Aftonbladet – 6 augusti 1870, sida 3

protektion, de privilegier och isynnerhet de ekonomiska öfvertag, främlingarne hade för stått tillskansa sig, voro svära att göra af bräck. Aunu i midten af det förra århun dradet räknade hela den norska handelsflot tan icke mer än omkring 500 fartyg: De var först i slutet af det 18:de och början a det 19:de århundradet, som den norska sjöfarten började vinna en raskare förkofran derigenom att det för den neutrala norskö (danska) flaggan erbjöds rikt tillfälle till lövande sjöfart under de oupphörliga krig som då hemsökte kontinenten och gjorde sjöfarten för de flesta öfriga sjöfarande makterna i Europa osäker, hvarjemte då i Pog land den afsättning för vår trälast började atveckla sig, hvilken snart skulle göra nämnda land till dennas hufvudmarknad. 1 denna raska förkofran gjorde visserligen krigsåren mellan 1807 och 1814 ett kännbart afSräck, men sedan fred åter hade inträdt sistnämnda år, började den ånyo och hal sedermera icke varit hämmad. En ny träastmarknad öppnades nu i Frankrike. Handelsflottan, som år 1800 räknade 1156 fartyg på 58.208; k.-l, och år 1815: 1673 fartyg på 71,092 k.-J., hade år 1840 stigit till 2606 fartyg på 97,939 k.-1. samt med 13,474 mans besättving, och med hvilken rask fart den sedermera har vuxit, visar sig af dei början af dessa rader anförda siffertalen. Huruvida hon äfven i den närmaste fram. iden kan räkna på en lika hastig förkofran, kan väl vara tvitvelaktigt. För flere grenar Af fraktfarten har man trott sig till följd af Suezkanalens öppnande böra emotse en farig kris, som skulle sluta med, att de billiare, men långsamma segelfartygen blefve undanträngda af ångfartygen, hvilka kanske edan nu med sina comporend engines skola xunpa nöja sig med nästan lika låga frakter ch som kunna genom betydligt snabbare esor uppnå bestämmelseorten på viss fid. ön allvarsam fruktah härför har, såsom vämndes, börjat göra sig gällande, och man vör på flere håll tålas om byggande eller inÖp af ångfartyg till fraktfarten. En annan mständighet förtjenar icke heller att alldeeg nutelemnas ur räkningen, och det är, att rela vårt konsulatväsen, såväl dess öfvertyrelse, som är anförtrodd åt ett litet aktivt mbetsverk iinrikesdepartementet, som sjelfva le exekutiva funktionerpas förhållande och rerksamhet, otvifvelaktigt tarfvar en grundig revision, om det skall göra nytta för de nsenhga summor, det årligen dels i form af ärskildt statsänslag, dels: genom lästetalsafifter kostar landet. rn At stor betydelse för sjöfarten är naturigtvis fyroch lotsväsendet. Hela antalet t de längs kusten tippförda fyrstättonerna r 90 — af. hvilka 81--fyrstationer med 85 yrtorn uppförts af staten imed en sammans ägd utgift af hära 800.090 spå. — neniligen 0 kustfyrar, 43 ledtyrar och: 27 hamnfyrar. Jen årliga utgiften för fyrväsendet är omring 84,500 spd.. Vid kusten voro år 1868 nställda 911 fasta lotsår och 215 reservtsar; antalet åf lötsnivgart för ingående utjorde 72,724 och för utgående 14,155, hvarienom, förtjenades i lotspenningar -167,799 pd. Aren:1861-—68 omkommo på sjön tillammans 68 lotsar under ock 15 utom tjenten. Antalet af strandningar på den norka kusten uppgick år 1868 till 73, vid hvilka mkring 20 menniskor omkommo. Af äddniogsstationer för skeppsbrutne finnes 1 å Lister och 4 på Jederens kost; genom essa räddades åren 1855—1868. inalles 45 ersoner: