Aftonbladet – 3 augusti 1870, sida 3

paniet under löjtnant Goldschmidt skickades mot Gersweiler för att rycka fram mot fienIdens högra flank. Den drog sig tillbaka såIsom förhållandena bjödo. Vid underrättelsen att ett helt kompani svärmat ut vid det s. k. IDrahtzug, skickades en half pluton af det (vid tullbilset i Saarbricken stående 7:de kompaniet till detta ställe för att der taga posto loch hålla vägen öppen tör löjtnant GoldIschmidt. ÄAvnnu i dag på eftermiddagen har ingenting nytt inträffat. De nästkommande dagarne skola i stället blitva af så mycket större betydelse. Man vill uppenbart falla Jöss i högra flanken. Alla flendens mått och steg häntyda derpå. Vi hafva fått en oriI ginel och mycket värderad kartirat i den erJgelske kaptenen Setoa af 102:a regementet. I Han (kom till: Kreuznach, der hans hustru begagnade baden, och tog till följd af denna naturliga instinkt som drager de tappre till de tappre atställniog vid 40:e regementet för latt med detta göra det förestående fälttåget. Kapten Seton är ett original som äfven ide svåraste situationer med lugnt sinne ser faran i ögonen, såsom hans lansmän gjorde vid Balaklava under Cardigan. Han bär sin engelska thiförin, söm något påminner om den preussiska, och skall säkerilgen blifva en god kamrat under de förestående striderna. Jemte honom hafva infunvit sig tvenne. andra engelske officerare, hvilkas namn jag ickekännär; för ajt i samma ändamål taga anställviog vid 40:e regemefitet; som så ärorikt kämpade i general Schölers avantgarde år 1866 och har denne genialiske och älskvärde anförare att tacka för så mycket. Samme korrespondent berättar under den 21 Juli: xSödan i går här ingentiog nytt tilldragit sig. Jag lat på aftonen hatt tillfälle att vid en ridtöfver exercisplatsen observefa posternas och vedetternas på båda sidor ställning not die Goldene Bremm, Drahtzu och Burbach. Detta är en i högsta ÄN intressant terräng, Devna högt belägna, fienden i norr, vester och söder dominerande exercisplats har blifvit Saarbriäckenbefolkniti gens observatorium. Från dess södra; poppelbevuxna gräns ända till sluttningen mot öppfia fältet stå de nyfikne dagen igenoit och speja med sina kikare ned i dalen, ur hvilken bakom jernverket Stiring med dess rhånga skorstenar kyrkan i Forbach presenterar sig. Till och med vid die Goldene Bremm, en liten enstaka gård, samla sig de nyfikoaste för att se de franska posterna som stå gentemot våra. Åt norr erbjuder denna plats en ojemförligt större och friare utsigt, först och främst till det i dalen framför oss liggande Burbach, från hvars bro våra trupper i går Jagade fransmännen tillbaka i skogen, och vidare öfver en hel dalsträcka som genomskäres af jernvägen till Saarlouis och Saars till hälften uttorkade flodvädd. Jag kan väl föreställa mig att på denna kuperade och skogrika mark ett rätt lifligt spioneri, om också endast af patriotiska dilettanter, måste bedrifvas. Fält och vägar äro alltid; trots skotten, som alltemellanåt vexlas, uppfyllda med promenerande. Bonden inbergar sin säd midt emellan de fiendtliga posterna och vid det oväntadt långa förspelet till kriget slår numera de i början så upprörda gränsboarnes puls icke mycket fortare än jernverkets derborta i Stiring, som med så gravitetisk jemnhet mullrar genom dal och skog. Våra uhlaner äro outtröttliga i sin förposttjenst. De hafva dervid den stora fördelen af lokalkännedom, ty här finnes knappt ett enda ställe som de icke redan känna genom garnisonstjensten i Saarbriicken. De fredliga grannskapsförhållandena till Forbach hafva naturligtvis erfarit ett tvärt afbrott och officerarne i Saarbricken, som förr säkerligen inbjödos på baler i Forbach, öfva sig nu till den stora krigsquadrillen. Så brutalt åtskiljer man dem, som förut lefde i så god sämja med hvarandra och under fredens välsignelser tillbragte sina dagar i lycka och välstånd. De mås:e lära att hata hvarandra, huru svårt och tungt det än må blifva! Medan de franska tidningarne ha absolut munlås i afseende på allt som rör krigsoperationerna och armåens utrustning, mottaga äonu de engelska ett och annat rörande dessa förhållanden trån sina korrespondenter dels i Paris, dels i Metz. Så skrifver Daily News korrespondent från Metz den 24 Juli om den franska armåns koncentrerande vid gränsen: Sedan vi en stund hade slingrat oss igenom ett trångt pass och innan vi helt och hållet passerat den vestra sluttningen af Vogeserna, kommo vi till Bitsch, en liten befästad ort med ett starkt citadell, hvars styrka förnämligast synes bero på de höga och branta sluttningarna af den kulle, hvarpå det ligger. Från Bitsch till Saargemiind passerade vi det ena lägret efter det andra. Många af dem voro visserligen små, men allt visade att de utgjorde förposter för väldig krigsmakt. Afståndet från Bitsch till Saargemänd går till ungefär 20 (eng.) mil, och på hela denna sträcka såväl som på ytterligare 20 mil vester om Saargemiind ligger gränsen endast inom några mils afstånd. ellan Bitsch och Saargemiind litade fransmännen tydligen på sitt antal, men på andra sidan om nämnde punkt var denna för förbindelsen mellan Metz och Bitsch utomordentligt vigtiga linie på. det sorgfälligaste besatt. Naturligtvis såg jag endast en del af de vidtagna försigtighetsåtgärderna, men jag kunde märka att på de vigtigare punkterna, t. ex. vägskilnaderna, kavalleri och ridande artilleri voro kombinerade uppenbart såsom betäckning för vakterna och för att skydda linien för att blifva afbraten. Vid pass 30 mil vester och ett litet stycke söder om Saargemänd såg det fredligare ut, vi stötte på läger endast på hvar tionde mil och anträffade på stationerna endast tillfälliga tåg med militärisk material eller personal. Men linien från Strassburg ända till bortom Saargemänod har hos mig lemnat intryck som svårligen någonsin kunna utplånas genom andra dylika. Jag fruktar att jag knappast kan återgifva dessa intryck; men man kan få en aflägsen aning derom, när man föreställer sig en öfverfylld jernväg, der alla bantåg äro upptagna at soldater som helsas med hurrarop, der stationerna äro fulla med sympatiserande åskådare och kanontransporter i sådan mängd, att man uppbör att försöka räkva dem, derlandsvägarn ävidt man från