Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

Konungen af Preussen har utfärdat följande, den 25 Juli daterade proklamation: Från alla stammar i det tyska fäderneslandet, från alla kretsar inom det tyska folket, till och med på andra sidan om hafvet. har jag i anledning af det förestående kriget för Tysklands ära och sjelfständighet mottagit så talrika förklaringar från samfund och korporationer, föreningar och privatpersoner om hängifvenhet och beredvillighet till uppoffringar för det gemensamma fäderneslandet, att jag har kännt ett oafvisligt behof att offentligen vitsorda denna den tyska andans endrägt och till uttalandet af min k. tacksägelse tillägga, att jag skall skänka det tyska folket trohet mot trohet och obrottsligt hålla den. Kärleken till det gemensamma fäderneslandet samt de tyska stammarnes och deras furstars eniga resning ha utplånat och försonat alla motsatser, all åtskilnad, och enigt som aldrig tillförene kan Tyskland såväl i sin endrägt som i sin rätt fiona en underpant på, att kriget skall gifva det en varaktig fred, och att en af Gud välsignad skörd för tysk frihet och enighet skall växa upp ur det blodiga utsädet. Om stämningen i konungariket Sachsen yttras följande i en skrifvelse från Dresden till en af de större wienertidningarne: Vi kunna här bättre än annorstädes förstå de motsatta känslor, som röra sig hos den tyskösterrikiska befolkuingen i anledning af det preussiskt-franska kriget. Vi kunna icke glömma år 1866, då Preussen bekrigade oss i egenskap af Österrikes trofasta bundsförvandt. Sachsen uppfyller nu liksom år 1866 sin förbundspligt, men vi känna den sorgliga belägenhet, hvari vi befinna oss, då vi marschera mot Frankrike; ty vi veta mycket väl, att det var kejsar Napoleons inflytande, som Sachsen har att tacka för, att det icke fullständigt förenades med det hohenzollernska riket. Sachsiska befolkningen känner detta djupt, och det kan icke döljas, att denna strid mellan tacksamhetens pligt på ena sidan och den nationella förpligtelsen på den andra inverkar tryckande på vår stämning och gifver den en viss melankolisk anstrykning. Det försäkras, att konung Johan personligen lider mycket genom denna strid mellan känsla och pligt, och att han under den senast förflutna veckan varit mycket dyster till sinnes. Kronprinsen representerar för det mesta sin fader, som i sin nuvarande stämning endast med svårighet förmår uppfylla de fordringar, hvilka ställas till honom som regent. Emellertid må man icke tro, att sachsarne skulle vara vacklande i sin trohet mot Nordtyska Förbundet. En stor tröst för oss är Österrikes pegtralitet, hvilken Preussen borde söka att skydda genom alla medel, Ty så mycket förstånd borde man dock hafva i Berlin, att man erkände, att Österrike genom sina intressen lätteligen kan förmås att intaga en annan hållning, om de preussiska statsmännen fortfarande neka att ordna dess förhållande till Tyskland på ett tillfredsställande ätt, : Slämninge ji Hannover gifver fortfarande anledning TN klagomål i nårdtyska pressen. Man tror sig hafva uppdagat n vidtutgrenad velfisk sammansvärjning, hvilken sträcker sig till högsta kretsar. Arresteringarne fortfara. Redaktören för Deutsche Volkszeltung har flytt; redaktören för Hannoversche