbagen, samt Grell, tiliförordnad direktör. Vi unga frivilliga i sångakademien, Otto Nicolai, författaren till denna uppsats jemte några flera musici af facket, fingo ej votera då vi ej erlade bidrag, men voro follt och fast öfvertygade att Feliz Mendelssohn och ingen annan skulle blifva den utkorade, ty han hade ju för detta institut upptäckt och på det förträffligaste inöfvat den Bachska assionsmusiken, hvilket neppeligen skulle ckats Zelter (eljest hade han nog icke tilllåtit det); och beträffande Mendelssohns musikaliska gåfvor i öfrigt och synnerligast hans skapande förmåga, så kunde det aldrig falla den anspråkslöse Rungenhagen in att vilja mäta sig med den unge snillrike mästaren. Grell åter konkurrerade blott emedan, — vi veta ej hvartör — nödvändigt tre kandidater borde komma på förslaget; för öfrigt var han öfvertygad om att stanna i minoriteten. Mundelgsohn erhöll päre hundra röster,