Aftonbladet – 9 augusti 1870, sida 2

Vid den sedvanliga banketten, som Lon-: dons lordmayor för några dagar sedan gaf för engelska ministerens medlemmar, utgjorde. naturligtvis det nyss utbrutna kriget hufvudämnet för premierministerns tal. Vi återgifva här det bufvudsakligaste af hvad han dervid yttrade: Vi bevitna i detta ögonblick det bedröfligaste, det sorgligaste skådespel, som detta århundrade framställt. (Bifall.) Jag tror, att jag utan öfverdrift kan begagna dessa uttryck. (Förnyade bifallsyttringar.) Jag vill icke öfverskrida och hoppas att jag icke öfverskrider det område som denna afton tillhör en kronans minister. Jag fäller icke och åsyftar icke att fälla någon dom. Jag vill för ingen del gå bistoriens och efterverldens dom i förväg angående hvilka som haft rätt eller orätt i den tvist, som vi nu hafva för ögonen; men i den sårade mensklighetens, i den gråtande civilisationens, i den bedröfvade religionens namn upprepar jag, att sannolikt ingen beklagansvärdare och sorgligare händelse förekommit i verldshistorien, säkerligen ingen i den nyare historien än den om man så vill lysande, men obestridligt fasaväckande anblick vi möta i tvenne nationer, hvilka ega en den högsta civilisation, i högsta grad utvecklade institutioner, ett rykte som framstår på hvarje blad i historien, en af de främsta positioner i den civiliserade verlden som något folk kan uppnå. När vi se, säga vi, dessa tvenne stora nationer samla sina soldater i hundratusental, kanske i millioner, för att kasta dem i en mördande strid, och detta för orsaker, som det är svårt att bestämma eller definiera (långvariga bifallsyttringar), är det mig omöjligt att motstå den rörelse, som drifver mig uttala den känela af smärta hvilken vid åsyoen af ett sådant skådespel måste sönderslita hvarje förnuftig varelses själ och hjerta. Men vi böra äfven ihågkomma, att vårt intresse i detta förfärliga skådespel icke endast är äskådarens. (Rörelse.) Mivistern öfvergick härefter till några betraktelser rörande Englands ställning, som han ansåg böra blifva en sträng, uppriktig neutralitet, för att vid lämpligt tillfälle kunna med sina råd intervenera mellan de kämpande makterna. En brefskrifvare från Wien till Nationalzeitung vill veta, att någon förhoppning icke längre förefinnes att czecherna skulle sända ombud till riksrådet och att följaktligen ministörens experiment med den böhmiska landt: dagens upplösning skall hafva helt och hållet misslyckats. Då det nordtyska bladet naturligtvis gerna utbreder sådana underrättelser, som synas för Usterrike mindre gynsamma, torde dock tillsvidare icke allt för stort förtroende böra sättas till uppgiften. — Samme hrefskrifvare omtalar dessutom huru allt i sterrike ordnas för att kuona ögonblickligen sätta armen på krigsfot och för att hafva till hands erforderliga transportmedel på jernvägarne. På en af de stora folkteatrarne i Wien har den 28 Juli en liflig demonstration egt rum till förmån för Frankrike. Hela publiken reste sig upprepade gånger under ropen: Lefve Frankrike! Heder åt Frankrike! Lefve förbundet mellan Frankrike och Österrike! Orchestern måste på publikens begäran spela franska nationalsåager. I den pjes, som uppfördes, var Napolen den I:ste hufvudpersonen. Man läser uti Constitatioonel: Förberedelserna till firandet af Napoleonsdagen den 15 Augusti, hvilka redan voro långt framskridoa, hafva blifvit afrbrutna och instälda. På place de la Concorde och på Pavenue des Champs-Elysees ha redan färdiga anstalter tör illuminationen borttagits likasom den stora kejserliga kronan på toppen af Arc, de triomphe de PEtoile. Erkebiskopen af Paris, monseigneur Darboy, har utfärdat ett herdabre!t till det under honom lydande presterskapet, uti hvilket särskilda kyrko-ceremonier påbjudas under heja tiden kriget varar. Uti inledningen säger han: Frankrike, utmanadt af en fiende, beger sig ånyo till valplatsen; örnarne börja äter sitt triumferande tåg! Det är en rättfärdig sak, som satt svärdet i handen på oss; Frankrike skall hämna sin kränkta ära, återupprätta den genom svek och list förstörda j n i Europa och vid fredslatet möjtaga en afväpning, efter hvilken hela ver!den längtar. : i Rom lärer råda stor uppståndelse vid hofvet med anledning af fransmännens aftåg. Kardinal Antovelli säges tillstyrka påfven att godt förstånd med Florens såsom den enda möjliga politiken. Envglands sändebud säges ha tillbjudit honom Malta såsom tillflyktsort. Päfvens armt befinner sig i fullt applösningstillstånd. Antibesiegionen, som är beordrad till garnisonstjenst i Civita Vecchia, vägrar att lyda. Dess chef, öfverste Perresux, förfrågar sig i Paris hvad han har att göra. Alla zuaver äro dels afskedade, dels återkallade. Bairarne i påfvens tjenst vilja återvända hem genom Italien, och detta i full