Aftonbladet – 2 augusti 1870, sida 3

Bref från Danmark. (Från en tillfällig korrespondent.) Kjöbenhavn den 31 Juli. Hela den förväntningsfulla ställning, hvyari vi lefva, begynver nu att klarna upp. Det är mycket naturligt, att då underrättelsen om kriget som en ljungeld slog ned bland oss, många skulle finnas, som blefvo ängsliga och satte i fråga, huruvida det icke vore förnuftigast, att vi hölle oss utanför alltsammans och förblefve neutrala; men tu finns det ingen, med undantag kanske af en eller annan hemtysk, som vill, att vi skola förbli i denna ställning. Till och med på Jutland är sinnesstämniogen alldeles afgjordt för krig; till en början trodde man der, att krig med Preussen skulle vara detsamma som en ockupering af hälfön, men nu har mån fått andra tankar, och från Aalborg, Randers och Aarhuus, Jutlands förnämsta städer, hör man blott talas öm, att vi böra komma med så snart som möjligt. Den allmänna meningen om regeringen är, att hon är lika krigiskt sinnad som folket, och lyckligtvis råder så stor enighet som möjligt mellan ministeren och konungen. Jag kunde nämna för er åtskilliga åtgärder, som bevisa detta, men hemtande lärdom af en sorglig erfarenhet, afhålla vi oss nu ifrån att meddela nyheter om militära rörelser. De franska pansarfartygens ankomst hit har försatt sinnena i stark rörelse, och den dag, då den franska amiralen anländer hit till staden, skall det här bli demonstrationer, som tillräckligt skola lägga sinnesstämningen i dagen. Att Frankrike skall ha stor nytta af ett förbund med Danmark, behöfver icke anmärkas. Vår krigshär är väl blott 39,000 man stark, men slår man den tillsammans med t.ex. 40,000 fransmän, så blir det hela en armå på 70,000 man, och denna kan med alla de travsportmedel, som stå oss till buds (krigsfartyg, hyrda åpgfartyg och vår armås transportbåtar, hvilka kunna gå in på en ganska grund kust) kastas i land hvar som helst på den tyska kusten inom några få timmar. Hvad en sådan armå på 70.000 man i ryggen på fienden vill säga, är solklart för enhvar, och det behöfs en tysks fantasi för att tvifla på betydelsen deraf. Det kunde ju hända, att diversionen från Östersjösidan skall bli afgörande för hela krigets gång. Tack vare Raaslöfs energi, befinner sig vår krigshär i utmärkt godt skick; alla soldaterna ha Remingtonsgevär och alla ha de varit i lägret vid Hald, så att de äro väl inöfvade. Vid en sådan lägeröfning på 6 eckor genomgår soldaten allt hvad han förut har lärt, och han får tillika härda sin kropp, så att han kan tåla vid ansträngningarna. — Flera af mina bekanta bland dem ha berättat, att de, då de tågade öfver till Jutland, ledo ofantligt af marschen; men återmarschen var ett intet. Hvad officerarne beträffar, så äro dessa 6 veckor naturligtvis äfven för dem af mycket stor nytta. — Af soldaterna hör man för öfrigt blott en sak, nemligen en önskan, att de snart må komma i väg. I hela landet känner man med sig, att det nu gäller lif eller död för oss. Om Preussen segrar, äro vi förlorade, åntingen vi äro neutrala eller ej; stå vi på den franska sidan och Frankrike segrar, så ha vi gjort vårt till, att detta tappra folk må kunna vinna seger, och vi skola få den belöning derför, som vi förtjena. Om några få dagar väntar man att få höra, att förbund blifvit ingånget med Frankrike, och då skall öfver hela landet ett glädjerop ljuda: Vive la France! Vivel Alliance!