Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 3

Frankrike icke hade vunnit något gönora att väljs den nämnda utgångspunkten för kriget, så är det dock icke omöjligt, att framtiden skall visa, att dess beräkting varit riktig. Har Frankrike valt eft lyckligt ögonblick att för klara kriget? Thiers förnekar det. Det finnes visserligen ingen man i Frankrike,Sotn era varmt än hat önskar att begränsa Preussens makt, men han antager, at ingenting skulte mera bidraga att påskynda Tysklands göhet än ett krig; han tror, att frön finnas till en upplösning, som skulle hafva utvecklat sig under freden, mer som ett krig deremot skulle förqväfva. Vi tillstå, att vi hafva antagit, att detta också förr var den franska. regeringens mening; men om vårt antagande än i detta hänseende varit riktigt, så har i alla fall under den senare tiden ett omslag inträdt. Då Preussen med så mycken lätthet kunde hafva undvikit kriget, kan man knappt tviffa på, att det i krigetser ett medel att befrämja Tysklands enhet genom prevssiskt envälde. Den motsatta åsigten, att Preussen getiom freden mer och mer skulle befästa sin makt, tyckes med den nuvarande franska utrikesministern hafva vännit öfvervigten inom franska regeringen. Vi medpifvå villigt, att Vi blifvit öfverraskade af krigets utbrott, men trösta oss med, att åct säkerligen ej är få. statsmän, som äro i samma kategöfi, Den franska kejsarens insigt är emellertid 8å stor och dem franske dynastieng insats så hög, att han icke kan antagas hafva börjat kriget utan att stöda sitt hopp om ettlyckligt resultat på vigtiga grunder. -— Vi stå vid början af händelser, ödesdigra för verldeå, äfven för vårt fädernesland.. Skall kriget blifva begrätisads till Tyskland, eller. skola efter band flera makter indragas deri? Stå vi vid början af et krig eller af gå rad krig? Skall Frankrike, om det segrar, ingripa I ordnandet af de tyska förbållandena, eller skall det 14ta sig nöja med afträdardod af land? Skall Preussens seger blifva jen gest: !ör det republikanska partiet i Frankrike och skall Tyskland undgå att erfara inverkan af en sådan röretse? fn stor händelse är ofta moder till nya händelser och oväntede omslag, och jag är näppeligen någon dödlig gifvet att bilda sig ew föreställning om, huru varlden skall se ut, då den fö började striden är slutad. Den, hvars hjerta hyser varms känslor för fäderneslandet och menniskoslägtet, kar endast befria sig från en ängslig spänning genom der öfvertygelsen, att det icke är slumpen; som är världens styrande makt. Det har blifvit yttradt i ett ansedt tyskt blad, att Daamark icke skulle önska deltaga i kriget, emedan det fruktade, att det lätt kunde få betala kalaset. Det är visserligen fullkomligt riktigt, att denna fruktan förefiodes hos alla dem, som icke hafva någon säker öfvertygelse om stridens utgång. Men vid sidan om denna fruktan står hoppet om att dem del af Slesvig, som är danskt och önskar förblifva vid Danmark, kunde vinnas tillbaka. Vi tro icke, att det är någottyskt blad gifvet att veta, om detta hopp eller detta fruktan är starkast. Om Preussen hade uppfyllt prågerfredens bestämmelser och genom att återlemna det danska Slesvig erkänt det danska folkets rätt till ett sjelfständigt lif, så skulle det hafva förskonat oss från denna strid mellan rmotsatta känslor, och önskan att bevara neutraliteten hade utan tvifvel varit enbällig. Att Preussen icke vefat afstå från det danska Slesvig trots sina traktatmessiga förpligtelser är ett hot mot de danska länderna vester om Storå Belt. Vi kunna icke finna, att den Bismarckska jernbandens grepp stämmer öfverens med den gu dömliga rättvisans fordringar, och vi äro högmo diga id att antaga, att dessa börde hafva sin giltighet Icke allenast med afseende på små stater utan äfven med afseende på stora. Hvad den nämnda fruktan angår, så förbise vi icke, att neutraliteten kan vara förbunden med större faror än ett deliagande i striden, och att stridande stormakter vid ett fredselut lätt blifva eniga om att låta de små neutrala makterna betala kalaset. Tror iman, att let segerrika Preussen skulle återlemna Nordslesvig? Kan man förtänka mnordslesvigarne, att de anse sitt öde för slutligen afgjordt genom det nu väbörjade kiget? Hvilkes beslut regeringen än tager, skall det innebära stora faror för fåderneslandet. Blifver utsången lycklig, skall hon blifva ansedd såsom vis, . motsatt fall såsom oklok. Petkan måhända vara vårt för regeringen att hafva en öffterblick öfver förhållandena; dock skall hon långt bättre kunna yedöma dem än någon utanför stående. Det är u till exempel möjligt, att båda de stridande parerna önska, att Danmark skall vara neutralt. Vi iro derför öfvertygade om att alla partistrider skola glömmas i denna för vårt fädernesland skicselsedigra tid och att det danska folket vill inskrifva på sitt bangr de vackra orden från de 44 olkethingsmänhnens manifest: Den slesvigska fråsan är icke en parti-, utan en folksak.