Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

stat skulle upphöra att existera. De halfofficiella tidningarne i Paris visste vid tiden för Bismarcks bekanta besök i Biarritz berätta, att han oupphörligt erbjöd kejsar Napoleon Belgien, såsom en lakej bjuder sin herre ett glas vin på en bricka. Vid tiden för Preussens plötsliga anfall mot Österrike lofvade han Frankrike allt möjligt, naturligtvis med den redliga föresatsen att icke kännas vid det allra ringaste af allt hvad han erbjudit och lofvat. Det är också väl bekant, att Frankrike, för det tall Preussen skulle utvidga sig så, att det kunde hota jemnvigten i Europa, uppställde vissa kompensationsförslag, som afsågo att i någon mån betrygga Frankrikes ställniog mot den nya stora militärmakten. Efter afslutande af fredspreliminärerna i Nikolsburg 1866 ville herr v. Bismarck icke mera höra talas om några slags kompensationer, och Frankrike lät frågan dö bort Den ministeriella preussiska Provinzial-Correspondenz yttrade den 1 Aug. 1866: Frankrike har genom sin bemedling förvärfvat sig stora förtjenster om fredsverket. Napoleon har för sig icke eftertraktat annat än den hedern och äran att göra sitt anseende bland furstarne gällande till fördel tör freden.. Då Luxemburg-aftären kom på tapeten uppdöko samma rykten som 1866; äfven då var det tal om fara för Belgien. Både då och nu vid krigets början afgaf kejsar Napoleon de mest NE nande förklaringar om erkännandet af Belgiens neutralitet och integritet. Hr v. Bismarck vet mycket väl, liksom han förut vetat, då han oupphörligt framkastat Belgien såsom lockbete åt Frankrike, att Belgien är ett af de få länder, för hvilka England hyser verkligt intresse, och han: har derföre beräknat, att de beskyllningar han nu utslun gat skulie väcka oro i England och upp hetsa stämningen i detta land. Den belysning, som hans politik utan tvif vel nu snart kommer att få, torde emellertic bli honom mindre välkommen, äfven om der något mera skulle komma att hålla sig ino den politiska och diplomatiska anständighetens gränser. Skulle man från alla hål börja att framdraga hvad herr v. Bismarc i samspråk med diplomatiska agenter oci i förtroliga meddelanden till främmande fur. star lofvat och erbjudit, skulle man visst fi erfara de märkvärdigaste saker. En redo görelse för de anbud han gjorde Danmarl 1863 några dagar innan underrättelse kom mit, att Fredrik VII insjuknat, vissa tele Ig:ammer med delningsförslag m. m. skull säkerligen ge rikt stoff åt dem, som älsk diplomatiens cronique scandaleuse.