Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

sr :hotvodvärk eler ingisposition, höll sig stundom undan från dessa bulirinåe gamgyäm, som icke heller tycktes ha någon dragnivg kraft för Bdvard, Agatha brydde ofta de. unga paret för deras smak för ensamheten och hade ett nöje af att i derfag pärvaro kalla dem för ett par kuttran dnfvor. Det enda afbrott i denna kedja af förlustelser hade varit, då Agatha i slatet af Avgusti rest till Stgckholm, för att derifrån föra sin unga styfdotter tillbaka i fädernehemmet. . Martina hade väl i ett bref sökt afböja denna eskort och framkastat små vinkar om, att hon ju blott var några år yngre än Agatha, att en dags vistande i en jernvägskup icke alls föreföll henne så fruktansvärdt och att hon nog skulle förstå beskydda sig sjelf samt att, då herr Denkyart vore förhindrad att vara sin fru följaktig, denna icke för hennes skull behöfde göra sig omak 9. 8. V. Men Agatha var så förtjusande ängslig för Martiva, hon talade om henne som vore bon ett oförståndigt barn, i hvilket ögonblick som helst färdig att stupa Bb genom något kupbfönster eller att springa fram för ett lokomotiv. Det dröjde icke länge innan herr Denkwart fullkomligt delade sin hustrus åsigt att det omöjligt gick an att Martina fick försöka sig i konsten att beskydda sig sjelfo; — framför allt var detta ej heller comme il faut. Det gick väl an att kryddkrämaren Johnssons dotter eller den lilla guvernanten, fröken Eneqvist, for land och rike omkring; men den rike grosehandlaren Denkwarts enda barn kunde omöjligen släppas u på egen hand; derföre, hur påkostande a var för herr Devkwart att på en vecka eller så der omkring icke få se sin unga fru, så hade han slutligen icke något emot denna