Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

STUUBRHVLA den I Aug. Telegrafväsendets utveckling har, jemte de många ofantliga fördelar den medfört, onekligen förorsakat ganska mycken oreda och förvirring inom pressen och osäkerhet vid bedömandet af de politiska förhållandena. Vid ofta tvetydiga telegrafunderrättelserna är det icke sällan mycket svårt att i sin rätta betydelse uppfatta och till sitt rätta värde reducera deras ionehåll. Allmänheten är mycket böjd att öfverskatta vigten och tillförlitligheten af en uppgift, derföre att den blir meddelad pr telegraf; i kritiska tidpunkter kanna derföre de makthafvande, som dominera telegraflinierna och som icke heller sakna medel att imponera på och till sin fördel använda de stora telegrafkorrespondens-byråerna, få uppgifter och meddelanden spridda på ett sådant sätt, att de göra ett helt annat uppseende och åstadkomma oändligt större eftekt än eljest skulle vara fallet. Detta förhållande har hr v. Bismarck med stor slughet beräknat, då han nyligen företog sitt diplomatiska eller rättare sagdti den mest ytterliga grad odiplomatiska flankangrepp mot franska regeringen. Han har här appträdt på ett sätt, som man näppeligen ens af en så oförvägen och konsiderationslös statsman kunde vänta. Af den biografi öfver Bismarck, i tre stora praktvolymer, som förl, år utgafs af dr Hesekiel, och som synes vara författad under hans egna auspicier, alldenstund den innehåller en mängd förtroliga bref, som han skrifvit till sin hustru, syster och intimaste vänner, vet man redan, att han betraktar diplomaternas grudsatser endast såsom hyckleri och gyckelspel. Man vet också, att han hyser det mest oinskränkta förakt för pressen, specielt den tyska, som han anser alldeles fal, och hvilken han tror sig fritt kunna disponera öfver för sina ändamål, när han behagar. Mycket betecknande i sistnämnde hänseende är hans yttrande i ett bref af den 16 Maj 1864, säledes under konferensen i London: Den ögonblickliga ställningen är sådan, att det synes mig ändamålsenligt att nu mot de danska intressena på koasferensen släppa lös alla hundar, som vilja skälla; hela det stora kopplets samfällda skall verkar derhän, att hersom en omöjlighet. Det prof han nu gifvit på sin politiska förut sett af honom i samma väg. Man har visserligen i senare tider ej sällan sett stora diplomatiska indiskretioner, i det noter och depescher, som haft karakteren af hemliga Toch förtroliga meddelanden, blifvit offentligmakts utrikesoch premierminister pr telegraf inför ett främmande kabinett och en främmande parlamentarisk församling redogöra för förtroliga samspråk, som för flere år sedan skola ha egt rum med en diplomatisk agent för en annan främmande makt och samtidigt på telegrafisk väg låta hela I verlden få kännedom derom. I Hr v. Bismarck ansåg det vara af vigt att i detta kritiska ögonblick ge misstämningen mot Frankrike i England, hvilken T höll på att lägga sig och ge rum för en sundare uppfattning af förhållandena, ny näring. Han lät derföre i Times spalter införa en antydning derom, att Frankrikes sändebud i Berlin för flere år sedan formligen lofvat Preussen godkännandet af dess annektioner och dess tyska politik, om Frankrike finge Preussens medverkan att erhålla Belgien och I Luxemburg. Detta första offentliggörande i Times skedde nåturligtvis, för att hr v. Bismarck skulle bli i tillfälle att först genom sitt officiella blad och sedermera gefom en I direkt telegrafdepesch till preussiska sändebudet i London, ämnad att meddelas engelska kabinettet och parlamentet, kunna Ige en bekräftelse på uppgiften, hvilken derigenom skulle imponera på sinnena. Genom Wolfs Bureau var han i tillfälle att få allt detta spridt öfver Europa och beräknade I dervid utan tvifvel, att detta skulle hinna göra en viss effekt, då till följd af de rubbade telegrafförbindelserna med Frankrike franska regeringens genmälen icke så snart skulle hinna bli kända. Utan tvifvel komma de officiella franska bladen snart med fullständiga meddelanden i ämnen, hvilka ställa hr v. Bismarcks beteonde i detta fall i sin fulla och klara belysning, Af de korta telegrafmeddelanden från Paris, som redan ingått, finner man emellertid, att det enda sanna i hela historien är det, att samtal vid den angifna tid uokten egt rum mellan hrr v. Bismarck oc Benedetti rörande möjligheten at en allians och att vid dessa tillfällen tal äfven varit om Belgien och Luxemburg. Då de preussiska telegrammerna tala om ett traktatförslag, skrifvet med hr Benedettis bekanta stil., är det klart, att något slags vare sig officielt eller officiöst, af Frankrikes sändebnd meddeladt förslag i ämnet icke existerar; sannolikt har herr Benedetti under samspråket, för att något fixera resonnementerna och hr v. Bismarcks arbyd, gjortnågraarnotationer pien papperslapp, och denna har br vy, BaJwarek tagit vara på, tänkande, att man icke a så noga kunde veta, hvad den vid något till-I fälle kunde duga till. . Hade dessa uppgifter kommit på vanlig väg i den officiösa preussiska pressen och under vanliga förhållanden, så skulle ringa uppmärksamhet blifvit fästad vid dem; men utbasunade genom telegrafen, ha de ansetts såsom ytterst märkliga. Det är nemligen mycket väl bekant, att herr vy. Bismarck under loppet af flera år på det ifrigaste sökt Frankrikes bevågenhet och varit ytterst frimottagandet af de abrupta, kortfattade och li RM mm OR Am H AM Ft mh FM mm NN) mm ND RR NN KA FE AA AR FI TRO tigdömenas underkastelse förefaller utlandet taktik torde dock öfverträffa allt hvad man gjorda; men ännu har man icke sett en stor-I kostig med löften. Han gaf ständigt anvisning I egen geh han lät sina officiösa tidningar åna oc. SHgiipa detta land, såsom en sam u nm ks re lingsplats för au Uropas rgvolntionärer oc förklara det för en stor alycka, 9m gerna —