Aftonbladet – 2 augusti 1870, sida 3

Här och der. Fria pennstreck af En Obekant. Gud fördöme kriget!... Det är min kristiga önskan, hvilken jag icke fruktar att utala, skulle jag än derför få lida smälek af ulå dessa morska Akiller, som plötsligt växt app rundtomkring mig i vårt lugna och frediga Stockholm. Hvem tänkte på krig för några veckor sedan? Möjligtvis kejsar Naoleon, kanske också grefve Bismarck. Men icke hade Ollivier, den stackars karlen, som från fri medborgare gjort sig till kejserlig dräng, någon fundering åt det hållet. Han tyckes icke haft det ens ett par dagar före krigsförklariogens afgifvande. Huruvida kung Wilhelm, segergubbenp, som för fyra år sedan lät åt sig vinna Sadowa-slaget och derför dekorerades af kejsar Alexander, tänkte på att Bismarck ännu ville hafva krig, är mycket ovisst. Och här i Stockholm hade man icke den svagaste aning om krig. När kamrern i mitt averk reste till Tyskland för att reparera sin af stränga embetsgöromål, hummerpastejer, nattvak vid spelbordet och långa aftontutingar något derangerade fysik, tänkte han visst icke på ofrid. Han bade lång tid förut studerat den högre politiken och kommit till det resultat, att fredligare konjunkturer aldrig visat sig i Europa. Icke det minsta lilla moln vid horisontenn, sade kamrern, när jag tog afsked af honom en vårafton på hr Lagergrens vackra veranda vid Jacobs torg. Min unge vän får förordnandet,, tillade han, ty jag ämnar sköta mig hela sommaren vid bad och brunnar i Tyskland, och det kan väl hända att jag försöker min lycka hos Dupressoir. Hos Dupressoir? frågade jag, som aldrig hört talas-om det namnet. Ja, det är han som arrenderar sällskapsspelet i Baden, och dervid smålog kamrern. Han hade gjort sina beräkningar och hade skaffat sig de noggranvaste notiser om de spelande helsokällorna. Innan kamrern blef praktisk turist, hade han länge varit teoretisk, studerat Bedeker samt till och med Emil Jonas, kunglig danskt verkligt kammar